söndag, juni 28, 2009

Rieslinglycka & montepulcianomys


1996 Joh.Jos. Prüm Graacher Himmelreich Riesling Auslese har en absolut stönframkallande doft. Portarna till himmelriket står på glänt och därinnanför hittar vi en helklassisk moseldoft med salta toner av dill, kräftspad och saltgurka, skimrande skiffer, mogna drag av vit persika, äppelpaj, citronvand och limesaft - men inget klumpigt eller övermoget. Smaken slår upp pärleporten på vid gavel och det är bara att klunka i sig - en dryck för gudar. Lite bikarbonatfräs och aningen sprits ger en fortfarande ungdomlig känsla, syrorna är vänliga men friska, sötman är helt integrerad i moget saftiga aromer och upplevelsen i munnen viktlös. Inget klet, bara ett totalt uppfriskande elixir som är i början av ett långt drickfönster. Ohh, vilken lycka! (94)


2008 André Rohrer Riesling Stein är köpt på plats i den fina byn Mittelbergheim och hemtransporterad av kvällens gäster, herr och fru Vinosapien. Byn är känd för både sin sylvaner och sin grand cru Zotzenberg men Stein är en lieu-dit. Vi smakar vinet strax innan maten och dricker det till ett par rejäla saltbakade piggvar. S konstaterar blint att detta är en riesling som kör rakt upp på hennes gata. En mineralisk, ren och knastertorr stil som ändå är rikt fruktig och inte alls kartig i syrorna. Det växer några storlekar till fisken och levererar för minst dubbla pengarna (kostade €7). Vår första nollåtta från Alsace. Den nya årgången lovar gott och vi får stark mersmak på Rohrer! (89)


2006 Vini Aurora Barricadiero Marche IGT är nyss hembärgad från Cibi e Vini. 75% montepulciano, 15% cab och 10% merlot har fått ett års uppfostran på barriques. Mörkt blårött i färgen, extraktrikt och tätt. S konstaterar: här doftar det biovin. En aningen reduktiv känsla med mörk piptobak, mörk choklad, salmiak, gåslever och violblommiga övertoner. Vi smakar och wow! - detta vin är verkligen fullpackat med enorma, mogna chokladtanniner som är urläckra att suga på. Piggt vin med härlig energi i munnen och en sötmogen frukt indränkt i tobaksaromer. Oj så gott, vi associerar till både Barral och vissa Pessac-Léognan, kanske också lite till Château Le Puy i Côtes de Francs. Här är det läge att handla mer innan butiken stänger för semester om två veckor. (92)

Winegeeks in wonderland


På lördagen tar vi bron över till den fria vinmarknaden. Tiden är mogen att känna lite på vibbarna i några av de danska vinbutikerna. Letar man ordentligt går det faktiskt fortfarande att göra riktiga klipp i Danmark, trots vår usla krona. Efter att ha betalat den hutlösa inträdesbiljetten på 395 kronor enkel resa är det fritt fram att börja spana och vår första anhalt blir Cibi e Vini ud paa Christianshavn.

Det är alltid kul att snacka med innehavaren Fabio. De flesta av butikens viner är ekologiskt odlade och har då en grön prislapp i hyllkanten. En av de producenter som varit med sedan starten är Gualdo del Re i sydtoscanska Suvereto. Gården har nått målet att göra sina viner helt druvrena - sangiovese grosso, cabernet sauvignon, merlot och pinot nero, aleatico och vermentino - där vi blir extra nyfikna på cabernetvinet Federico Primo. Det finns i fyra årgångar: 1994, 1998, 1999 och 2004. Priserna ligger runt 170 DKK. De två senare årgångarna ska vi testa framöver. Men det riktiga scoopet i butiken är 2006 Barricadiero IGT från Vini Aurora i Marche. I en sammanställning av de fem stora italienska guiderna intar vinet en hedrande femtondeplats bland stövelns långt mer berömda viner. För 149 DKK får man ett mörkt, fullmatat och väldigt intressant tre bicchieri-vin med en personlighet inte helt olik Barrals 2006 Faugères Cuvée Jadis. De rika tobakstonerna påminner också en smula om bordeaux från Graves. Druvorna är 75% montepulciano, 15% cab och 10% merlot. Med ett svenskt jämförpris på 372 kr har vi dagens första fullträff!

