Doften är först knuten, men efter lite snurrande får vi massor av vått grus och sten, ungefär som i en vattenslip (inte olikt senaste doftintrycken av Pio Cesares nolltrea), och dessutom klart grönörtiga associationer. Smaken är rätt fatig, torr, grön, gräsig, stjälkig som persilja och örtig som malört. Ingen större charm här, med kartiga syror och klen frukt. Trots negativa noteringar finns ändå en läskande kvalitet, men också en kort och lättglömd eftersmak.
Skördeuttaget verkar vara åt det högre hållet och druvorna har inte lyckats nå full mognad i det svala året. Växthuseffekten gynnar möjligtvis de tyska odlarna av pinot noir? De kör i alla fall över det här vinet fullständigt. Bättre måste Bourgogne kunna prestera även i enklare lägen. Av kvällens tre viner är det ingen tvekan om var vi lägger pengarna i sommar.
2004 Bourgogne Hautes-Côtes de Nuits (Domaine Francois Lamarche, Vosne-Romanée, Côte d'Or, Bourgogne)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar