Korken dras och vi smakar elakt nog direkt, får bara tillbaks grinigt snipiga syror och allmänt sluten karaktär. Ett par timmar senare återkommer vi till vinet, efter mat och vin med höga smaker. Nu, till ost, kommer vinet mer till sin rätt. Det har öppnat upp sig och doftar VÄLDIGT mycket brandrök, av typen "vi försöker elda upp våra våta höstlöv". Frukten är lite åt det stumma och ocharmiga hållet med druvtypiska inslag av jordgubb, hallon och lite kärva gröna toner. Trots alla invändningar är det ett rätt anständigt pinotvin som efter rejäl luftning går att dricka nu med viss behållning. Dock inget att lägga på lager, det kommer inte att bli mycket bättre.
2004 Côte de Nuits-Villages (Matthieu de Brully)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar