söndag, oktober 11, 2009

2004 Roagna Barolo Vigna Rionda


Roagna Azienda Agricola I Paglieri är en traditionellt orienterad producent i Barbaresco. Det är först under det senaste året som vi har bekantat oss med deras produktion, men de har snabbt vunnit en plats i våra hjärtan med sina personliga och ursprungliga viner. Deras vardagliga Dolcetto är den mest komplexa vi provat, med spännande, brettiga tredjehandsaromer. Deras Langhe Nebbiolo bjuder på skön aromrikedom i en lätt, elegant kropp. Och deras Barolo la Rocca e la Pira är ett fascinerande, snudd på storslaget uttryck för traditionell barolo.

När 2004 Barolo Vigna Rionda dök upp blint hos Ulrik förra helgen, var vi flera som blev förbryllade av vinet. "Kontroversiellt och inget charmtroll", för att citera Frankofilen. Mer information bjöd Anders på i kommentarstråden:

"Det här vinet är i motsats till Roagnas övriga viner bara delvis gjort av dem själva. Åtminstone i årgång 2004 (och kanske även senare) köpte Roagna vinet i ett tidigt skede av Aldo Canale i Serralunga och svarade sedan för den fortsatta lagringen samt buteljering och marknadsföring. Det är också möjligt att Roagna ger Canale viss hjälp när det gäller arbetet i vingård och källare. Tanken är måhända att Roagna skall ta över helt när Canale bestämmer sig för att definitivt hänga upp förklädet på källardörren. Tidigare producerade han vinet helt på egen hand under beteckningen Canale Aldo & Figlio, Poderi dell'Antica Vigna Riunda."

Det är ofrånkomligt att vi måste prova vinet en gång till, i ett sammanhang där det får stå för sig själv. Vi har en positiv förväntan och vill inget hellre än att få ett bättre intryck.

2004 Roagna Barolo Vigna Rionda har en ljusare klarröd färg med varma tegelnyanser som tunnas ut mot vattenklart i kanten. Doften har djup och en härlig komplexitet. Vi noterar tydligt brettiga drag där vitpeppar, gödsel och lagård samsas med gröna örter och utåtriktad, lite vass lavendel. Frukten uppvisar röda vinbär, lingon och plommonkompott. Mandelmassa, sandelträ och kryddnejlika ger behagligt söta och kryddiga sensationer...

I munnen får vi en bra attack och friska, något vassa (garv)syror. Just det vassa draget är vi helt överens om, men aromerna är röda, intensiva och goda. Lavendeltonerna gör ett andra varv i gommen. Kroppen är lätt och slank på gränsen till tunn, men det finns också en förmildrande mjukhet. Tanninerna är knappast munfyllande, snarare lämnar de en känsla av läskpapper. Eftersmaken är rätt så lång och intensiv med drag av salmiak. Det sammanfattande intrycket blir en sympatisk och god flugviktare som kanske kan överraska med längre lagring. Ändå med ett tydligt stråk av besvikelse, och betyget borde varit flera pinnar högre. (90-91+)

Det här ger intryck av att vara skördat i tidigaste laget, därav kanske den syrliga lättheten och de gröna tonerna. Förmodligen var det så man gjorde förr i tiden? Vi kan inte riktigt få in i skallen att vi befinner oss i den allra mest prestigefyllda mittsektorn av Vigna Rionda. Den lätta, syrligt saftiga stilen lever inte upp till Serralungas renommé om att producera de mest kraftfulla vinerna i barolo. Även om priset är väldigt bra sett till vingårdens berömmelse levererar inte vinet för 370 pix, åtminstone inte nu. Och det är osedvanligt svårt att bedöma vad som kommer att hända framöver. För att citera Antonio Galloni: "Roagna’s 2004 Barolo Vigna Rionda remains a mystery to us".


ps. Även norrmännen diskuterar flitigt kring 2004 Vigna Rionda, med mer positiva slutsatser än våra. Men när de pratar om hur sent Luca Roagna skördat de fullmogna druvorna, då är de ute på tur! Svenskarna i form av Auzone samlar sig på motsatta planhalvan och sågar vinet jäms med fotknölarna. Vi får däng av svenskarna för att vi är för snälla och av norrmännen för att vi är för elaka. Kunde man sammanföra de här båda grupperna skulle det bli riktigt intressant...

pps. Fler Vigna Rionda har druckits här och här.

25 kommentarer:

Frankofilen sa...

