Plattfisk från Öresund landar vanligtvis på vårt bord senast andra kvällen vi är på plats i Skåne. Så är det också i år, och dubbelpanererad rödspätta brukar tillfredsställa både stora och små. Till apéritifen tar vi kanapéer på varmrökt lax och romsås. Scenen är satt för ett par lagrade, knastertorra rieslingar som vi inhandlade i Alsace sommaren 2004. Leon Beyers etikett är närmast psykedelisk i sitt vågade möte mellan cyan och magenta, och flasktoppen är märkt med beteckningen "négociant" , medan Paul Blancks mer konservativa flaska är försedd med beteckningen "recoltant". Leon Beyer struntar i Grand Cru-systemet och har liksom Trimbach sitt eget trade-mark för toppcuvéen. Vinet kommer dock från Grand Cru Pfersigberg. Paul Blanck redovisar mer konventionellt växtplatsen som Grand Cru Schlossberg. Sommaren 2004 såldes vinet för €16, medan Beyer ville ha €22 för sitt. Båda vinerna hade en nästan härjande stram struktur vid inköpstillfället. Dags för en klassisk shoot-out...
2000 Riesling Grand Cru Schlossberg har en ganska rikt gul färg och ser relativt visköst ut. Den utåtriktade doften ger citronskalolja och bergolja. Citronerna visar sig vara bergamotte, och doften har snart en tydlig karaktär av te - earl grey! Honungstoner kommer till efterhand som vinet står i glaset. Vi får en stram, mycket torr smak med ädel karaktär och lite bitter, aningen metallisk avslutning. Här finns kryddighet och fokuserade, väl integrerade syror.
2000 Riesling Cuvée des Comtes d'Eguisheim har något ljusare färg och en supermineralisk doft med flintrök och mycket tydlig petroleum. Detta är ett lite hemligare uttryck med subtila toner av vit persika och vita blommor. Den fullständigt torra smaken har en avrundad, lite oljig känsla som paradoxalt nog uppvisar en aning vattnighet i början. Syrorna är infattade, en liten kryddighet kan anas och avslutningen är stringent med örtbitterhet som biter ifrån.
Vinerna är framställda i en nästan förvillande likartad stil. Leon Beyers vin är storstilat till maten, men både innan och efter vinner Paul Blanck på högre fruktkoncentration, klart bättre grepp och längre eftersmak. Som de syrafreaks vi är tycker vi att bägge vinerna nått fram till en bra drickbarhet, men det är inte otänkbart att fler överraskningar väntar längre fram i tiden...
2000 Riesling Grand Cru Schlossberg (Paul Blanck, Kientzheim, Alsace)
2000 Riesling Cuvée des Comtes d'Eguisheim (Leon Beyer, Eguisheim, Alsace)
Det låter som en trevlig kväll! Vidare är det spännande att du finner persikor i Beyers vin. Det är inte för inte som det kommer från Pfersigberg...
SvaraRaderaMen du nämner bara koncentration i förbifarten i ovanstående bedömningar. Tycker du som jag, att 2000 faktiskt är den tråkigaste av årgångarna 1999-2007 (bortsett från 2003 som är väldigt speciell). Själv hittar jag sällan täthet i torr Alsace Riesling 2000.
Tack för din kommentar! Nej, täthet är inte vad vi tänkte på i första hand. Båda vinerna var slanka och aningen snåla. Men 2000 Cuvée Frederic Emile motsäger din tes. Där tycker vi att millenievinet på detta stadium gett betydligt mer än årgången efter. Men vi är helt förälskade i CFE 2002 - som redan finns att få som privatimport från Ward Wines. Priset är detsamma som vid den kommande lanseringen i november - december...
SvaraRaderaGenerellt måste man säga att Alsace haft riktigt bra flyt under en lång rad av år. Beyer fick till det riktigt fint även 2003 (Les Ecaillers).
Ja, 2002 är en gravt underskattad årgång och lyser med balans, renhet och framförallt jämnhet. Det gäller dessutom alla druvsorter. 2001 var väl uppskriven, och de som skördade tidigt fick inte glädje av oktober månads 'indian summer'. Bland 2003orna kan man hitta enstaka riesling som är atypiska men sjukt goda!
SvaraRaderaEn kompis bjöd på en Riesling CdE från 1992 häromsistens. Väldigt utvecklat. Jag drack en Ecaillers 1996 med stekt gåslever med några kompisar i höstas och det passade faktiskt bättre än Ch Filhot 1990 som stod i glaset bredvid.
SvaraRaderaWow! Och Ecaillers som är så stramt när det är ungt. Provade förresten en 1976 Ch Filhot hos Munskänkarna häromdagen. Ganska örtig i stilen och betydligt lättare än den storslagna 1976 Suduiraut några glas längre fram i flighten.
SvaraRaderaAly Duhr, Riesling, Ahn Palmberg, Luxemburg, 2003
SvaraRaderaGresser Kastelberg GC 2002
Leon Beyer Riesling Reserve 1998
Gresser Wiebelsberg
Comtes d'Eguisheim Riesling 1992
De första två var typiska riesling, men 3-5 var svårare att placera. Jag trodde att 1998 var en Condrieu, men fick reda på att det inte fanns något "florale" som skulle kunna tyda på det. Fis, äggskal och kartong, skrev jag. ;-) Eguisheim luktade som en urinoir! God syra, fräsch, torrt, mycket bra längd.
Wiebelsberg 1994
SvaraRadera