Vi fortsätter på temat Gigondas, nu med en standardcuvée. Familjen Meffre (inget samband med negocianten Gabriel Meffre) buteljerade sitt första vin 1957. Egendomens historia går dock tillbaka till 1709, när förfadern Pierre Goubert köpte marken (sentida släktingar finns möjligen på ypperliga Domaine Les Goubert). Vinmarkerna omfattar 37 hektar, varav 16 hektar i Gigondas, belägna på gränsen till norra grannbyn Sablet. Gården drivs som ett typiskt franskt familjeföretag. Medelåldern på stockarna ligger kring 55 år, med en tredjedel uppåt 80 år och ett fåtal 100-åriga exemplar. 75% grenache, 15% syrah, 5% mourvèdre, resten är inte angivet. 12 månader på foudres. Läs mer på chateauneuf.dk och på vinets länk till gården.
Den ljust granatröda 2000 Domaine Saint-Gayan Gigondas börjar strax över källartemperatur och har en riktigt komplex doft med fina mognadstoner. Först ut är stallet eller snarare grisstian, med komplement av inälvor, som njure. Ett rökeri blir nästa besöksstopp, det är förvånade nog böckling som hänger i röken. S plockar en klockren ton av Finn-Crisp (nej, vi äter inte just det brödet ikväll). Sten och järn kommer till och kopplar tillbaks till inälvstonen. Slutligen blommar frukten ut, med röda vinbär, ljuvliga hallon och jordgubbar. Övertoner av garrigue svävar omkring högst upp i glaset. Smaken är silkeslen och mogen med fräsch, balanserad syra, helt uppmjukade tanniner, goda skittoner och fin rödfrukt av hygglig koncentration. Ett trevligt, ikväll helt moget och drickvänligt vin från ett bra år, som för tre år sedan såldes på SB med den modesta prislappen 150 spänn...
ps. Efter en stund har doften utvecklats till påskmust. Här går det undan! Smaken får mer rondör, fortfarande med fin fräschör i avslutningen. Har ni flaskor kvar är det bara att korka upp.
2000 Gigondas (Jean-Pierre et Martine Meffre, Domaine Saint Gayan, Gigondas, Vaucluse, Rhône)
Lustigt. Jag drack mina två flaskor för bortåt ett år sedan till lammstek med vitlök och rosmarin och då var syrah-komponenten i vinet otroligt framträdande. Hallon, gummi, lite rökta charkuterier och lite mindre garrigue än vad jag väntat mig (kan förvisso haft med rosmarinen att göra ...). Stallet fanns där mer som en antydan och någon böckling på Finn-Crisp syntes inte till. Öht var vinet mer moget än jag förväntat mig, det var väldigt lent och elegant.
SvaraRaderaJag har även prövat 2002 som var märkvärdigt bra - och snabbmognande - med tanke på året i övrigt. Nu finns 2003 i BS - risk för viss alkoholhetta i den, va?
Har ni kommit åt att pröva något annat från domänen? CdR vill jag minnas också har funnits i BS.
Hej Henrik! Jo, otvetydigt rökta toner fanns, om det nu var rökta charkuterier eller rökt böckling. Fina hallon - check! Inte alls så mycket garrigue som väntat - check! Moget, lent och elegant - exakt.... vi har en flaska kvar som vi lär ta inom kort.
SvaraRaderaInte smakat deras CdR, och inte 2003. Saint-Benoit klarade ju 2003 fint - så varför inte Saint-Gayan - helgon som helgon! Det är nog bara att kasta sig ut och smaka...