torsdag, juni 07, 2007

2 x 1988 Domaine Rougeot


Vi provar två halvpannor med näradöden-upplevelser. Som att dricka mumier funna i Titanics lastutrymmen, tycker S. Alltså lite chockartat till att börja med. T tycker nog att de är rätt intressanta, åtminstone Volnayvinet är också direkt ganska bra. Korkarna är i förvånansvärt gott skick, och det finns ett lätt sediment i flaskbotten. Båda vinerna är helt transparenta och ljust tegelbruna i färgen. Dofterna bjuder på avrundade, multnade drag av undervegetation, russin, fikon, plommon och kryddor. Oxidationstoner med inslag av sherry och madeira, som faktiskt försvinner med luft. Russinvatten, tycker S.

I munnen är Volnay-Santenots rund och mjuk, inte vidare tät - fortfarande på något sätt syrlig och stram med smak av det ovannämnda, samt urgammal jordgubbssaft, och stannar ett tag i munnen. Inte helt tokigt ändå... Pommarden är en lite knepigare, tuffare historia. Först bjuder doften, förutom russin, på lite frånstötande drag av ammoniak som av övermogen brie, fräna stalltoner, aningen avlopp och vinäger. Doften utveckas dock positivt efter vädring - efterhand kommer mer av örter och muscovadosocker, och de otäckare dragen försvinner. Smaken är en smula stadigare än Santenots, och till slut helt och fullt drickbar. Särskilt Pommarden har lite sandiga tanniner kvar, och är nog ändå aningen mer vital.

S befarar att gammal mög av detta slag är svårartat huvudvärks-framkallande. T är mer av den uppfattningen att det är nog precis vad de inte är. Och avslutningsvis vaknade alltså båda upp ur sin koma-dvala. Två saker är helt klara: vinerna bör dels ha luftats ett tag och dels ha en viss källarsvalka för att ge en hyfsad drickupplevelse. Glöm mat eller tilltugg och drick vinerna för sig själva.

ps. läs också vår vän Holgers intryck på Mina Viner

1988 Volnay-Santenots Premier Cru (Domaine Rougeot, Meursault, Bourgogne)

1988 Pommard Cuvée Henri Rougeot (Domaine Rougeot, Meursault, Bourgogne)

1 kommentar:

Anonym sa...

Kul att läsa era intryck av dessa viner, jag blev ju lite förbryllad av dom helt klart. Spännande med inte fullt njutbart kanske. Jag vågade dock inte lufta så mycket med tanke på vinernas ålder, trodde nog att dom skulle tröttna ännu mer av luft. Rent allmänt att det där med luft och röd Bourgogne är lite oförutsägbart; ofta tycker jag att vinet förlorar sin fräschör och parfym med luftning, det börjar smaka nya-världen-pinot efter ett dygn i öppnad, igenkorkad flaska (och detta gäller även ganska unga viner). Ett exempel på detta är Beaune du Château Premier Cru 2003. Däremot Cuvée Margot 2005 (som ju iofs är super-ung) var som bäst efter mer än en vecka i kylen, märkligt... Den var dock snudd på odrickbart ung när jag öppnade den.