Helkväll med barolo från Scavino

Fredagskväll och förväntningarna är på topp! Redan mitt på eftermiddagen drog S korkarna, utan minsta antydan till korkskruvsångest (är det ett sjukdomstillstånd förbehållet män?), hjortsadeln inhandlades och T drog igång rödvinsreduktionen strax efter femtiden. 2005 Periquita är både sötaktigt och stjälkigt med lite alkoholig doft, och smakar rätt mycket för 63 kr, S tycker sig förstå varför det är populärt. Men var inte vinet mer intressant i den förra, mognare stilen än i den nya, fruktiga? Hur som helst, en riktigt bra sås blir det i alla fall. Jordärtskockor äter vi inte ofta, men ikväll testar vi att göra gratäng på dem. Så över till vinerna, vi provar dem i lugn och ro (väl synkade med Bolibompa) medan termometern sakta segar sig upp mot 58 (det går inte fort på låg ugnstemp). Båda nittioniorna har (liksom förra gången) ett lite disigt, beslöjat utseende med synliga partiklar trots att flaskorna stått upp i flera dagar - medan nolltrean är helt klar. Det är ungefär samma färg i glasen, en varm, tät och ljust rubinröd färg...

2003 Barolo Bric dël Fiasc har den största och mest direkta doften av alla tre: supermogna bär (särskilt hallon) inlagda i alkohol, därtill kryddnejlika, kryddpeppar och pustar av rökt korv, kanske julkorv också, med tanke på kryddorna, samt lite rök från öppen spis, men inga bananskal i sikte än. Kort sagt, en tillgänglig och fantastisk doft!

1999 Barolo Bric dël Fiasc har en lekfull, ändå avmätt doft med avrundade drag av jordgubbsylt och hallon med inslag av läder, tjära, bränt socker, mineraler och lakritsrot. Det lilla humoristiska bananskalet som vi brukar hitta i detta vins doft anas också ikväll.

1999 Barolo Carobric har som brukligt en mörkare, dovare doft: mogna skogsbär, kryddpeppar, kryddnejlika, grillat kött, italienska korvar, rödbetor, rotfrukter - en allmänt tjärigare och jordigare känsla. Liksom i föregående vin är doften lite återhållsam.

Vi smakar på 1999 Bric dël Fiasc: en harmonisk, mjuk, smeksam upplevelse med drag av hallon/cola. Jättegott på ett avrundat sätt. Tanninerna är silkeslena! Precis när man kunde börja tycka att det här kanske ändå var i snällaste laget, trycker vinet hårt på gaspedalen, eftersmaken kickar in och går på turbo - länge! Vinet växer under kvällens lopp. S: godast i kväll, ämabelt, förtjusande, mycket njutbart - inte minst att dricka på egen hand. Trots allt är det här den relativt sett minst fantastiska Bric dël Fiasc vi druckit, vilket säger en del om vad denna vingård förmår...

Nästa smakprov: 1999 Carobric har en stor, tuff och välbyggd, djup och för tillfället lite insjunken smak. Här finns mer av det mesta: mer koncentration, mer intensitet, massor av goda tanniner - möjligen kan det inte riktigt matcha längden i föregående vin. Även detta vin växer och blir bara bättre under hela kvällen, med sina toner av tjära och tobak. T: det mest kraftfulla, imponerande av kvällens viner. Med poäng som tillhygge och alla faktorer invägda är det nog ett par poäng vassare än föregående. Det blir förstahandsvalet till maten, för smaken är tuff nog att klara både vilt och reduktioner hur lätt som helst. Bör ha en plats säkrad på årsbästalistan. Och det är inte för tidigt att säga det.

2003 Bric dël Fiasc bjuder på en läcker, sötfruktig smak med drag av jordgubbssylt och lakritsrot. Här finns fantastisk power och massiva tanniner som inte är uttorkande på något störande vis (se 2003 Cannubi). Mer kraft än tanniner också, vilket ser lovande ut för framtiden. Munkänslan är inte lika glycerolrund och viskös som de första två (än), utan fortfarande lite ungdomligt stickig. Men - smaken är rent av superlång, det här är en smak att riktigt jobba sig igenom. Växte dock inte under kvällen som de andra två. Vinet får helt enkelt finna sig i att vara lillebror ikväll, men om fyra år lär balansen vara den omvända. Mycket, mycket gott att dricka redan nu, kommer bli strålande! Bättre alltså än vi vågade hoppas. Med Barolobrevet som moraliskt stöd gjorde vi ett leap of faith och beställde en låda om sex buteljer.

ps. Efter två dagar i öppen flaska doftar nolltrean julmust och oxidationstoner. Smaken är också märkt av oxidation. Vi kan bara hoppas på framtiden...

1999 Barolo Bric dël Fiasc (Paolo Scavino, Castiglione Falletto, Piemonte)

1999 Barolo Carobric (Paolo Scavino, Castiglione Falletto, Piemonte)

2003 Barolo Bric dël Fiasc (Paolo Scavino, Castiglione Falletto, Piemonte)