Australiensälj hos V & S

Likt totala outsiders är vi på besök i ett av den svenska vinbranschens absoluta högkvarter: det nya, fashionabla huvudkontoret på V&S Group i Marievik. Som om det skulle behövas, vill man tillsammans med jätteföretaget Foster's Group puffa lite extra för det vinland som redan är Sveriges mest säljande: Australien. Förmiddagen bjuder på en frågepanel där de som svarar är Bengt-Göran Kronstam (Sveriges mesta vinskribent, ni vet), Sören Polonius (hyllad chefssommelier på F12 och fyra andra restauranger) och Sara Norell (inköpschef på Systembolaget). Frågeställare är Ulf Sjödin (marknadschef på V&S och nybliven Master of Wine). Som lockbete erbjuds vinerna på bilden ovan (förutom ett femtiotal enklare viner). Vi nappade på inbjudan.


Temat för frågestunden lyder som följer: "Australien - 2007 års vinland enligt konsumenterna. Australiensiska viner toppade försäljningen på Systembolaget under 2007. Det bevisar att australiska viner faller den svenska vinkonsumenten i smaken." Jaha, eller, vad bevisar det egentligen? Panelens deltagare är tyvärr så tandlösa i sina kommentarer till detta påstående att vi blir tvungna att vässa knivarna själva. Jo, det bevisar snarare att våra monopolstrukturer gynnar stordrift och corporate brands som kan leverera stora mängder av samma produkt. Konsumenter som inte är insatta eller orkar leta väljer helt enkelt de produkter som exponeras mest i butiker, via marknadsföring och press - viner som alla andra köper. En självgenererande spiral, som förstärks av systemets modultänkande. Det som säljer mycket säljer mer, det som säljer lite säljer ännu mindre. En möjlig debatt om modultänkandet dyker upp men självdör i sin linda. Ingen är här för att debattera.

"Har konsumenten möjlighet att påverka produktutvecklingen inom vinindustrin och vinutbudet på den svenska marknaden?". Vilken fråga, den känns fel ställd. Återigen består svaren av tandlöst snömos av allra mest diplomatiska slag. Gaaahh! Vi får lust att skrika:
det blir inga intressanta viner i en produktion som utgår från marknadsanalyser, nationella kundgruppsprofiler, kemilabb och sensoriknissar. Intressanta viner kommer ur vinodlarens passion att ge uttryck för växtplatsen, områdets druvor och traditioner, att både bevara och förnya. Möjligen har kemisterna gjort plonket bättre. Men vi kommer alltid att betala extra för personlighet och småskalighet istället för väl tilltagna marknadsavdelningar hos superbrands - för att fånga upp ett ord som förtjust fläktar förbi vid provningsbordet...

"Programmet bjuder också på en Blending workshop där deltagarna får möjlighet att ta fram sitt egna australiensiska favoritvin som sedan kommer att analyseras och kvalitetssäkras av en oberoende sensorisk panel. Därefter kommer vinet att skickas till vinmakarna på Wolf Blass vingårdar i Australien för att de ska få bättre insikt i vilken typ av vin som efterfrågas på den svenska marknaden".
Bengt Frithiofsson är dagens enda olydiga elev och undrar vad som egentligen menas med detta. Och visst, vad ska man egentligen säga? Med tre möjliga ingredienser en shiraz, en cab och en sangiovese är amatörblenderns uttrycksmöjligheter något begränsade. Blanda vin verkar kul, men det kan man ju göra hemma med ett mätglas och några endruvsviner. Vad man inte kan göra hemma är att vertikalprova fyra årgångar Penfolds Grange och toppa med den unika cuvéen Penfolds Block 42....


1997 Grange ser oxblodsfärgat ut, med lite bruntoner. Det finns härliga tredjehandsaromer av undervegetation och mogna fattoner i doften, med inslag av lakrits, tobak och cigarrlåda. Både mintig fräschör och utvecklad unknad. Smaken är påtagligt mjuk, plommontonad, behagligt avrundad och helt drickfärdig. Snabbmognad! Europeisk skala vad gäller storlek och intensitet. Vilket vackert vin! Påminner en del om mogen hermitage. (14%) RP94, WS92.

1999 Grange är en annan historia. Mörk purpur med blåton. En örtig, kryddrökig doft med märkbara grönt vegetativa inslag av barrträd och eucalyptus. Smaken är björnbärig och riktigt tufft tanninrik, mest av alla fyra vid första smakprovet. Ett lite svalare år. Bättre vid andra smakprovet. Växer. Behöver minst tre år till på rygg. (14%) RP92, WS94.

2001 Grange är djupt blårött. Här finns en mycket renfruktig doft som appellerar stort vid första sniffen. Mint och mörk choklad ramar in de mogna mörka björnbären. Detta är shiraz och inget annat. Rejält intensiv smak med mogna tanniner som först tycks lätta, men växer fram och blir rejält mycket tuffare vid andra smakprovet. (14,5%) RP98, WS93.

2002 Grange är ogenomskinligt blålila. Här finns en mer knuten men ren doft av björnbär och viol. Stor smak med tät frukt och en balans som mer framhäver vinets höga fruktsyror än de mogna tanninerna. Trots det tapetseras gommen fullständigt av detta fortfarande purunga vin. (14,5%). RP98, WS95.


Allihop bleknar nästan i jämförelse med 2004 Penfolds Block 42 Kalimna Cabernet Sauvignon. Vinet kommer från Penfolds äldsta vingård och cabernetstockarna är 125 år gamla - de äldsta i världen! De växer som bush vines i en salig röra, och ålar iväg längs med marken så att druvklasarna måste stöttas med halm. Endast fem versioner har gjorts sedan 1962. Till vardags hamnar druvorna i Grange och i Bin 707. Vinet fick endast 13 månader på nya mediumrostade 300 liters ekfat. Denna flaska är försedd med skruvkapsyl. Hälften av buteljeringarna fick naturkork, för att man skulle kunna följa eventuella skillnader i mognadsutveckling. Tydligen lär den gå något fortare med traditionell kork - trots att flasklagring av kemisterna bevisats vara en reduktiv process, inte en oxidativ.

Innehållet i glaset ser ut som blårött bläck. Vi doftar. Doften står som ett spjut ur glaset med en surrealistiskt övertydlig, hallucinogen version av cassis eller svarta vinbär som reducerats till essens. Smaken är helgjuten som ett kassaskåp och ändå mycket elegant. Kopiösa mängder av tanniner, ändå lena som choklad, badande i en pool av tät cabfrukt. Det liknar mest ett fatprov - en jättebaby som förtjänar ett decennium eller två i källaren. Wow, vilket vin! 100% cabernet sauvignon. (13,2%) RP96, WS97.

There is no such thing as a free lunch. Man bör inte hacka och klaga när man blir bjuden. Man bör inte heller plocka körsbär. Men vi kan inte komma ifrån att V&S, trots spjutspetsarna från Penfolds, står för mycket av det vi inte gillar med den svenska vinimporten. Man kommer osökt att tänka på Blå Tågets gamla dänga "Staten och Kapitalet". När vi hjälpte en väninna med idéer till restaurangens vinlista, gick vi efter hennes önskemål genom V&S sortiment (de erbjuder restaurangerna förmånliga betalningsvillkor, månader i efterhand). Och maken till tråkigt utbud får man faktiskt leta efter. Ja, några fler vertikalprovningar hos V&S lär vi väl inte bli bjudna på. Men vi är oberoende och vi säger vad vi tycker. Vi har inga andra lojaliteter än våra smaklökar...

ps. Läs också systembolagets pressmeddelande från förra våren.