2006 Ridge Geyserville

Det är något särskilt med Ridge Vineyards. Företaget är rena våtdrömmen för ursprungsdyrkande vinnördar. Här finns en rik flora av information att plugga in: olika vingårdar, separat vinifierade, olika druvblandningar och procentandelar, urgamla stockar och relativt unga, hektarandelar och åldersangivelser.

Ett 122 år gammalt vineri är nog det närmaste man kommer historia, när det gäller vin i USA. Flaggskeppsvinet Monte Bello är legendariskt sedan Stephen Spurriers Parisprovning 1976. Med sin filosofiska skolning och sina många visdomsord om vin är den nu 72-årige Paul Draper ungefär lika legendarisk. Han föredrar att kalla sig vinodlare, inte vinmakare - och förutom bordeauxblandningar har terroirdriven old vine zinfandel och carignane blivit hans specialitet.

Är man det minsta orolig för att få övermogna California-russin i glaset så är det hit man ska vända sig. Här strävar man efter balans med samma besatthet som riddarna sökte efter Graal. Att resultaten likväl verkar programmerade att styra direkt mot lustcentrum skadar förstås inte. Den som vill kan alltså lugnt hoppa över alla närsynta fakta och gå rakt på njutningen. Och till sist, i ett Kalifornien där det verkligen inte saknas överprisade viner ligger Ridge år efter år kvar på en resonabel nivå. Det är hederligt.

2006 Ridge Geyserville är ett av tre viner som släpptes i december. Druvorna är 70% zinfandel, 18% carignane, 10% petite sirah och 2% mataro (mourvèdre). Vi satsar på en spontanistisk och oförberedd pop'n'pour. Den blåröda vinet har en doft som öppnar upp förvånansvärt snabbt: köttig och fatkryddig med mandel, körsbär, söta björnbär, menthol, choklad och kaffe. Trevlig, men inte fantastisk. När vi återkommer till vinet två dagar senare har doften blivit avsevärt rikare. Mmm!

Smaken är charmigt saftig, balanserat sötfruktig med karaktär av fruktpastill på ljusa björnbär, och klassiska körsbärsnickel. Här finns en fin kryddighet som planar ut i form av en pepparkaka i eftersmaken. Alkoholen sitter helt rätt i smaken, saftigheten är det som leder. Lättsam, lustfylld drickbarhet är vad som bjuds. Dag ett kan vi ändå inte låta bli att tycka att vinet är aningen lättviktigt för priset. Vi saknar det klockrena syrafokus och den intensitet vi minns från nollfyran. Men efter två dygn har det minsann hänt grejer. Vinet vann enormt på luftningen, nu finns det bättre bett och fylligare kropp, den saknade intensiteten är på plats och vinet försvarar till slut sitt goda rykte utan större problem. Slutsatsen blir att några års lagring bör ge god utdelning.

ps. Den som är intresserad av ekologiskt tänkande kollar in det nya vineriet i Lytton Springs. Om sina odlingar berättar Draper 2007: "We've moved slowly, initially, to an approach called sustainable agriculture, which is very broad, but at least it's on track. But from this year we've decided to set biodynamic certification as the goal. We may never achieve it, but without that focus, we are never going to move as far or as swiftly as we will if we have that aim".

pps. Varför inte göra ett besök på det ursprungliga vineriet i Santa Cruz Mountains? Grymt läsvärd post av Frankofilen i högform.

2006 Ridge Geyserville (Ridge Vineyards, Lytton Springs Winery, Healdsburg, Sonoma County)