Efter en varm dag på stranden längtar vi efter en riktigt god sval riesling. Årgången 2000 beskrevs som varm och snabbmognande, men kanske inte den mest strukturerade, när vi besökte Breuers Vinothek i Rüdesheim 2004. Vi drack den ljuvliga 2000 Nonnenberg förra sommaren, generöst sötfruktig och förhållandevis avrundad i syrorna. Nu är det dags att prova 2000 Schlossberg. Färgen är gul med gröna reflexer. Doften är mycket mineralisk, något knuten och aningen stickig, med jäst, nässlor, och intensiv citrusfrukt. Efterhand kommer kryddor, persika, söt ananas, flintrök och musselkalk. Smaken har en pigg sprits, med en mycket koncentrerad, söt citrusfrukt och några gröna inslag. Eftersmaken är riktigt lång, kanske årets hittills längsta i ett vitt vin.
Vi kommer direkt att tänka på likheter med Zind Z004 och öppnar en för jämförelsens skull. Det finns en hel del gemensamt, inte minst nässlor, jäst och musselkalk, men Zind har fler gröna toner, mer ylle, mindre generös frukt och en högre, ståligare syra. Som matvin till lax i ugn med romsås tycker vi faktiskt att Zind är bättre, eftersom Schlossberg krymper lite i samspel med kvällens mat. Men på egen hand bjuds dock massor av högklassig njutning, nu och några år till. Ett mycket gott vin, men frågan är om inte 2000 Nonnenberg var ännu bättre.
2000 Berg Schlossberg (Georg Breuer, Rüdesheim, Rheingau)
En fråga: Hur hinner ni dricka alla dessa viner? Jag räknar till femton recenserade viner denna första augustivecka. Har ni ett stående gästabud hemmavid? Bor ni i ett kollektiv? Slänger ni slattarna? Hur?
SvaraRaderaHur ni än gör, fortsätt gärna i samma takt; jag läser varje inlägg med lika stort intresse.
Det är väl inget svårt med det;-) Vårt liv är förstås ett stående gästabud, fast något kollektiv har vi inte.
SvaraRaderaMen vi delar gärna upplevelser i bästa convivialité.
Slattar slänger vi inte, möjligen lagar vi mat på dem. (att kritiker testar 6000 viner om året, och då ska göra alla vinerna rättvisa utan att faktiskt dricka vinet igenom en måltid och kvällens olika faser - det verkar klart mer besvärligt). Men sommaren går på övertid, snart är det jobb och skola igen, och det finns inte lika mycket tid över till att vända och vrida på intrycken. Men vi ska göra vårt bästa!
Ja, sannerligen imponerande och alltid läsvärt. Imponerande också att ni är så snabba att skriva. Man får intryck av att ni i princip skriver medan ni dricker.
SvaraRaderaTack för berömmet! Klottrar på post-it medan vi doftar och smakar, funderar lite, tar några bilder, skriver när det blir tillfälle. Men det är väl ungefär så ni andra gör också?
SvaraRaderaJag har en liten Moleskine för vinanteckingar. Ibland finns den på plats, ibland blir det ur minnet. Det som fördröjer ett inlägg är ofta fotograferandet. Flaskorna känner inte alltid för att stå modell samma kväll, utan vill ibland vänta på det mer smickrande morgonljuset.
SvaraRadera(Moleskine är onödigt fåfäng, men ändå oemotståndlig; se Peter Englunds inlägg: http://peterenglund.wordpress.com/2007/06/30/min-anteckningsbok/)
Vi fingrade på en Moleskine i somras, men våra anteckningar går kors och tvärs, på diagonalen och baksidan, med obegripliga pilar och klotter som känns lite synd på en sån fin anteckningsbok. När det väl är på pränt slänger vi de obegripliga kråkfötterna.
SvaraRaderaMorgonljuset och alla andra fina ljus ska inte underskattas!
Är vi hemma brukar jag sätta mig med en sista skvätt framför datorn redan samma kväll när barnen somnat och allt lugnat ned sig och skriva ur minnet med glaset som påminnelse. Inlägg publicerade i efterhand brukar oftast vara baserade på anteckningar.
SvaraRadera