Gås med Crozes: Graillot 2006-1998

Mårten Gås närmar sig och det gör ju även årets Graillotsläpp. Vi kombinerar dessa båda nöjen och ägnar eftermiddagen åt att laga till en femkilos krabat på klassiskt vis, fylld med äppelklyftor och katrinplommon. Gräddsåsen gjord på halsen, vingarna och delar av kråset blir extra smarrig med hallonvinäger. Klyftpotatis, öst med gåsflott, serveras som tillbehör. Gåslevern blir förrätt i form av crostini di fegatini. Det här är mat som gillas lika mycket av barn och vuxna. Dessutom tycker ju gåsen, såsen och leverkrämen om att sällskapa med viner vars fruktsyror är rejäla.

För att utvärdera Alain Graillots senaste fyra årgångar, med bonus i form av en mogen tioåring, fixar vi till en halvblind provning i fem glas. Eftersom A & M gästar så är vi fyra vid provningsbordet. Möjligen befinner sig vissa av de yngre vinerna i en något sluten fas, så vi väljer att ge de fyra ynglingarna en tretimmars sejour i luften - no sniffing! - medan gamlingen endast dekanteras från sin fällning. Sen åker vinet tillbaks i flaskorna som förses med bindlar för etiketterna. A får äran att numrera flaskorna. Vinerna serveras vid 16 grader, för att sedan få krypa uppåt mot rumstemperatur i lugn och ro. Det har blivit dags att prova - spännande att samma vin kan bjuda på så pass skiftande intryck i olika årgångar och utvecklingsfaser...


Vin nummer 1 har en klar, varmt blåröd färg med ljusare kant. Vinet bjuder på en charmerande, först något blyg men snart tydligt läsbar doft där frukten för tankarna till viol, skogshallon och svarta vinbär. Det som helt dominerar intrycken av detta vin är dock de "salta" inslagen: tjärpastiller, salt lakrits, rökt korv och rostbiff. Sydfranska örter och några pelargonblad kompletterar intrycken. Det här är en doft som borde patentsökas om detta inte redan gjorts, speciellt utprövad för att tillfredställa inbitna Graillotdrickare. I munnen upplever vi vinet som mycket harmoniskt. De flesta intrycken från doften går igen i smaken, men särskilt örter, salt lakrits och läckra aromer av vildhallon och svarta vinbär, med fin balans mellan liten sötfrukt och hög fruktsyra. Inte minst syrorna i det här vinet är underbart aptitretande och eftersmaken lång och skön.

Vin nummer 2 ser något grumligt ut och har en ljusare varmröd färg med brunare nyanser och ljus kant. Här finns en stor doft med underbart goda, ädla mognadstoner av järn, garrigue och torkade herbes de provence, skogssvamp, barrskog, köttbuljong och jodlösning. Frukten är avrundad med drag av svarta vinbär inklusive blad. Andra doftnoteringar är indisk rökelse, svarta oliver, choklad, kaffe samt ett lite knäckigt inslag. Vi smakar och får en salt, järnrik, mjuk och fullt mogen munkänsla med läckra ålderssyror och hygglig längd på eftersmaken. Frukten är pensionsfärdig och tar sig fram med hjälp av käpp och färdtjänstkort. Ett vänligt, klokt och vackert vin!

Vin nummer 3 har mest färg av alla glasen. Tätt purpurfärgat, blålila ända ut i kanten. Doften är öppen, kryddig och lite syltig med björnbär och hallon. Vi associerar både till "nya världen" och beaujolais.
Alltså finns här tydliga godisliknande drag som lyckligtvis tar ett kliv tillbaka senare under kvällen. Bland övriga noteringar hittar vi smörkola och kött, exempelvis rostbiff eller en rå högrev. I munnen är vinet uttalat fruktigt och upplevs först som mycket tanninrikt och strukturerat (senare under kvällen känns det betydligt mjukare). Tanninerna ger en sandig känsla i munnen. Syltigheten märks egentligen inte i smaken som snarare upplevs kryddig och syrligt fruktig, utan att vi märker av de typiska salta drag som vi lärt oss att älska i Graillots viner.

Vin nummer 4 har gott om mörkrött färgextrakt med blåröda tårar i glaset. Det ser helt transparent ut och har en fin lyster med lite blåtoner i kanten. Doften ger en mycket tydlig bild av en tub karlssons klister som snart visar sig ligga på ett båtvarv där burkar står travade med oljefärger, lacker, fernissor och tjäror. Trots de kemiska inslagen är det en elegant och smal doft med sötlakrits, svarta vinbär och körsbär i versioner som liknar aromerna hos syrliga karameller. Andra noteringar är kirsch, gammal sylt, en svag pust av stall samt underliggande örter och lakrits. I munnen får vi goda, rejäla tanniner, läcker frukt och mjuk, god syra i balans - där fruktens nickelkaraktär går igen från doften. Kanske är vinet lite vasst, men det har ett härligt bett i munnen. Den långa, goda, balanserade eftersmaken får tjejerna att välja ut det här vinet som sin favorit. Runt bordet är vi trots allt överens om att detta vin inte ska sparas längre än högst ett par år till.

Vin nummer 5 har en mörkt blåröd färg med ljusare kant. Doften är autistisk. Eller ska vi säga obefintlig, som att dofta i ett tomt glas. Det är helt enkelt tvärstängt och butikens innehavare har åkt på cykelsemester till Marocko. Med hjälp av livlig fantasi och en bra stunds lock och pock lyckas vi frammana svaga nyanser av lakrits, tjära, svart oliv, rökta inslag, lösningsmedel och kaffenickel. Vi smakar, med nedskruvade förväntningar. Det första intrycket är, trots det, förvånansvärt otillfredställande. Inget alls händer i munnen. Vinet upplevs som i avsaknad av både kropp, grepp och eftersmak, med torra tanniner i den tvära avslutningen. Var är frukten, var är din förlorade ungdom? Vinet är inne i den mörkaste av tunnlar. (Sent på kvällen, nästan tolv timmar efter att korken drogs, har vinet vaknat ur sin koma. Wow, vilken förändring! En djup, hemlig, spännande doft kan anas. I munnen börjar en stor, stenig fruktkoncentration märkas, med en gnutta eldighet. Yes, det finns hopp! Vinet för faktiskt tankarna till de större av médocs nollfyror.)

Vilket vin som är äldst och vilket som är yngst är det väl ingen tvekan om. S spikade samtliga årgångar. Gör du?


2006 Crozes-Hermitage (Alain Graillot)

2005 Crozes-Hermitage (Alain Graillot)

2004 Crozes-Hermitage (Alain Graillot)

2003 Crozes-Hermitage (Alain Graillot)

1998 Crozes-Hermitage (Alain Graillot)