Ung hermitage måste vara ett av de mer kniviga vinerna att greppa. Emellanåt är det unga vinet helt direkt och öppet. Drick inom tre år - eller vänta tio, lyder den gamla regeln. Däremellan kan vinet vara precis hur stängt som helst. Att detta kan ha sin giltighet också inom den relativt korta tiden när ett ungt vin möter luften, visas med största tydlighet av 2005 Ferraton Ermitage Le Méal. En Parker-notering om viss tillgänglighet förledde oss att öppna en flaska...
Vi drog korken och karafferade ett par timmar innan våra gäster skulle dyka upp. Ur karaffen kom direkt en läcker doft med smörkola och tjärade, köttiga toner. Två timmar senare ger inte doften alls lika mycket, förutom en tät primär frukt med mörka körsbärstoner, men till maten visar sig smaken vara riktigt god, mörkfruktigt tät, seriöst intensiv och påtagligt lång med en liten söt likörton. Potential, heter det, men det är ett vin vi njuter i små skvättar. Ytterligare två timmar senare har vinet stängt ner helt och hållet. Hoppsan! Varje gång denna totala överraskning när showen är över! Den motvilliga doften lämnar endast ifrån sig örter, varav några är brända. Smaken är ordentligt motsträvig, kärv och knuten. Hermitagen har förvandlats till en riktigt motvalls Bouscassé. Vad göra? Vinet är i stort sett helt otillgängligt. Ok, vi lämnar det i halvfull flaska i ett par dagar. Och vips, nu är smörkolan tillbaka, med körsbärig likörfrukt, choklad, vanilj, örter och fatkrydda. Bara ett uns oxidation som inte alls är störande, men ännu inte så mycket av de mer typiska norra rhône-dragen. I munnen är tanninerna påtagliga, men de påminner om mörk Valrhôna-choklad och den lätt burdusa smaken går bra att ta till sig. Till skillnad från förra årets helt älskvärda 2004 Delas Hermitage Les Bessards är det ingen tvekan om att det här vinet behöver sina tio år på rygg - liksom andra ambitiösa nollfemmor från norra rhône. 2005 Domaine des Martinelles Hermitage var lite mer tillgänglig, men vi drog även där slutsatsen att det bör få samma liggetid innan vi möts igen...
2005 Ermitage Le Méal (Ferraton Pére et Fils, Tain l'Hermitage, Rhône)
6 kommentarer:
Ung Hermitage kan verkligen vara komromisslöst odrickbar som ung, och 2005 i Rhônedalen verkar ha givit extremt strukturerade viner med massiva mängder tanniner. Jag minns fortfarande Graillots La Guiraude med skräckblandad förtjusning ;-)
Jämför också 2005 Marquise de Tourette som kommer i maj. Till och med Parker (som ju beskriver 2005 Ferraton som "surprisingly approachable" hehe) med sina dokumenterat tidiga drickfönster rekommenderar ryggläge till 2018, och uttrycker även farhågor om att vinet kanske aldrig kommer runt. Jag funderar på att stå över - speciellt som nollsexan verkar bli ännu bättre, och tidigare tillgänglig...
Apropå Delas Les Bessards fick jag en glad överraskning idag. Hämtade ut det jag trodde skulle vara 2004:or men fick istället 2001:or! Mkt trevligt tänkte jag! Enda farhågan, var har dom legat under tiden...
Vi gillar ju Delas en hel del, som känt. Det blir nog svårt att låta bli markisen, inte minst eftersom priset är svårslaget för Hermitage. WS överrraskar med uppskattningen 2010-2020 - låter kort för en nollfemma (93p).
Swedish, det var väl en oväntad överraskning!
Men man blir lite fundersam över WS-omdömet:
"Crisp and fruity, with some toasted, grilled meat, blackberry character. A focused red, but lacking in opulent texture, turning a bit tart on the finish. Where is the ripe fruit? Drink now through 2010." 84p.
Nåja, enligt advokaten är ju Les Bessards "top-flight... ripe, concentrated, full-bodied" trots den lite svårare årgången. 91-93p.
Antar att du planerar att vänta ett antal år innan korken dras...
F&V,
tyst på er, jag försöker ju skära ned på inköpslistan. Men visst, känner jag mig rätt så blir det några markiser också. Men 2010 låter otroligt - å andra sidan var det väl WS som tyckte man skulle dricka upp någon Brumont från senaste åren före 2010 också?
Swedish -att man får tidigare årgångar har jag aldrig hört förut. BS är verkligen galet, skall det vara så svårt att koordinera informationen med hemisdan?
Alsace-rieslingar tycker WS ska drickas upp innan vi andra ens hunnit fundera över att snegla efter korkskruven. Och Brumont-vinerna ska som sagt klunkas i sin späda ungdom - rena snurren...
Lite synd ändå, Swedish, att du inte fick 2004 Les Bessards. Den var ju så fin och charmig förra året.
Låter som att de fått in ett restparti av 2001...
Skicka en kommentar