2005 Fontanafredda Langhe Nebbiolo

Risotto och rådjur! Innerfiléer av rådjur fräser snabbt i pannan med en näve trattkantareller. Pannan vispas ur med en skvätt tawny. Risotton berikas med kimmeridgien, hönsbuljong, parmigiano och små bitar grön sparris. En liten bönvinägrett kommer till på tallriken. Det är helt enkelt läge att kolla om Fontanafredda lyckats skapa en jämbördig konkurrent till Pio Cesares Nebbiolo Langhe. Man har använt sig av mikro-oxidation för att påskynda mognaden, men vi gissar att inte ens det räcker för att få till en drickfärdig nebbiolo på två år, så vi karafferar för säkerhets skull ett par timmar i förväg...

2005 Langhe Nebbiolo har en färg som är klar, ganska ljust rubinröd och drar åt det lila hållet. Nosen är först lite stickig, och någon starkvinston kan anas. Sedan rullar man upp en kryddig, god och balsamisk doft med röda vinbär, hallonmust, järn, marsipan, smörkola och violer. Attacken är snabb och ger mycket smak, mitten är slank och rent av aningen tunn, eftersmaken ger bra längd. Röda vinbär och lakrits möts fint i munnen. Ett inslag av ung eksträvhet finns fortfarande kvar. Lingonsyrorna är påtagligt höga och lite hårda, klart högre än i Pios mer avrundade och drickvänliga motsvarighet. Vinet känns inte riktigt lika drickfärdigt, vilket blir mer tydligt efter maten och även senare på kvällen. Vi låter vinet hänga med till "Direktören för det hele", von Triers blandning av psykodrama och The Office. En bit mascarpone-gorgonzola rundar av syrorna en smula. Slutsatsen blir att ett år i valfri garderob kan vara precis vad som behövs för att vinet ska nå ända fram. Ett välkommet bidrag till den svenska nebbiolofloran är det hur som helst, och man prisar modigt in sig mitt i värsta trängseln under hundringen...

2005 Langhe Nebbiolo (Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonte)