Ikväll dricker vi etiketten! Allt som har runda orientaliska ringar är välkommet till vår jämförelse. Kvällens middag blir hängmörad ryggbiff med en liten stuvning på trattisar och trumpetsvamp. Klyftpotatis och sallad kommer som tillbehör. Är det månne köttet eller vinerna som får oss att vädra de gamla klyschorna om manliga och kvinnliga viner? S får tugga på sina adjektiv - och på de goda tanninerna...
2004 Barbera Fides har en klar, mycket mörk rubinröd färg och en mörk, stor, ganska burdus, något alkoholångande likörfrukt med nymalda kaffebönor, farin, muscovado, gräddkola och mörk choklad. Smaken är både intensiv och krämig - munkänslan slank men fyllig, med ett vasst barberastick och chokladiga tanniner från faten. Här finns en täthet i smaken som gott och väl möter den allra tuffaste biff. Alltså - ett maskulint vin!
2003 Barbaresco Il Bricco är bara en nyans ljusare och än mer transparent. Vi får en "feminin", elegant, förföriskt sötfruktig doft (se hur klichéerna liksom radar upp sig självmant). Ljuvliga toner av mandelmassa, läder, reduktion av söta hallon och röda vinbär, gräddkola och orientalisk kryddighet får oss på fall, och påminner om de allra största upplevelserna från området - men ändå utan att nå riktigt ända fram till nirvana... Smaken är ack så elegant, med söt, påtaglig intensitet och stramhet, fint balanserad syra och lång avslutning, där tanninerna plötsligt intar huvudrollen (men utan att vara uttorkande, som i Scavinos 2003 Cannubi). De är så många, de är så små, de är så envetna. De ädla små rackarna påminner om alla trådarna i ett gammalt torrt sammetstyg (eller kanske mer om oompaloompierna i "Kalle och chokladfabriken"). Vi är generellt avvaktande till årgång 2003 i Piemonte, men här har Pio Boffa lyckats utmärkt.
Svårt att säga om det är inbillning eller mat, men båda vinerna tycks ikväll klart bättre utvecklade än de gjorde vid våra smakprover förra våren. Särskilt i Il Bricco känns de rostade faten mindre påtagliga än sist. Så tveka inte - dra en kork snart!
2004 Barbera Fides (Pio Cesare, Alba, Piemonte)
2003 Barbaresco Il Bricco (Pio Cesare, Alba, Piemonte)
Intressant med Il Bricco som ju bara ska göras bättre år, det verkar vara viss klasskillnad med den och Pios standardcuvée, va?
SvaraRaderaVill minnas att ni var aningen besvikna på 2003:an, särskilt jämfört med hyllningarna av 1999 och 2000.
Men Il Bricco, det låter som om det finns tydlig lagringspotential att döma av tanninbeskrivningarna?
Hur som, än en gång gör ni mig ohemult sugen, trots att jag egentligen lovat mig själv att avvakta 04:ornas ankomst vad gäller både barbaresci och baroli.
Orientalisk kryddighet, söta hallon och mandelmassa får mina hår att resa sig.
Klasskillnad, jo absolut! I förväg trodde vi att standardcuvéen skulle vara det bättre valet med mer av druvkaraktär, jämfört med Il Briccos mer internationellt välskräddade fatbehandling. Det är bara att konstatera att vi hade fel. Lyckligtvis köpte vi ändå några flaskor. Fatkaraktären kommer nog att gå in fint med tiden, det har redan hänt en hel del. Vi gissar alltså på en relativt snabb utveckling av nolltrean. Il Bricco är verkligen ett extremt njutbart vin och kommer förstås att bli ännu bättre om ett år eller två. Och tänk, hur bra ska då inte nollfyran vara!
SvaraRaderaNollfyran, hmmm.
SvaraRaderaAllvarligt talat, vad är jobbigast, att tillbringa några tidiga morgnar med en månads mellanrum utanför Regeringsgatan iförd termoställ eller att köra bil tur och retur till Barolo?
Plötsligt förstår jag Nikes gamla slogan lite bättre.
Jag öppnar en 03:a ikväll och är mycket förväntansfull.
SvaraRadera