Hmm, det låter väl åtminstone som att flaskan härom veckan sannolikt var representativ och att det helt enkelt är så här vinet beter sig just nu. Samtidigt är det minst sagt intressant att läsa om Gallonis alla vändningar. Man får helt enkelt hålla tummarna. Hur länge följde ni vinet?

Winepunker sa...

Jag drack samma vin i torsdags tillsammans med 7 andra Baroli från 2004, klar sistaplats. Besynnerligt slank och träigt ihålig. Jag (som resident frukthora) gillade den inte alls.

Finare Vinare sa...

Vi följer det fortfarande! Och fortsätter väl ett tag till. Korken drogs vid tre-halvfyratiden. Just nu är det mycket mineraltoner med grusdamm och sådant. Doften har öppnat upp och fått lite mer djup och bredd. Även smaken har byggt ut och tanninerna blir lite mer prominenta. Och det lovar ju gott.

Annars är väl intrycken ungefär som de står, och precis som du skriver var det inget knas med förra helgens flaska. Det är så här det smakar nu.

Finare Vinare sa...

WP, vi pratade ju med Anders Källberg på Zilliken-provningen och fick höra vilka viner som var på tapeten. Misstänkte starkt att ni skulle komma fram till den slutsatsen.

Patrik sa...

Tror nog man får ha överseende med poängsättningen efter FVs (nyfunna?) vänskap med Bristly-Gabriel. Känns lite som att ni inte vill stöta er.

Finare Vinare sa...

Alltså Patrik, vi älskar barolo och har inga neuroser kring vare sig brett eller grönt. I princip sympatiserar vi med traditionen, men Vigna Rionda borde leverera typ 94 poäng...

Det är fortfarande ett gott vin vi pratar om, med mycket mer av förmodad framtidspotential än den härliga 2001 Langhe Nebbiolo som vi gav 89-90 om minnet inte sviker. Men absolut inte ett vin för alla smaker och dessutom i en uppenbart knivig fas för tillfället. Och visst, vi är mer eller mindre tjenis med en handfull importörer men det innebär inte att de inkasserar bättre poäng för det. Matteo Corregias Barbera Marun var exempelvis inte alls vår grej och det sa vi direkt till Gabriel.

Italienska viner sa...

Jag upplevde Vigna Riondan som extremt ung och bråkig och håller med om att det inte är för alla smaker, det mesta verkar dock finnas på plats så med tiden tror jag det kan bli storslaget.

Trist med alla dessa misstänkliggöranden hela tiden, som om ni hade en agenda.
Folk borde uppskatta gratis, förstklassig konsumentupplysning men icke.

/Patrik

Gabriel van der Bristly sa...

Precis, om någon inte gillar ett vin jag importerar så ger jag dem en turbotutte (nyper tag i bröstvårtan och vrider runt), och det vill man ju inte ha.

Vinosapien sa...

Tror det gäller att ha tålamod. Är man ute efter inställsamhet och snabb leverans, ska man absolut leta någon annanstans.
Är man ute efter framtida potential och attityd kan det här vara ett vin som levererar om ett 10-tal år. Jag är inte orolig;-)

Den där grönheten har jag faktiskt inte hittat i någon av flaskorna som sänkts, och att tanninerna är kaxiga/ruffiga får man 'skylla' på traditionell/gammaldags vintillverkningsfilosofi.

Och ett mer utpräglat icke-provningsvin får man leta efter. Att inte ha anpassad mat på tallriken när man skickar i sig Vigna Rionda är ju lite synd...

Ibland måste man skilja på att dricka och att prova vin;-)

Finare Vinare sa...

Sant. Traditionella viner är inte menade att vinna provningar, det är väl en ganska ny företeelse egentligen. Och knappast det bästa sättet att njuta varje vin, även om det är kul med tävlingar ibland. The winner takes it all - the loser standing small...

Men ändå. När vi satt där med den anpassade italienska maten på tallriken kunde vi inte låta bli att nämna ord som tunt och tankar på omogna druvor kom till oss helt osökt.

Vi glömmer resterande flaskor och ber till källarens mörka makter...

The Wall sa...

Även jag min Brutus, var med på samma provning som WP och instämmer till fullo i hans omdöme. Tyckte själv att Roagnan inte var lyckad, ens på egen hand.

andersuw sa...

