Wannborga Vin & Lamm

Den mest exotiska vingården måste vara den svenska. En mil norr om Borgholm, längs med riksväg 136, ligger gården Wannborga. Skylten "Vin & Lamm" får oss att glatt svänga vänster i pur nyfikenhet. Vi har hittills aldrig smakat ett svenskt vin, men nu är det alltså dags. Gården har specialiserat sig på ekologisk framställning av lammkött, ylle, vin och destillat av pressrester och druvor. Gårdsbutik finns förstås, och man serverar grillat lamm, lammcharkuterier - samt inte minst det egna vinet - både ute på den kringbyggda gården och inomhus. Vinodlingarna är planterade under de senaste fem åren och omfattar närmare tre hektar och 5000 stockar. Den glesa planteringen sägs vara nödvändig på våra nordliga breddgrader för att ge stockarna maximal solexponering. Stockarna binds upp högt på käppar för att ta vara på solstrålarna. Fortfarande befinner man sig på experimentstadiet, och laborerar med 40 olika druvsorter i den öländska kalkstensjorden. De flesta av dem har obskyra namn och är speciellt framtagna för svalt klimat, men man provar också kändisar som riesling, chardonnay, pinot noir och merlot. Sticklingarna kommer i flera fall från Nangijala Vingård i Klagshamn söder om Malmö, en producent som man nämner med stor respekt. Förra året gjorde man runt tusen liter vin, fördelat på fyra olika viner. Året innan endast tvåhundra liter. Snart ska man vara uppe i femtusen flaskor per år, en flaska per stock, som brukligt är. Det går framåt!

Vi provar gårdens fyra viner med lätt tilltugg av lufttorkat lamm, lammsalami och dinkelbröd. Ingrid Dahlberg sällskapar oss efter ett tag för ett samtal om föutsättningar och möjligheter för en svensk vingård. Hon har en hel del att berätta, energin är inte att ta miste på. 2006 Wannborga Det Vita är gjort på åtta olika druvor, huvudsakligen solaris, riesling och chardonnay. Färgen är ljust gul. Den goda doften påminner en aning om gewurztraminer: mandelblommig, fruktig med något inslag av päron. Positivt intryck! Smaken är helt torr, stram, något kärv och bitter, upplevs i munnen nästan eldig och har en förvånansvärt lång eftersmak. Inte så dumt, dock lite spretigt och otydligt i karaktären, doften är bättre än smaken. 2006 Wannborga Rosé är gjord på rondodruvan, och har en fin roséfärg, liknande jordgubbsaft. Men vi tycker att doften är rätt märklig, tydligt bränd, med inslag av fårfett, ylle, fnöske, terpentin och någon jordgubbe. Smaken är torr, renare och godare än doften. Ingrid själv gillar den skarpt. 2006 Wannborga Den Röda Primören är gjord på leon millot med inslag av rondo. Här hittar vi en ung, renfruktig doft som påminner om lätt cabernet sauvignon / cabernet franc / merlot - utan ek. God, ren smak, torr, något stram, inte tokigt alls. 2005 Wannborga Den Röda Riservan är gjord på rondo, lagrad på amerikanskt ekfat i knappt ett år. Det är ett förhållandevis kraftfullt vin, tätt blårött i glaset med doft av körsbär i likör, bittermandel, terpentin och gräs. Kryddig, givande, men något kort smak. Lite kantigt fortfarande, förhoppningsvis går eken in i vinet med tiden, men visst är det gott, och sitter nog riktigt bra till det grillade lammet. Samtliga viner uppges på etiketten som 12%, men vårt intryck (och producentens) är snarare 13%, åtminstone riservan och det vita.

Som helhetsintryck är vi överraskade att vinerna är så pass smakrika. Vi hade nog trott att surt och snipigt skulle vara nyckelorden. Men vinerna är förvånansvärt mjuka och drickbara, ändå med hälsosam syra från den kalkrika marken. Samtliga viner är utgjorda torrt, helt utan någon insmickrande restsötma, tack för det. Tål de att jämföras med kontinentens viner? Det är väl lite tidigt att svara på den frågan, men helt fel ute är man definitivt inte. Närmaste geografiska jämförelsen för blå druvor är kanske saftiga tyska rödviner, men på Wannborga satsar man på mörkare färg och stramare stil. Druvklonerna är inte äkta vitis vinifera, men smakar vinet bra är det nog ett mindre problem. Mer utarbetad grafisk profil på flaskorna kunde vara användbart för restaurangbruk. Framtiden ser ljus ut med lite större volymer, äldre stockar med tiden, restprodukter från dubbelpannan - och snacket som går bland turisterna. Den som blir sugen gör bäst i att ta tillfället i akt när gården passeras, för någon annanstans lär ni inte få tag i vinet... om ni inte gör en privatimport. En hel låda känns kanske lite chansartat utan att smaka först. Så varför inte boka övernattning och en middag med grillat lamm?

2006 Wannborga Det Vita
2006 Wannborga Rosé
2006 Wannborga Den Röda Primören
2005 Wannborga Den Röda Riservan