2000 Roagna Barolo La Rocca e la Pira

Så har det äntligen blivit dags att bekanta oss med den ultratraditionella kultproducenten Roagna i Barbaresco. Unge Luca Roagna är femte generationen vinodlare i familjen. Förutom barbaresco från 6,5 hektar vingård i det egna närområdet, med namnet Pajé, producerar man barolo från området kring Castiglione Falletto - vingården heter Pira och gick i äldre tider under namnet Rocca. Den är ganska liten, ligger i sydligaste delen av kommunen och vänder sig åt sydöst. Stockarna är i yngre medelåldern, 30-35 år gamla. Sedan gammalt har läget rykte om sig att producera bra druvor. När det gäller Roagna kan det ju också ha att göra med att man arbetar med biodiversitet och bibehållen kringvegetation, inklusive skog - organiskt tänkande i vingården helt enkelt. Källaren lär dock inte vara så antik som man skulle kunna tro. Man använder faktiskt modern utrustning också! Macerationstiderna är på gammaldags vis utdragna till bortåt tre månader (jämförelsevis urlakar modernisten Elio Altare sin Langhe Arborina i tre-fyra dagar!). Vinet mognar under fyra till sex år i stora botti och flaskorna släpps ut på marknaden först när de börjar närma sig sitt drickfönster. Kultstatusen har förmodligen sin främsta orsak i vinernas erkända potential för mycket lång utveckling - och förstås i att det är kittlande att dricka en definition av piemontesisk tradition och historia. Kvällens vin har uppmärksammats med "Due Bicchieri Rossi" i Gambero Rosso Vini d'Italia 2007 (med i uttagningen till tre glas) - och därtill 92 poäng av Antonio Galloni. Vinhunkarnas bäste vän är som vanligt - Bristly.

2000 Barolo La Rocca e la Pira är ganska djupt brunröd med tegelkant. Vi har luftat ungefär fyra timmar i karaff. En sniff räcker och saken är klar. Doften är förhäxande god! Den öppnar upp mot ett bråddjup med animaliska, lite unkna drag av grillat, tjära och läder i kombination med rosenvatten, mättade aromer av riktigt gammal jordgubbsylt och gamla körsbär inlagda i sprit. Inte oväntat får vi också lite balsamico och målarfärg, men de tar inte över showen.

Smaken överraskar med att vara direkt och saftig i sin frukt med skinande vildhallon, körsbär och en slank intensitet som skickar vällustrysningar längs med ryggraden. Lite torrbitter örtighet finns allt på tungan, men balanseras av fruktens söta generositet och aromernas ypperliga rikedom som fyller hela systemet mellan näsa och gom. Tanninerna är mogna, uppmjukade av tiden och helt behagliga i munnen - och precis som vi gillar, så är det syrastrukturen det som bär smaken framåt i tiden.

Det är doften som omedelbart och tveklöst placerar vinet bland årets bästa. Den är fullständigt förförisk, därom är vi helt överens. Rysningarna vill inte upphöra, istället tilltar de snabbt och sprider sig i större och större cirklar från nacken och utåt, för att sedan attackera tårkanalerna. Det är rörande vackert, alltså! Ett slags jämförelse kan faktiskt vara 2004 Barroche Pure, men i kvällens vin lägger åldern till en extra dimension. Smaken är väl inte riktigt av samma magnitud, men tillfredsställer ändå, om man inte förväntat sig en tungviktare. Det hade vi inte - och det här passar oss bra, helt enkelt. Framtidsutsikterna ter sig utmärkta, såvitt vi kan se. Just nu känns det otroligt lyxigt att se fram emot fortsatt sniffande ikväll - men först, vitello tonnato, basta!

2000 Barolo La Rocca e la Pira (Luca Roagna, Azienda Agricola I Paglieri, Barbaresco, Piemonte)

ps. Nettare e Gioia har druckit 2000 Barbaresco Pajé. Som vanligt kokade det ner till en mycket läsvärd post. Efter sju-åtta timmar i luften måste vi säga att Rocca & Pira både doftade och smakade som bäst efter fyra timmar. Balsamico och målarfärg tar över intrycken ju mer tiden går, och smaken tappar i frukt.