@Vinosapien: Att det är skillnad på att dricka och att prova ett vin har du helt rätt i. För min del gäller det särskilt ifråga om nebbiolo, inte minst ung nebbiolo, där jag sällan känner mig säker på vad jag egentligen tycker innan jag delat en flaska över en kväll. Upplevelsen förändras och fördjupas efter hand och det är ofta först när vinet är på upphällningen som jag känner att jag börjar få grepp om det.

Men i övrigt är saken inte så enkel för min del som du beskriver den. Att man nödvändigtvis måste ha mat, helst anpassad mat, på tallriken för att avnjuta Barolo, särskilt ung Barolo, håller jag inte alls med om, i alla fall om man i likhet med mig och många andra nebbioloälskare hunnit tillägna sig ett hyggligt mått av tannintolerans. ;-)

Inte heller tillhör jag dem som letar efter inställsamhet och snabb leverans. Då skulle jag knappast vara nebbioloälskare "in the first place". Myckna eller opolerade tanniner stör mig inte heller så länge de inte är beska, vilket jag inte upplevde dem vara när jag provade det här vinet för något halvår sedan.

Däremot kände jag mig osäker på om frukten var tillräckligt stor och intressant för att matcha vinets struktur. Jag tyckte på den här punkten att vinet inte var riktigt så uttrycksfullt som det borde vara för att matcha prislappen. Kanske inte en direkt brist på attityd men däremot kanske en otillräckligt intressant sådan ... ;-)

Summa summarum: Jag vill inte måla fan på väggen och säga att detta vin aldrig kommer att bli något. Men jag är i motsats till dig inte alls övertygad om motsatsen.

Till sist ytterligare några små noteringar om vinet, i detta fall baserade på vad Roagnas själva säger på sin hemsida:

1. Skördeuttaget uppges till 52 hl per ha, vilket ligger precis på gränsen till vad DOCG-reglerna föreskriver (8 ton gånger 65 procent = 52 hl). Detta trots att vinstockarna är till åren komna (40-60 år). Om man jämför med vad andra ansedda B&B-producenter uppger sig ta (trovärdigheten hos dessa siffror kan ju alltid diskuteras) ligger Roagnas skördeuttag generellt sett relativt högt. Men det är allra högst ifråga om just Vigna Rionda. Möjligen kan siffran tolkas som att Roagna i dagsläget inte vet exakt hur stort uttaget är (eftersom de själva inte har direkt kontroll över vingården) och just därför anger gränsvärdet enligt DOCG-reglerna. Men detta är ju i så fall också en slags indikation.

2. Vinet lagras kortare tid på fat än Roagnas övriga B&B. Eftersom Roagna generellt har väldigt långa fatlagringstider innebär det knappast kort tid med absoluta mått mätt. Men jag kan inte låta bli att undra varför Roagna låter just Vigna Rionda avvika nedåt jämfört med vinerna från Barbaresco och Castiglione Falletto. Om man bara tänkte "terroir" skulle man ju snarast förvänta sig motsatsen.

Finare Vinare sa...

Även norrmännen på vin-forum.nu diskuterar flitigt kring 2004 Vigna Rionda, med mer positiva slutsatser än våra. Men när de pratar om hur sent Luca Roagna skördat de fullmogna druvorna, då är de ute på tur! Svenskarna i form av Auzone (winepunk.net) samlar sig på motsatta planhalvan och sågar vinet jäms med fotknölarna. Vi får däng av svenskarna för att vi är för snälla och av norrmännen för att vi är för elaka. Kunde man sammanföra de här båda grupperna skulle det bli riktigt intressant...

The Wall sa...

Nja, vi sågar väl vinet jäms med rotstockarna...

Finare Vinare sa...

The Wall, det måste vara dags för dig att göra entré på Vin-forum.no. Snälla gör det! Och glöm inte dra att ordvitsar och berätta norgehistorier...

The Wall sa...

Om det är något du vitsordar kanske det kan vara aktuellt...

The Well sa...

Snälla T, uppmuntra honom inte...! ;-)

Frankofilen sa...

Kul med norrmännens diskussion, och Vinpunkarns post. Bara skit eller bra skit, det är frågan. Det här vinet verkar hur som helst ha gjort allt annat än sjungit på Auzones provning. Och själv hamnar jag lite mitt emellan, lika mycket i "denial" som ni appropå anonyma påhopp. Blint tyckte jag det fanns mycket att gilla även om helheten var klart kontroversiell och ocharmig i nuläget. Det räckte till 90-91 blinda poäng precis som ni satt med reservation för att en hel del ligger i framtiden även om tanninerna var förrädiskt låga. Helt klart verkar vara att vinet inte presterar som bäst just nu. Ändå kliar det lite i korksrkuvsarmen...

