Girardins 2000 Corton Vieilles Vignes uppvisar en vackert transparent rubinröd färg. Ur glaset drar vi en allmänt vinös, elegant avrundad och sammansatt doft. Inga särskilda bär står ut, men hallon och plommon ligger närmast till hands. Här finns fin karaktär av fatlagring och ett ljust skimmer av örter som mynta och timjan med blommiga övertoner. Efterhand kommer mer och mer kryddnejlika.
Vi associerar till lika snyggt vinös och sammansatt barbaresco. Särskilt tänker vi på Giuseppe Corteses 1997 Rabaja, ett fantastiskt vin som också har lite nedtonad druvkaraktär.
I munnen bjuder Girardin på en balanserad smak med frisk syra, lagom strävhet, bra intensitet och en god, varm och lång efterklang. Vi provade en flaska direkt efter släppet för två år sedan. Intrycket då var runt och trevligt, vinet är slankare och snyggare nu. Vi tror att den flaska som återstår har lite mer att ge.
2000 Corton Grand Cru Vieilles Vignes (Vincent Girardin, Meursault, Bourgogne)
3 kommentarer:
Spännande att läsa vad ni tycker om det här vinet som vi drack igår kväll. Jag har haft en gnagande känsla av att vår flaska kanske var mer avancerad i sin mognad än vad man borde ha väntat sig med tanke på korkstatus med vin en rejäl bit upp. Vår flaska upplevde jag iallafall som att den nått sin mognadsplatå och även om den borde hålla sig där ett tag så får jag mer en känsla av ungdom när jag läser era upplevelser. Flaskvariation blir ju alltid mer relevant när vinet fått några år på nacken. Väldigt gott hur som helst tycker jag.
Jo, det tycks vara som du skriver. Er flaska var ju uppenbart färdiglagrad. Vi letade förgäves efter rått kött, stall, svamp och höstskog. Drog du korken långt i förväg? Var färgen tegelröd / brun i kanten? Ett kul gemensamt intryck är ju att man inte av doften blir helt säker på ursprunget. Vi tyckte också att vinet var mycket gott och gillade utvecklingen mot en slankare kropp med större elegans. Vi är också nyfikna på hur det står till med 2001 Corton Clos du Roi från samma producent. Gissningsvis borde 2010 vara optimalt för båda dessa viner.
Flaskan korkades upp till matlagningen och sista glaset tömdes ca 6 timmar senare.Färgen var rubinröd med en brun tingering men skvallrade inte om uttalad mognad. Valde att prova efter att läst en del om andra 2000or som varit drickfärdiga relativt tidigt, men det verkar ju som perfekt lagrade exemplar av detta vin har en bit kvar.
Appropå svårgissat ursprung hade jag er post om Voges 2003a nyligen i bakhuvudet, hur vissa kvalitetsviner liknar varandra efter en tid. Vi brukar ibland prova blint mest för att det är så roligt, men jädrar vad ödmjuk man blir. Och i det här fallet hade jag nog dragit till med hela axeln Bourgogne-Piemonte-Toscana med en avstickare till Spanien utifrån de animaliska plommonen. Hur skall man lära sig det här som Hans Artberg suckade en gång?
Girardins 2001 Corton Clos du Roi har vi också liggande, men tänker vänta på ett tag till. Vi får se vem som blir först!
Skicka en kommentar