2005 Beaune du Château vs. Clos des Langres

Beaune du Château är nog, jämte den berömda "jesusbarnets vingård" från samma producent, de bourgogner vi har tidigast synminnen av. De stod där som systemets dammiga trotjänare på hyllan redan för tjugotre år sedan när vi gjorde systemdebut, och förmodligen långt dessförinnan. Inte för att det var det första vi sprang och köpte... Men visst är Beaune du Château ändå ett vin vi druckit i många årgångar. Oftast är det anständigt, men sällan upphetsande. Medelmåttigheten personifierad, utom i fina årgångar, då i stort sett alla viner relativt sett glänser. 2005 är förstås en sådan årgång. Man måste också notera en tydligt positiv utveckling av den jättelika firmans viner under senare år. Bouchard är också en av de största innehavarna av egna vingårdar i bourgogne, med imponerande 130 hektar, varav många premier och grands crus. Det här vinet är en blandning av ett trettiotal ägda premier cru-vingårdar väster om vinstaden Beaune. Här hemma finns inte så mycket att välja på ur sortimentet, men i Köpenhamn möttes vi i somras av dussintals olika viner från Bouchard Père et Fils (inte minst Le Chambertin för saftiga DKK1900!) Vi smakade på 2005 Monthélie och 2005 Savigny-les-Beaune, varav den förstnämnda från egna vingårdar var det större vinet.



Clos des Langres är på sitt sätt raka motsatsen, en familjeägd domaine som i och för sig har gott om vingårdslotter (hela 42 hektar) i kända appellationer från Gevrey till Puligny. Men kvällens vin har den enklare beteckningen côte-de-nuits-villages, eftersom läget är i byn Corgoloin, precis på gränsen mellan côte-de-nuits och côte-de-beaune. Den muromgärdade vingården och det vackra châteauet har dock en lång historia: de första stockarna planterades av munkarna i Citeaux redan på niohundratalet. På 1800-talet jämfördes dess viner med premier crus från mer namnkunniga byar. Därefter följde ett sekel av medelmåttighet. Idag ägs gården av familjen d'Ardhuy, och med den unga, ambitiösa vinmakaren Carel Voorhuis vid rodret sedan 2003 vill man lägga upp ribban på högre höjd. En egendom att hålla ögonen på i framtiden, tycker Allen Meadows/Burghound, och noterar flera positiva intryck av vinerna från 2003 och 2004.


2005 Beaune du Château har en rödbrun, klart vacker färg i glaset. Vi tycker att doften är riktigt ljuvlig, med snygga balsamiska fattoner av sötmandel, lakrits och salmiak. Lite stall och en positiv unknad kommer till. Bärfrukten är rik och trevlig, som av blandade skogsbär. Smaken har intensiv syra och smakrik frukt med uttalat slank munkänsla. Sötmandel och saltlakrits går igen i en elegant helhet, som vi gillar mycket (jfr barbaresco). Det måste vara det bästa vi smakat av detta vin. Kanon, inte minst för priset!

2005 Clos des Langres är en lite mer besvärlig bekantskap i nuläget. Färgen är mer grumligt blåröd. Doften ger en mörkare, mer plump, något parfymerad bärfrukt med rökta och animaliska inslag av inälvor. Inte lika fräsch som föregående vin, vilket understryks av vissa inslag av våt papp och däven ullfilt. Kryddigheten handlar framförallt om syltad ingefära. Smaken är större och bredare än föregående vins slanka profil. Vi hittar ingen direkt elegans, men lite kärv råfruktighet med viss potens och en aning bitterhet. Syror och tanniner är lite hårda. Även om vi hittar en viss samstämmighet med Jean de Florettes kärva tillvaro i fredagsfilmens provence, kan vi nog inte förmå oss att handla mer. Passabelt idag, kan vinna på sikt.

2005 Beaune du Château Premier Cru (Bouchard Père et Fils, Beaune, Bourgogne)

2005 Clos des Langres Monopole, Côte-de-Nuits-Villages (Domaine d'Ardhuy, Corgoloin, Bourgogne)