2003 Pio Cesare Barbaresco

Det här är ett av de intressantaste av junis nysläpp i vår smak. Vi tyckte att 99an var förödande god, och årgång 2000 kom inte långt efter. Efter dubbeldekantering med en bra stund i karaffen är det dags. En riktigt god doft stiger ganska villigt upp ur glaset, med hallon, katrinplommon, torkade körsbär, nypon, nickelpastill, blommor, örter, söt piptobak, sötlakrits och vanilj. Smaken är extra kryddig för detta vin, med salmiak, brända toner, bekant fatkaraktär och en nickelliknade frukt. Syrorna som vanligt välbalanserade. En smula eldighet förlänger eftersmaken.

Till italiensk tomatbaserad matlagning med basilika, vitlök, mascarpone, svamp, balsamico och svartpeppar är det ingen tvekan om drickbarheten idag. Men efter maten blir de uttorkande tanninerna märkbara, och frukten är faktiskt fortfarande rätt knuten. Årgången är nog, trots att det smakar mer än gott, inte riktigt i klass med de ovannämnda. Det är återigen intressant att se hur även detta vin från Pio Cesare är mer hustypiskt än druvtypiskt. Förvillande många drag återfinns redan i den saftiga standardbarberan för en tredjedel av priset! Sval servering lockar fram den vitvinslika fräschören, men stänger förstås också till lite. Hårfint med tempereringen. Några års lagring ger med största sannolikhet ett än mer positivt intryck.

ps. ett dygn senare har vinet efterjäst, trots att det stått i kylen. Nu möter tungspetsen stickiga små bubblor och en försämrad karaktär. Märklig flaska, inte helt stabil alltså...

2003 Barbaresco (Pio Cesare, Alba, Piemonte)