måndag, augusti 27, 2007

2004 Pio Cesare Langhe Nebbiolo


Vi firar höstens ankomst med ett omtest av denna stapelvara inför framtidens vardagar. Det är otroligt kul med den utvecklade, öppna doften som bjuder på en så mångfacetterad upplevelse direkt efter karafferingen! Ett vin att dricka med näsan...

Ikväll hittar vi i tur och ordning: mandelmassa, torkad frukt, salta lakritsfiskar, korv, grusdamm, pecorino, hallonkola, nypon, salvia, viol, smörkola, kanel, ingefära och slutligen nötter som för hela cirkeln tillbaka till sin början. Smaken är kryddig, stram, intensiv, lättsamt läskande - och syrorna bär eftersmaken en bra bit ut i avslutningen. Måndagsköttfärssåsens bästa vän.

2004 Langhe Nebbiolo (Pio Cesare, Alba, Piemonte)

3 kommentarer:

Unknown sa...

Jag fortsätter stalltipstråden under den här posten, säg till om ni hellre vill hålla en tråd per post.

Har varit litet frånvarande från webben några dagar beroende på att jag nu sitter med en nyfödd dotter i knäet. Hon damp ner i duschen här hemma och sedan var det ambulans till BB.

Nåväl, vad gäller passiton så var -04an en perfekt årgång och de själva är helt öppna med att -05 förvisso är bra men inte som -04. www.donnafugata.it

Tycker också att degustateurs är bra även om min favorit är deras motsats i http://tv.winelibrary.com
mvh dubbelfarsan (ingen hermit)

Finare Vinare sa...

Otroligt kul förlossningshistoria... Grattis! Hoppas dramatiken inte blev alltför stor (det blev den nog...)
Det gör inget alls om kommentarerna spretar lite hit och dit, bara kul!

Anonym sa...

Kom på att jag är skyldig ett omdöme om detta vin sedan kommentatorstråden om 2003:an.
Detta vin är ler och långhalm även med tisdagsköttfärssåsen, kan jag meddela. Jag tycker bättre om den här än 2003, faktiskt. Det börjar redan när man häller upp i karaffen med en härlig doft och en fantastisk färg, ser lite transparent mogen ut när den rinner nerför halsen på Riedel-decantern för att mörkna en aning nere i karaffens vackert rundade mage.
Härliga syror - lingon tänkte jag - fin mandelmassa, viol, nötter, örter, blommig krydda, sol, fågelsång och hela konkarongen, typ!
Frun var även hon mycket belåten. "Jättegott, från Italien, va? Vi har väl några till?", var hennes okomplicerade omdöme. Det gladde mig att kunna lugna henne med att, jorå, vi har några till.