… i evighet amen, eller? Ja, det är ju så associationerna går när vi funderar över Systembolagets inköpare. Det är några enstaka personer som bestämmer vad som ska stå till buds hos den enda återförsäljaren av vin i Sverige - i en ohelig blandning av planekonomi, försök att läsa marknaden, och personligt godtycke.
Många har säkert hört talas om det omständliga ”objektiva” upphandlingsförfarande Systembolaget använder sig av när det gäller de billigare massprodukterna i sortimentet. Men färre känner nog till hur pass fritt och subjektivt inköparen för ett område kan fatta beslut när det gäller lite dyrare viner, säg 150 kr och uppåt. Har de lust att ta in något efter eget huvud så kan de faktiskt göra det.
Till exempel: monopolets inköpare av franskt vin har nyligen gått vidare till den privata sidan. För några år sedan var hen först med att - på eget initiativ - plocka in en handfull viner från den ”nya franska vågen”. Styv kuling i världsstäderna resulterade i en svag, men ändå uppfriskande fläkt på bolagets hyllor. Med gamle inköparen tillbaka i sadeln lär vi nog få se en återgång till status quo.
Hur går egentligen resonemangen på huvudkontoret? Ulf Sjödin:
”Som kategorichef har man örat mot kunderna, medan inköparna tittar på produkterna. Så vi är mer experter på vad kunderna vill ha medan inköparna är experter på själva dryckerna, och så matchar vi det. Kategoricheferna gör en lanseringsplan som blir som en shoppinglista till inköparna. Baserat på efterfrågan kan vi till exempel veta att vi behöver köpa in ett australiensiskt vitt vin i 70 kronorsklassen, men exakt vilket vin avgör inköparna. Man kan säga att vi styr utsidan på flaskan och att inköparna styr insidan. För att möta alla kunders behov fördjupar vi oss i försäljningssiffror, kundundersökningar, och leverantörernas kundinsikter. På så sätt hittar vi hålen i sortimentet.”
Låt oss bidra med en kundinsikt. Det finns ett gigantiskt hål i sortimentet! Nämligen: blygsamt prissatta, hantverksmässigt framställda viner från hårt arbetande små familjeegendomar. Sånt som man hittar mycket av på plats i klassiska vinländer, men försvinnande lite på Systembolaget. Att SB nog innerst inne känner på sig hur pass stort det hålet är, illustreras av följande stycke:
”Våra kunders kunskap om och intresse för drycker, hållbarhet och hälsa har ökat de senaste åren, vilket ställer höga krav på vårt sortiment. Vi vill på ett snabbt och bra sätt anpassa vad vi har i hyllan utifrån dina önskemål. Med vårt utbud vill vi också inspirera dig att göra nya upptäckter i dryckernas fantastiska värld! Vårt sortiment täcker in allt från vin producerat på små familjeägda vingårdar och öl från hantverksbryggerier till sprit från världsledande varumärken. Våra inköpare lägger all sin samlade kunskap, passion och energi för att ta in drycker av yttersta kvalitet som ska leva upp till den efterfrågan och de förväntningar du som kund har på vårt sortiment.”
Och trots all denna "samlade kunskap, passion och energi” så misslyckas man ändå med att handla in ett sortiment som speglar det nya spännande som händer utomlands och på restaurangscenen. Eller å andra sidan - som listar absoluta referenser i klassiska distrikt. Var är Thierry Allemand? Clos Rougeard? Chave? Yvon Métras? Raveneau? Roulot? Bernard Baudry? Jacky Blot? Jacques Puffeney? Selvapiana? Montevertine? Salvioni? Poggio di Sotto? Bartolo? Cappellano?
Ska kunderna få bestämma? Börja 2015 med att lägga upp privatimportsformuläret på förstasidan!
ps. citat och illustration från systembolaget.se
ps. citat och illustration från systembolaget.se