Domaine Leon Barral

"Allô?" En mycket liten barnröst hörs i andra ändan av telefon. "Maman est dans la cuisine". En dryg halvtimme senare har vi Didier Barral på linjen. Han har massor att göra och kan nog bara klämma in ett väldigt kort besök på en knapp timme eller så. Klockan elva ett par dagar senare står vi som förväntansfulla barn utanför familjens hus i den pyttelilla byn Lenthéric, uppe i den finaste delen av Faugères.

Snabbt skickas vi in i en grön minivan. Nu ska vi få titta på maskiner, jordar och djur. Didier förklarar att de flesta vingårdar i området har fått marken förstörd av konventionella traktorer som kör upp hårda spår mellan vinraderna. Regnvattnet rinner utmed fårorna istället för att fördela sig jämnt över marken. Därför använder han bara traktorer med band, som inte lämnar några hjulspår. Istället för modernt planterade täta rader, där traktorn endast kan passera sidledes, är alla Didiers vinstockar beskurna enligt den urgamla gobelet-metoden. Alltså fristående buskar planterade med 1,60 meters avstånd till varandra. Den 90 centimeter breda traktorn kan alltså passera på både längden och tvären. Alltså: inga fåror, inga förhårdnader.


Didier trampar gasen i botten och bränner upp till en parcell på knappt 300 meters höjd. Stockarna är 45 år gamla, grenache. Lotten kallas "La Machine" efter en tidigare innehavare som skördade maskinellt. Sådant förekommer inte hos Didier Barral. I grannens konventionellt skötta vinrader har all den finaste jorden runnit ner till utanför vingården och bildat en sorgligt torr lera. I Didiers vingårdar växer istället örter, ängsblommor, gräs och "ogräs" som håller jorden på plats. "Une terre nue meurt peu a peu".



Vi far vidare i hisnande fart upp till en vingård på 400 meters höjd vid namn "L'Estaquètes". På fältet bredvid ligger ett gäng av Didiers arbetare och latar sig. De håller på att förbereda fältet för plantering. Om ett par år är de klara. Ren skit är det bästa jorden kan få, säger Didier. Mycket bättre än kompost. Hästen har varit med sedan 1991, korna sedan 2001, därtill en åsna och sedan ett par månader har man även svarta grisar. På vintern får alla djuren trava omkring i vingårdarna.


Vi åker ner till de samlade vingårdar som ligger i anslutning till byn. Vi ska hälsa på grisarna, och Didier behöver hälsa på sin bror som hjälper honom med en fördämning av en bäck där djuren ska kunna dricka. Ute bland carignanstockarna hittar vi åtskilliga köttben. Makabert hokus-pokus... hmm, undrar just vilka hedniska riter de härstammar ifrån... men gåtan får snart sin rationella förklaring när Didier berättar att han vill bygga många "små hus" för en särskilt sorts myror som älskar kött. Förutom kött älskar myrorna att äta fjärilsägg. Fjärilslarverna i sin tur skulle ha älskat att äta vindruvor. Men nu får de inte det. Vi frågar om vildsvinen är till problem. Jo, de älskar mogna druvor och brukar glufsa i sig en hel del.

Fatprov, 2007 VdP Blanc. Visköst och rikt, ser nästan ut som äggvita i glaset! Kraftfullt och enormt livligt vin som fortfarande tycks vara i slutet av sin malo. Inte lätt att begripa än, men mättat av honungstoner, öljäst och mogen frukt med stor energi i slutet. Ni måste svälja, säger Didier, och pekar på halsen. Det är här man känner mineralerna och vinets struktur. Ici!

Tankprov, 2007. Syrah jeunes vignes / cinsault, ska ingå i Tradition. Blålila färg. Björnbär. Herbes de provence. Terroir. Bondgård. Sötfruktig, maffig, intensiv smak. Träffar rakt i plytet. Härligt busvin!

Tankprov, 2007. Grenache, ska ingå i Jadis. Skogshallon, björnbär. Rosor. Mörk choklad. Bitterhet. Rejäla tanniner. Ingen avstjälkning. Mycket gott.

Tankprov, 2007. Carignan / grenache, ska ingå i Tradition. Lakritstonad, söta körsbär, aning läder. Mycket tätfruktig, bra attack. Fräser i munnen, co2.

Tankprov, 2006. Carignan / grenache, ska ingå i Tradition. Mer utvecklad, tydlig, vacker doft. Blommor, mandel, bittermandel.
Nickel. Hallon. Lakrits. Bondgård. Mycket fint.

Fine de Faugères. Destillerat vin, lagrat åtta år på ekfat. Första gången denna "armagnac" görs. Vällustig doft av nötter och honung. Stram snygg, ganska torr, mycket lång smak. Imponerande!

Vi hittar dofter av allt vi sett under de senaste timmarna - en helhetskänsla av bondgård. Ett gemensamt drag i Barrals viner är den friska syran. Han förklarar den med att hans jord håller vattnet bättre. När sockret går upp, går inte syran ner på samma sätt som i viner från en torr hård jord. Vinerna blir heller, trots all sin kraft, aldrig tunga. Slutligen får vi, alldeles oväntat, ett par flaskor 2005 Jadis och 2005 Valinière med oss som gåva. Två och en halv timme gick fortare än kvickt. Vilken generositet - och vilket besök!

Domaine Leon Barral, Didier Barral, Lentheric, Cabrerolles, Faugères

Importeras till Sverige av Tommy Lind, Franska Kvalitetsviner.

2005 Faugères Tradition finns att beställa per hel låda för 1788 kr. 2005 Faugères Jadis lanseras tillfälligt i november.



ps. Nyss hemkomna till Stockholm tar vi varsitt glas 2005 Jadis.
Pop 'n' pour: doften är vidöppen och superrik med mineraler liknande när man som barn hackade stenar mot varandra, knallpulver, salmiak och överdådiga mörka körsbär. Bondgårdens alla dofter, rosor, gummidäck - allt i en skönt funky helhetsbild. Smaken är totalt läcker, tätfruktig, där fräsande syror spelar ett högt spel med massor av mogna tanniner. Lakrits, salmiak, och lite ektanniner i avslutningen. Frukten skiner länge, länge. Det här är så bra att nackhåren reser sig. Rock 'n' roll! Carignan rules!