Domaine La Barroche

Ibland blir saker och ting inte precis som man tänkt. Men de blir ofta bra ändå. När vi strax efter halv tre anländer till Domaine du Pegau möts vi inte bara av Laurence Feraud utan också av en hel busslast amerikaner i övre medelåldern. Förhoppningarna om en personlig provning smälter som osten på en Big Mac. Vi backar ur och och promenerar istället iväg till Pegaus caveau inne i byn. Där sitter pappa Paul Feraud med en öppnad flaska 2005 Domaine du Pegau Cuvée Reservée. Vi sniffar och det är ingen tvekan om att det här är ett storslaget vin som redan har en imponerande komplexitet och rent av ädel karaktär i den kryddiga doften. Den tuffa, reserverade smaken berättar dock att lagring är absolut nödvändig. Vi handlar några flaskor att ta med på flyget hem. Lyckligtvis hade vi också bokat en förmiddagsdate med den totalt charmiga och sprudlande Julien Barrot på Domaine La Barroche. Här fick vi vad vi drömt om och mer därtill...


Vi anländer till Châteauneuf-du-Pape vid elva och vimsar runt i byn med bilen. Till slut måste vi slå en signal. "Ahr yu lözt?". Inom trettio sekunder dyker en vit japansk 4WD upp. "Follow me!" tecknar föraren och bränner iväg rakt upp i spenaten. Vi stannar, kliver ur bilarna och befinner oss ute i "Les Terres Blanches". Det är ett sydvästvänt, sandigt läge med hundraåriga, knotiga grenachestockar. I denna kombination av tidigt mognande vingård och druvsort växer de druvor som kommer att ingå i Cuvée Fiancée. Druvorna är redan stora som ärtor, långt före de flesta vi ser i Provence. De gamla stockarna är dock känsliga för coulure och millerandage, och sommaren kom sent i år, varför enstaka klasar är väldigt ojämnt utvecklade. Julien nyper av och plockar med rankorna som om de vore hans husdjur, ursäktar sig att han gärna gör det medan han pratar. Uppenbarligen känner han varje stock lika väl som om de vore hans släktingar. Julien berättar att han helst inte avstjälkar de skördade druvklasarna, eftersom de bidrar till vinet med struktur och aromer av kanel och tobak. Om stjälkarna inte är helt mogna väljer han dock att avstjälka helt och hållet. Antingen eller, alltså!


Vi stiger in på domainens innergård. Här står en smal traktor parkerad bredvid en hög trave röda skördetråg i plast. En nyinköpt betongtank liknar en avklippt pyramid och sällskapar med en ny temperatur-reglerad ståltank. Mittemot finns en pneumatisk mjukpress som har formen av en liggande cylinder. På en hylla längst in under taket på gården hittar vi fyra betongtankar om 75 hektoliter. De är nedgrävda i marken (som har 14 graders naturlig temperatur) och Julien berättar att de är försedda med möjlighet till bergvärme! Invändigt är de klädda med svart epoxy. De fylls och töms uppifrån, fast det finns en lucka i källarplanet också.

Vårt första smakprov ligger fortfarande på en av betongtankarna, och den malolaktiska jäsningen är just avslutad. Julien Barrot har nyligen delat upp Barroche Réserve i två olika: Terroir och Signature. Detta är 2007 Terroir, gårdens nya tonårsrum. Stockarna är runt femton år gamla. Pipetten sticks ner och kommer upp fyllt av vin, mörkt för att vara 100% grenache. Den busiga, framfusiga, lustfyllda doften ger nästan enbart friska, söta, mosade körsbär med lite parfymerade inslag av persika. Smaken har en härlig sötfruktig, krämigt viskös och intensiv mun med direkt attack. Vinet håller bortåt 16,5% men det märks mest i intensiteten och den sötfruktiga eftersmaken. En hel del koldioxid finns kvar. Snart ska vinet tappas vidare till foudres i källaren som ligger snett under betongtankarna.

Nästa prov kommer från en en emaljerad ståltank och ska ingå i 2007 Signature. 40% syrah, 45% cinsault, 35 % grenache. Här finns mer av animaliska drag, mörka körsbär, björnbär och kryddor. Syrahkaraktären leder stort. Runt 14% alkohol. Gott!


En ny 225 liters barrique innehåller 100% mourvèdre från 2007, likaså ämnat för Cuvée Signature. Här finns en riktigt spännande doft av läder, lagård, tobak, kryddor och mörk frukt. Inte så mycket nytt eketrä utan mer "sekundära" drag av ekfaten. I smaken kommer känslan av ny ek. Julien berättar att dessa drag toppar efter sex månader i fatet och sedan planar ut. Vårt smakprov har legat sju månader på sitt fat och håller typ 14,5%.


Härnäst följer ett fatprov från en 50 hektoliters foudre. Det är 100% grenache av årgång 2007, avsett för Cuvée Signature, från hundra år gamla stockar i läget Palestor (provençal, Palastro på franska). Jordmånen är sand, småsten och lera. Doften ger mörka, friska, söta körsbär, liknande dem i första provet men i ett mer komplext sammanhang. Söta, än mer intensiva, parfymerade körsbär i smaken. Vinet har fortfande hela 9 gram restsocker och 16,5 % alkohol !!