Nästa stopp blir hos Erik Sörensen Vin på Store Kongensgade. Här hör vi ett klingande gästrikemål bakom disken och känner igen en gammal bekant från Hansakompaniets vinkällarbutik - ett glatt återseende. Hon verkar genuint lycklig över sin nya arbetsplats, där det går utmärkt att korka upp en butelj om kunden vill prova innan köpet. Vi smakar först på klassiga 2005 Beaune Premier Cru Clos St. Landry Monopole från Bouchard Père et Fils, sedan på en godistonad men ändå stram 2008 Dominique Morel Morgon, och till sist på en trevlig vardagsmedoc i form av 2004 Château de By. Idag köper vi gärna 2004 Del Cerro Vino Nobile di Montepulciano Riserva för 179 DKK och Von Hövels 2002 Oberemmeler Hütte Kabinett Feinherb för 109 DKK.


Ut på motorvägen mot Helsingör, avfart nummer sju och inom kort är vi mitt i ett industriområde i Kokkedal. Philipson Wine säljer med volymrabatt och tillfälliga prisnedsättningar - har man tur kan man komma riktigt billigt undan. 2000 Château Lamothe-Cissac Haut-Médoc, en salmiaksalt cru bourgeois kostar som i gamla sköna dagar 80 DKK, året är ju bra och vinet bör vara lagom drickmoget nu. Baroloproducenten Conterno-Fantino imponerade nyligen hos Origo Wine. Deras busiga tonåring 2007 Ginestrino Langhe Nebbiolo köper vi för ynka 90 DKK, att jämföra med 184 svenska. Ytterligare ett måste är Renato Rattis 2004 Barolo Marcenasco. Här har man hittat helt rätt med prislappen 129 DKK, till skillnad från Vinovativas svenska vilsefärder (335 kr). Ett par provflaskor med provencerosé och bonnbourgogne får också följa med. Köper man två lådor av sistnämnda får man en gratis. Hmm, trettiosex flaskor av samma vin låter rätt drygt oavsett vad det är...

För avsmakning med självservice fanns 2008 Guigal Côtes-du-Rhône Rosé med smörkolatoner och viss eldighet, 2007 Renato Ratti Langhe Nebbiolo med mörk primärfrukt och härligt ungtuffa tanniner - samt en rentav äcklig, ekbesk och syrabefriad 2006 Catena Alamos Mendoza Malbec.


På hämtlagret träffar vi näste svensk, en restaurangskolad kille från Helsingborg. I Nettobutiken på väg hem ytterligare en svenska i kassan. Det verkar tydligen vara här man ska jobba och tjäna riktiga danska pengar. Sisten ut ur Sverige släcker lyset! Och visst går det fortfarande att fynda vin i Danmark...

fredag, juni 26, 2009

1999 Gevrey-Chambertin Ostrea


Förförra sommaren bjöd Domaine Trapet på en rejäl besvikelse med sitt byvin Ostrea. Lägger vi till ytterligare ett par måttligt upphetsande intryck härifrån, så kokar det ner till en generellt avvaktande inställning vad gäller den egentligen sympatiska (och biodynamiska) egendomens viner...

1999 Gevrey-Chambertin Ostrea har en mörkare färg, den ser ut ungefär som en mognande toscanare. Doften serverar både komplexitet och djup: tjära, gammalt fartygsträ, en lite rustik stallighet, dov frukt samt en pust av cola och julmust. En attraktivt animalisk, lite viltköttig känsla ger undertonen och ovanpå dansar små sextondelsnoter av mandelmassa, mint, liniment och gräs.