Oavsett vilket läger man tillhör, om man avskyr vinet eller hyllar det som en reinkarnerad Bruno Giacosa Collina Rionda är det lite kul med så olika intryck...

andersuw sa...

Tja "kul" vet jag inte om jag vill säga. ;-) Intressant möjligen. Det finns väl egentligen bara tre hypoteser:

1. Mosebacke Monarki hade helt rätt: "det står en stank ändå ner till Doggers bank ..." ;-)

2. Det finns enorma flaskvariationer där våra vänner på andra sidan kölen dragit vinstlotten. Polet slår Bolaget.

3. Vi är i varierande grad utsatta för placeboeffekter av typen "reinkarnerad Bruno Giacosa Collina Rionda".

Själv håller jag en liten slant på hypotes tre. Kultkille på kultkulle är en explosiv symbolblandning. Blindprovning var ordet sa Bull.

När det gäller "låga tanniner" är jag inte säker på om jag "hajar klyket".

För lite tannin i detta vin? Nej knappast. Snarare brist på motvikt.

Gröna tanniner? Möjligen, men det var i vart fall inte något jag särskilt fäste mig vid.

So what's the point?

Finare Vinare sa...

Att det här var nog det mest intressanta vin som har passerat bloggen på länge. Snacka om kontroverser!
Inte det sämsta om man vill att vin ska vara ett ämne för diskussion... och det vill man ju.

Näst till test är Roagnas Dolcetto 2007. Vi förväntar oss allt annat än axelryckningar...

Frankofilen sa...

andersuw,
Faktum kvarstår: rejält polariserade omdömen kring det här vinet. Om man vill kan man luta sig åt valfritt håll med ordentligt stöd för ryggen. Visst kan man vänta till 2015, men jag känner mig ändå lockad att smaka snart igen snart från en flaska som fått lite luft. Och i den där flighten hos Ulrik med bl a Scavinos nolltvåa och Corregias 2004 Ròche d'Ampsej så upplevde jag tanninerna som förrädiskt låga och mjuka i jämförelse. Även om det såklart fortfarande var en ung nebbiolo.

Låter det inte som om om det är dags för en blind nebbioloprovning igen? Finns inget bättre sätt att lära sig varandras "klyk" när det kommer till vinbeskrivningar. Jag kan ta med en ehhh "hemlig flaska" ;-)

andersuw sa...

@Finare Vinare: Dolcetton kan nog ge upphov till en del synpunkter den också. Men i det fallet kanske det mer handlar om huruvida man uppskattar druvan. Det tog ett tag för oss att komma dithän. Men vistas man tillräckligt ofta/länge i Doglianitrakten finns ingen annan råd ... ;-)

@Frankofilen: OK. Du menar alltså verkligen att Riondan kändes lite lös i tanninhullet. Och det i jämförelse med Scavinos nolltvåa och Correggias nollfyra, som jag svårligen kan föreställa mig som några direkta tanninmonster! I så fall blir jag bara än mer förbryllad. Även om ingen av oss direkt föll för detta vin verkar det ha varit på rakt motsatta grunder. För lite och/eller för ointressant frukt i mitt fall, för lite struktur i ditt. Och jag som trodde jag var en riktig "tanningris". ;-)

Ja, nog låter det som om det var läge för en blind omprovning av detta mysteriösa vin, kanske då i sällskap med några andra väl valda nollfyror eller nollfemmor.

Frankofilen sa...

andersuw,
nja, det var inte så att jag inte föll för vinet pga för lite struktur. Jag var ju snarast rätt positiv. Tveksamheterna låg i funkigheten och det gröna, samt det faktum att vinet kändes lite svårbedömt i nuläget. Men visst, blint i den där flighten upplevde jag tanninerna som förvånansvärt snälla, alls inte de monster till Serralungatanniner som jag kanske hade förväntat mig med facit i hand när etiketten kom fram. Och inte heller kändes tanninerna grova och gröna.

Precis som du skriver är nog hemligheten att prova det här vinet blint igen i framtiden. Det känns rätt nedtyngt av en massa förväntningar och antaganden efter alla diskussioner ;-)

The Wall sa...

För min del sjöng vinet sin svansång för full hals på Auzone-provningen. "Never again..." och påtagliga 80-talsvibbar.

Anonym sa...

Interessanter Beitrag