2007 Pure har just avslutat sin malolaktiska jäsning och ligger på ett 45 hektoliters foudre sedan tre veckor. Druvorna kommer från 106 år gamla stockar i läget Grand Pierre, granne med Rayas. Jordmånen är ockrafärgad sand. I glaset får vi en svartröd färg. Vi får en mycket komplex, läcker doft med lakrits, kryddor och mörka körsbär. Mycket intensiv smak, glycerolrik, söt alkohol i avslutningen, konstigt nog utan särskild eldighet. En känsla av rik sötma - fast utan mer än 2-3 g restsocker. 16,5 %. Det här är en riktig monsterårgång!


2006 Fiancée är nyligen buteljerat och når marknaden i höst. Cuvéen är ett möte mellan två ytterligheter: 100 åriga grenachestockar som mognar tidigt , och 20-åriga syrahstockar som mognar sent. De förstnämnda plockades 14 september och de sistnämnda tre dagar tidigare. Paradoxalt nog alltså ungefär samtidigt, trots sina olika mognadskurvor. Julien poängterar att namnet anspelar på förlovningen mellan dessa två. 35% av vinet (från syrahdelen) har legat på nya barriques. Den charmerande doften bjuder på vanilj och nya rostade fat, mörka körsbär, vinbär, nygarvat läder, bondgårdstoner och andra animaliska drag. Smaken är rik på tanniner, komplex och lädertonad med fin, något salt fatkaraktär. Bör tåla och utvecklas med längre lagring. Skiljer sig lite från den mjukare, mer internationellt anpassade, chokladiga nollfyran vi testade i våras. Vi pratar svavel och Julien påpekar att han använder löjligt lite (20mg). "Om man kan sina metoder och sitt vin behövs bara små mängder". Våra huvuden bockar och tackar för det!


2005 Barroche Réserve smakar vi från en flaska som varit öppen i två timmar. Julien tycker att två veckor skulle varit mer lagom. 60% grenache, dessutom mourvèdre, syrah, cinsault. Vinet öppnar upp efterhand i glaset. Salt lakrits, slånbär, körsbär. Goda tanniner med lakritssälta i eftersmaken. Vi hittar inget av den eldighet vi noterade på hemmaplan.

2005 Fiancée köper vi med oss för att dricka inom kort. Det är ett fantastiskt, komplett vin som knockade oss fullständigt till varsin tournedos med hemlagade frites.

2007 Clairette Blanc VT. Julien ville köpa sticklingar av Clairette Gris, men fick av misstag Blanc och gjorde vinet som ett experiment. Läget heter Les Piolons (provençal), eller Les Pieds Longs (franska). Druvorna skördades i november vid 21 % potentiell alkohol utan botrytis. Vinet har 100 g restsocker och håller 14%. Fatet jäser extremt långsamt, runt 1-2% alkohol per månad, så den totala jästiden är åtta månader eller mer! När man lyssnar i fatets öppning hör man ett fräsande ljud, nästan som stekt bacon! Vi provar 2005 Clairette VT. En mycket komplex och ljuvlig doft av bokna äpplen, äppelpaj, banan, päron och honung. Fina oxidationstoner i och med att fatet inte fylls upp helt. Smaken har fantastisk textur, intensitet och syrafräschör med behaglig oxidation från fatet och anis i eftersmaken. Julien förklarar att vinet gör sig själv: "I'm a lazy guy". Vi tror honom vad gäller inställningen till vinet, men han verkar inte direkt ligga på latsidan i största allmänhet... Vi är alla helt överens om att vinet ropar efter foie gras. Julien säger att att han älskar gåslever och ville göra ett vin till denna delikatess.

2005 Châteauneuf-du-Pape Blanc. Domaine La Barroche säljer inget vitt vin men vi fick en complimentary bottle to go. Vi smakar den som apéritif och digestif senare på kvällen, när vi landat på Mas de Grès. Ljusgul färg, intensiva pärontoner sur lie i doften och en rätt eldig smak med uttalad mineralitet, antydan till sprits och något salta fänkåls- eller anistoner (lite som pastis) i eftersmaken. Gott!


Julien Barrots viner är alla uttalat fruktiga, maffiga, överdådiga, med gott om glyceroler i texturen. Vi glömde att fråga, men funderar efteråt på om han inte plockat upp lite inspiration på resande fot i Australien. Han använder gärna "cold-soak" för att dra ur maximalt med smak - och så hyllar han den enkla devisen: ett bra vin ska alltid smaka gott! Endast 28 år gammal, med några av rhônedalens bästa terroirer, Parkers hyllningar och den formidabla årgången 2007 på lut - vad månde bliva av allt detta? Framtiden ser så ljus ut att vi måste ha solglasögon...

Domaine La Barroche, 19 Avenue des Bosquets, Châteauneuf-du-Pape, Rhône