Mmm, här bjuds en rik, intensiv smak med pulvriga, lite torra tanniner och härlig längd. Frukten fyller ut bra med mörkare, mogna surkörsbär i toscansk stil, men är också rätt suddig i fokus och förlorar sig i ålder och lite murkna fattoner. Den intellektuella slutsatsen är att vinet fått en alltför omild fatbehandling och därmed tappat i renhet och typicitet - men ryggmärgsreflexen är att vinet är ordentligt gott och tillfredställande på ett hedonistiskt plan - ja, långt bättre än de två flaskorna vi öppnade sommaren 2007. Är det här ett svårartat exempel på flaskvariation? Eller de två extra åren vinet behövde för att hitta sig självt? Se där ett par frågor vi aldrig lär få svar på. (89)

ps. Också betydligt bättre än den nyligen provade 2005 Beaune Montagne Saint Desirée. Precis som det ska vara.

1999 Gevrey-Chambertin Ostrea (Domaine Trapet, Gevrey-Chambertin, Bourgogne)

tisdag, juni 23, 2009

2005 Pio Cesare Piodilei Langhe Chardonnay


Chardonnay från piemonte brukar vara gjord i en lite yppigare stil med inspiration från både kalifornien och meursault. Genom åren har vi bara druckit tre exempel: mest frekvent återkommande Rivettis hyllning till salig mor Lidia, därnäst Pios joddlande ordlek Piodilei och så en enstaka Rossj-Bass, döpt efter två av Gajas vingårdar. Framöver vore det kul att prova Aldo Conternos Bussiador och Conterno-Fantinos Bastia. Man kan i alla fall inte beskylla piemontesarna för tråkiga namn på sina viner. Efter en heldag på stranden är vi sugna på en spanskinspirerad saffranspilaff och spett med fisk och skaldjur på grillen. Nu skulle det sitta fint med en ekad chardonnay...

2005 Piodilei har en riktigt intressant doft, som vunnit på ett par års lagring! Grönt te, bergamotte, earl grey. Mineralkänsla av noriark - en smått japansk feeling så här långt. Gammalt fartygsvirke, tjärad ek, diskret vanilj. De ungdomliga päron- och melontonerna har gett efter för fetare citrus.

I munnen en redigt ekad chardonnay, med god fatrostning, smör och vanilj. Frukten är god och intensiv, med smått oljig citron och gula plommon. Vi är trots allt kvar i Italien och får alltså en riktigt skön syra med avvägd alkohol och fin längd. Hela ekipaget rullar på i utmärkt balans. Lite nyhyvlad ekplanka märks fortfarande i avslutningen och kan tänkas integreras bättre med ytterligare något år. För övrigt känns vinet perfekt att dricka nu och gör jobbet till maten med bravur. (90)

2005 Piodilei Langhe Chardonnay (Pio Cesare, Alba, Piemonte)

söndag, juni 21, 2009

2005 Domaine Gauby Les Calcinaires Rouge


Vart vi än åker tycks det dyka upp vinrankor. Idag lämnade vi av ett stycke barn på Ängelholms flygplats. Hungriga på en kvick lunch hittade vi närbelägna Margretetorps Gästgiveri, en nyrenoverad, rätt opersonlig anläggning i fejkat korsvirke. Siktet verkar inställt på konferensgäster, tyskar och pensionärer. Strax ovanför värdshuset står ett hundratal vinstockar i en södersluttning. Varför, undrar vi. Det visar sig enligt utsago mest handla om ögonfägnad för tilltänkta vinprovningskunder. Ägaren är ungrare med en egendom vid Balatonsjön, Cezar Winery. Produkterna därifrån fyller halva vinlistan och kostar åtminstone som bekantingarna i dryga hundrakronors-klassen från systembolaget. Vilken genial affärsidé: att producera billigt vin i Ungern, transportera hit och tjäna rejält med pengar utan mellanhänder. Nåväl, deras "Lyxig Räksmörgås" var i alla fall värd omvägen...

