Barbera: 2007 Luigi Voghera vs. 2006 Castello del Poggio

Vi tuffar vidare och försöker acklimatisera oss i det ekorrhjul som kallas vardag. Ikväll provar vi två vardagsviner på barberadruvan bland tillfälliga nyheter och nya årgångar. Det är bara en påslängd mellan vinernas pris - det ska bli spännande att se om det finns några andra skillnader. Det blir dessutom vårt första smakprov någonsin på ett piemontesiskt vin av årgång 2007. Sommaren tycks ha varit varm med skörd ett par veckor tidigare än vanligt - men eftersom också blomningen och fruktsättningen var tidig, så fick druvorna normal tid på sig att växa. Det verkar inte ha varit problem med värmestress, som i 2003. Enda riktiga abret var hagelskurar. Den som suktar efter Aldo Conternos viner har anledning att sörja över 2007, eftersom vädergudarna med kuslig precision valde ut hans vingårdar som mål för sin vrede. Luigi Voghera har försett svenska folket med god och prisvärd barbaresco sedan årgång 1996 - och förra året fick vi lära känna hans standardversion av 2006 Barbera d'Alba.
Nu är det alltså dags för 2007. Som medtävlare ställer vi upp en helt ny bekantskap. Egendomen heter Castello del Poggio och ägs, jämte tio andra vingods, av den mäktiga familjefirman Zonin. Vinet testades häromdagen av MSVin.

2007 Luigi Voghera Barbera d'Alba är glansigt, nästan lila med blå reflexer. Doften är barnsligt lekfull och parfymerat godisartad, som tuttifrutti med lite extra plus för blåbären. Smaken är intensiv och direkt med fullpackad buscharmig skogsbärsfrukt som greppar tag och tjongar till riktigt bra i munnen. Lingonsyrorna är höga, klart aptitretande och en uppstramande malörtsbitterhet ger extra stadga. Detta är busbra ungvin - bättre än förra årets smakprov. Testa! Varning utfärdas dock till alla som inte står ut med lite karaktär av maceration carbonique.

2006 Castello del Poggio Barbera d'Asti har en varmare blåröd nyans, lite mattare. Doften är betydligt mer nyanserad, återhållsam, fin och vinös med betoning på mörka körsbär, plommon, vinbär, lingondricka, örter och lagerblad. Även i smaken är fruktigheten mer reserverad och släpper fram en del fatkaraktär av lakrits. Det äldre vinet känns jämförelsevis fylligare i munnen med relativt sett avrundade syror. Helhetsintrycket är gott - klart mer komplext, fast mindre charmigt - men vinet kommer tyvärr inte loss riktigt när vi provar. Fem timmar efter öppnandet har Castello del Poggio äntligen öppnat upp med en rödbärig, sammansatt vinös doft och helt förtjusande, harmoniskt skinande, sötfruktiga hallon i smaken. En förändring väl värd att vänta på - och ganska remarkabelt i ett vin under 90 kr.

Först provade vi med tilltugg av cacciatora och grissini. Sedan gick vi för andra gången lös på vitello tonnato, detta sällsynt originella möte mellan kött och fisk. Fräna sardeller, citronskivor och kapris. Vilket vin vann matfighten, då? Utan tvekan Luigi Voghera. De aromerna tar sig igenom vad som helst...

ps. Resterande vinslattar lämpar sig utmärkt för matlagning eftersom tanninerna är låga.

pps. Svampskogarna är fulla av guld just nu. S haffade lätt tre dussin karl-johan i kanten av en skogsväg.

2007 Barbera d'Alba (Luigi Voghera, Neive, Piemonte)

2006 Barbera d'Asti (Castello del Poggio, Portacomaro d'Asti, Piemonte)