1997 Castello di Fonterutoli

Det här vinet har haft en märklig utveckling som sett oss lyckliga, bekymrade, svikna, uppgivna och ikväll lyckliga igen. Århundradets årgång, genljöd den enorma hypen. Vi köpte två lådor. Disappointed, ehh?? frågade glatt sommelier Mario Moroni på Pontus när det såg som mörkast ut.

Att detta var första året för det nya Toscana stod i alla fall helt klart. I början, för sju år sen, bjöd vinet på en ny nivå av chianti-power med sanslöst extraherad frukt som var helt imponerande direkt, med en rejäl dos ny ek. Ett flertal flaskor gick åt. Sen bar det efterhand utför, det har luktat julmust och coca-cola, obalansen har varit störande, den uppumpade frukten tycktes falla samman, syrorna verkade trötta. Vi började tro att brinntiden var ute för det här vinet.

Vilken överraskning att se Fågel Fenix uppstå ur askan! Doften är mogen, smått portvinslik, intensivt plommonfruktig med läcker mognadsoxidation. Salmiak, pepparkakskryddor särskilt ingefära, och sydliga örter. Sammetsmjuk smak i god balans, med helt uppmjukade men märkbara tanniner, och syror i fin vigör. Vi började några grader över källartemperatur och lät vinet öppna sig i glaset. Riktigt, riktigt gott!

Vi kommer att tänka på 1990 Cuvée Casa Bassa Séguret (från Domaine de Cabasse) som efter fjorton år hade utvecklat ännu mer av liknande långsamt oxiderade portvinstoner. Pecorino passar fint som tilltugg.

1997 Castello di Fonterutoli Chianti Classico Riserva (Marchesi Mazzei, Castello di Fonterutoli, Castellina in Chianti, Toscana)