Vi kan inte låta bli att fortsätta vara himla nyfikna på nollfyrorna från bordeaux. Hittills har vi fått en generell helhetsbild av relativt snabb drickbarhet, utan den klena mittsmak som är så vanlig i mer mediokra årgångar, och kvällens fina viner motsäger inte på något sätt den uppfattningen. En halv ugnsvärmd lammsadel med gratäng på blandade rotsaker gör inte omständigheterna sämre. Såsen baseras på buljongen från förra veckans köttfondue.
2004 Pichon-Longueville Baron har en doft som först är sluten, med fint mandeltonad fatkaraktär som efterhand utvecklar orientaliskt kryddiga drag av rökelse och en aning julmust. Efter ett par timmar öppen blir alla dofter större, särskilt kryddorna växer med tid i glas och karaff. Smaken har en snabb attack som smäller till riktigt fint. Frukten är samlad, ren, och koncentrerad med lite köttiga drag (13%). Tanninerna är behagligt silkiga. Riktigt bra idag, ännu bättre på sikt. T sätter plus för lagringskapaciteten. Ett härligt vin med stil.
2004 Ducru-Beaucaillou har omedelbart en större, mognare doft med lite brända, ett uns spritiga, aningens oxidativa inslag som för tankarna till Italien. Här finns också ansatser till stall och läder, så typiskt för Saint-Julien (jämför med Talbot). I munnen är vinet lent, runt, brett - större i basen men lite klenare i mitten . En aning torr strävhet gör sig påmind, men vi gillar ändå de mörkchokladiga tanninerna i detta vin. (13,5 %). Vinet växer rätt snabbt, S tycker det är ännu godare än motståndaren just nu - Kronstam hade nog klämt till med mulligare. Något kortare lagringsprognos?
Båda vinerna är gjorda i en stil som ger förvånansvärt bra utdelning redan idag. Det är absolut inte bortkastat att korka upp en flaska! Vi är riktigt förtjusta i drickbarheten i alla nollfyror vi provat hittills, det är härliga viner att dricka. Men för att få de mognadstoner de flesta längtar efter i en bordeaux är det minst fem år av fast karaktär som gäller. Nu måste nog ändå locket läggas på!
2004 Château Pichon-Longueville Baron, Pauillac 2ème Cru Classé (AXA Millésimes, Bordeaux)
2004 Château Ducru-Beaucaillou, Saint-Julien 2ème Cru Classé (J-E Borie, Saint-Julien, Bordeaux)
ps. trots det enorma trycket på de så kallade primörerna finns faktiskt fortfarande båda dessa ypperliga viner att köpa!
Jag tackar för förhandstitten på de här flaskorna. Fortsätt gärna vara nyfikna! Men nu har ni snart provat er igenom alla nollfyror jag fick tag på. Visst kliar det i fingrarna att veta om Grand-Puy-Lacoste går att dricka nu? ;-)
SvaraRaderaGrand-Puy-Lacoste fick vi tyvärr inte med oss. Det kliar i våra fingrar att få läsa dina intryck snart!
SvaraRaderaSnygg passning - och det är väl min tur att bidra med lite nollfyror. Skall försöka åtgärda det.
SvaraRaderaTrodde förresten ni skulle dricka 2003 La Serra ikväll? Eller smygdricker ni utan att skriva? ;-)
SvaraRaderaSkarpsynt som alltid;-) Vi tänkte dra ut på nöjet över tre dagar, smakade en sipp i torsdags och en sipp igår. Så mycket kan vi säga som att det smakar riktigt bra, vi hittar inget att invända. Den första B&B nolltrea vi kapitulerar för (undantaget Nebbiolo Langhe förstås). Inköp rekommenderas starkt (antar att just Frankofilen redan burit hem ett gäng).
SvaraRaderaJag har faktiskt inte köpt La Serra ännu. Det var så mycket annat att släpa hem i torsdags och det släpptes 4320 flaskor varav bara en bråkdel hittills har kommit till butikerna varför jag tror att det här vinet kommer att finnas länge. Jag är utan att ha smakat en aning skeptisk. Gianni V framstår lite som en ektomte för mig och han hade en hel del brända toner i nollettan som rimligen borde kunna vara ännu värre nu. Det känns som att varma år inte borde spela honom i händerna och Galloni hade en del reservationer också. Men några flaskor blir det såklart på sikt, och kanske fler än så utifrån ert smakprov? Låter positivt.
SvaraRaderaDet är sant att 4320 flaskor låter mycket, men de kan bevisligen ta slut rätt snabbt ;-) G Voerzios 01a fanns i alla fall kvar rätt länge, trots sitt pris och snackisen om höga amerikanska och italienska prislappar. Så det är väl ingen fara på taket. Ektomte, ho ho ;-) Och så är vi ju många som är skeptiska till 2003. Galloni tveksam, vad skrev han? Hu, det här borde ju faktiskt vara rätt illavarslande...
SvaraRaderaEgentligen är Galloni inte så tveksam, men har ger en del beskrivningar som ger mig fel associationer: "one of the darkest, most opaque wines in this vintage...super-ripe dark cherries, plums, grilled herbs, smoke, and earthiness in a full-bodied style. Although it offers excellent length the tannins are somewhat coarse, giving the wine a rough-around-the-edges feel. Bottle age will help, but only to a limited extent." 88 poäng, vilket är lika mycket som 2001:an fick, det var mest beskrivningen som fick mig att undra. Men självklart måste man prova själv! Och era åsikter väger ju mist lika högt som Gallonis. Fast generellt har jag sansat mig vad gäller nolltreorna hittills.
SvaraRaderaHar varit sugen på la serran ett tag för jag gillar "ekotomte" producenten men är osäker på 2003:an. Ska bli kul och se vad ni skriver om den, om den kan vara värd att lägga sina csn-pengar på eller om det blir fortsatt säkra kort från bordeaux. Om ni inte provat Chateau de Fiezual Blanc så prova snarast... underbar!
SvaraRaderaMvh
Gud så gott. Pichon Baron var en av dem jag valde bort i beställningen, men jag kom till insikt och hämtade några utsocknes ifrån. Orientaliska kryddor brukar ringa rejält i min klocka, så det här var mycket glädjande.
SvaraRaderaHar ni korat en Best In Show 2004 än?
Tack för tipset Hanna, och nej vi har inte provat 2004 Ch de Fieuzal Blanc. Spännande, hur skulle du beskriva den ? Respekt att du prioriterar csn-pengarna till 300-kronorsviner. Är det sommelier du ska bli ? Vi ska tänka på csn-aspekten när vi skriver om La Serra (är den värd dina sista 250 spänn).
SvaraRaderaIntressant fråga, Anders. Utan att läsa vad vi skrivit, rakt ur minnet: De bästa bordeaux 2004 vi smakat är Pontet-Canet för potentialen och Smith-Haut-Lafitte att dricka redan nu. La Tour de By förstås om vi väger pris mot prestanda. Cos d'Estournel har vi inte vågat öppna, men mycket talar för att det blir kanon efter längre lagring. Inga av de andra vinerna skäms för sig i sina olika stilar, ambitionsnivåer och prisklasser.
SvaraRadera