Efter de fint balanserade årgångarna 2000 och 2001 och klena men snabbmogna 2002 är det dags för extrema 2003. Hur gick det då för Mont-Redon? Första intrycket, alldeles nyss öppnat, är inte lovande:
ett ungt ofärdigt vin med jäst, alkohol och socker.
Men en chateauneuf ska, som vi ser det, inte drickas ung och tillbehören gör vinet. Sju år och äldre är en bra början. Ikväll är det först med ost som vinet börjar sjunga överhuvudtaget - en salt manchego justerar vinets sötma. Liksom i tidigare årgångar är det här ett lättsamt och slankt vin. Det uppskattar vi. Så vi kyler av och det blir bättre. Det finns ju syror!
Frukten drar åt hallon och röda vinbär. Herbes de Provence, smörkola, kryddor och lättare tanniner kommer till med luft. I framtiden, när sötman går in i vinet och delarna faller på plats för att bilda en helhet, lär det bli fler dimensioner. Synd att dricka det nu - men om man envisas är det bäst att servera vinet svalt för att betona den goda frukten och dämpa sötman och eldigheten. Till slut blir det faktiskt hyfsat bra redan ikväll.
2003 Château Mont-Redon (Châteauneuf-du-Pâpe, Vaucluse, Rhône)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar