Trio från Vincent Girardin

Under annandagen fortsätter Grossmans gås att göra succé på bordet. Fågeln är nästan ännu godare andra dagen, och klarade att leverera totalt fjorton portioner av pur matlycka. Vi ska dricka tre viner från Vincent Girardin. Mest internationellt uppmärksammad är han för sina vita viner från topplägen runt Aloxe-Corton, Chassagne-Montrachet, Puligny-Montrachet och Meursault, men här hemma är han framför allt sedan länge leverantör till systembolagets lilla fasta sortiment av röd bourgogne. Tillägget Domaine betecknar vin från egna odlingar, namnet ensamt är firmans négociantproduktion. Les Vignots är ett söderläge med vanlig bystatus, närmaste granne med La Chanière. Aktuell årgång ute på hyllorna är 2005 - det ska bli intressant att jämföra med förra toppåret 2002 som nu tillbringat tre år i viloläge.

2005 Pommard Les Vignots har blank, klar, medelmörk färg. Vi hittar en mycket god primärfrukt i den lite parfymerade nosen: karaktär av läckra vildhallon med ett uns söta björnbär. Det doftar som att året varit riktigt nådigt mot vinstockarna i Les Vignots. Nypon, rökelse, tomatkvist och örter kommer till och ger fräschör åt helheten, som ännu saknar komplexitet, men ändå är riktigt härlig. Smaken uppfyller löftena om sötmognad i den renfruktiga profilen, som för övrigt är något knuten. Syrorna är höga och vi finner ingen störande ek. Till feta gåsen går vinet utmärkt att dricka idag, det är en av de mest tillgängliga nollfemmorna vi smakat. Möjligen något sötfruktigare än 2002 var i samma primära fas, men i stort sett lik vår minnesbild. Drucket fann vinet mer komplext och hittade mer av köttighet och mindre av fruktighet. Kommer att bli riktigt fin med tiden, att döma av intrycken från nästa vin. Vi köper!

2002 Pommard Les Vignots har en något mattare, relativt mörk färg. Doften bjuder direkt på komplexitet med spännande animaliska drag av både rått och grillat kött, och aningar av läder och tjära. Frukten är liksom det yngre syskonet präglad av vildhallon, men helheten är djupare och mer djurisk. Smaken har bra djup och längd med både viss utveckling och avrundning. En klockren smak av blodapelsin ger vinet en härlig fräschör. Inga störande fat. En riktigt god bourgogne! Vi drack ett par flaskor redan för tre år sedan, bland annat till lammrullad, och gillade den tilltalande, matvänliga karaktären. Det har hänt en hel del intressant sedan dess...

2002 Chambolle-Musigny har en snyggt uppstramad doft med tomatkvist, örter, nypon, våt sten och våt bärfrukt. En fin kryddighet assisterar och helheten tycks mindre fruktig än Les Vignots. Smaken överraskar dock med en skinande ren fruktighet av körsbär och vinbär med både riktigt bra syror, kärna och längd. Efterhand utvecklas smaken till att bli tydligt tomatig med drag av både puré och kvist - det är nog den karaktären vinet kommer anta när det är fullmoget (vi minns 1994 Dominique Laurent Chambolle-Musigny Les Cras från i somras).

2005 Pommard Les Vignots (Domaine Vincent Girardin, Bourgogne)

2002 Pommard Les Vignots (Domaine Vincent Girardin, Bourgogne)

2002 Chambolle-Musigny Vieilles Vignes (Vincent Girardin, Bourgogne)