Nästa överraskning dyker upp strax söder om Mölle by the Sea. Precis efter väderkvarnen ovanför Nyhamnsläge hittar vi en nystartad vinplantering som som går under namnet Kullahalvöns Vingård - inte att förväxla med Kullabygdens Vingård. En charmerande och pratsam praktikant från Krim - misstänkt lik Frodo i Sagan om Ringen - tar för tillfället hand om hela odlingen som omfattar 2200 stockar av hybrider med namn som Solaris och Madeleine Angevine (gröna druvor) samt Rondo och Regent (blå). Han jobbar dryga tiotimmarsdagar med att pyssla om rankorna som är mellan ett och tre år gamla. Blomningen har inte börjat än, så det blir nog svårt att få ihop till hundra dagar innan skörd. Ytterligare ett par odlingslotter är påbörjade (ytterligare 1000 stockar), och man har skapat vindskydd med hjälp av tujahäckar och väggar av grön väv. En hel del sprej används enligt utsago, både mot ogräs, röta och ohyra. I år buteljerades de första försöken men snart ska det bli mer, och han hoppas vara tillbaka nästa år om han får sitt tillfälliga visum. EU har som målsättning att vara av med alla hybrider till 2010. Vi kan inte låta bli att undra hur det ska gå för de späda svenska vingårdarna - får de dispens?

2005 Domaine Gauby Les Calcinaires Rouge är ett friskt och relativt lätt rödvin från Roussillon. Druvorna är de klassiskt sydfranska: syrah, mourvèdre, grenache och carignan med ett skördeuttag på 25 hl/ha. Det som ger vinets speciella karaktär är den kalkrika jorden och en uppfostran mestadels i tank med en femtedel i barriques. Doften är ikväll rätt liten och fruktig med vinbär, mest röda, och slånbär. Dessutom örter och salta inslag som av anis. I munnen får vi en häpnadsväckande sval frukt, saftig med höga vinbärssyror, mjuka tanniner och ovanlig fräschör för ett så här pass sydligt vin.
Örter, salmiaksalta mineraler, svamp och en gnutta kryddighet kommer till. Kroppen är medelfyllig och alkoholen modest, 13,2 %. Riktigt gott till vår grillade lammytterfilé! Från och med augusti har Niklas Jakobssons Wine Trade Sweden tagit över importen av Gerard Gaubys viner. Det är vi glada för. (89)

2005 Les Calcinaires Rouge Côtes-du-Roussillon-Villages (Domaine Gauby, Calce, Roussillon)

lördag, juni 20, 2009

Loire: 2006 Jurassique & 2005 Les Perruches


2006 Jurassique är en precis som nyligen provade 2006 La Pierre Frite en ren chenin blanc från kalkstensjordar i Saumur. Domaine de Pas Saint Martin kör småskaligt och hantverksmässigt, med ekologisk odling. I det här vinet är ambitionsnivån ett snäpp högre med lägre skördeuttag och använda ekfat. Doften är rätt liten och handlar i stort sett enbart om mineraler: massor av kalksten och en rieslinglik oljighet. I munnen är vinet imponerande extraktrikt och smakintensivt, där höga syror bäddats in i feta citronskal, aningen bokna gula äpplen, kanske också lite botrytis i form av en gnutta honung - ändå är vinet knastrande torrt - som att suga på en kalksten och helt oväntat få citronolja som belöning. Nästan chockerande kompromisslöst, men väldigt aptitbefrämjande i kvällssolen och klart beroendeframkallande om man gillar druvan och stilen. (89) Vinik/165 kr.



2005 Les Perruches har en mörkt cabbig känsla i doften (100% cabernet franc). Mittemellan grön paprika och salt lakrits hittar vi ett tydligt drag av skomakeri och skokräm som vi minns som typiskt för detta vin. Frukten ligger i spektrat blåbär, svarta vinbär och viol med numera nertonade drag, och övertoner av vanilj. Ett ganska kraftfullt vin för ursprunget, karaktärsfullt, lite rustikt och knappast elegant - med rejält tilltagen fruktrondör, bra bett och längd i syrorna. Förutom frukten får vi aromer av fatlakrits, malört och paprika - men mindre bittert nu än i början. Ett utmärkt grillvin att dricka utomhus till vår opretentiösa fläskkarré, betydligt bättre lämpat än sydafrikanen häromdagen. Vinet har helt klart tjänat på att sparas ett par år och kommer att vinna på flera år till. Kostade bara 115 kr när det begav sig. (87)

2006 Jurassique (Domaine de Pas Saint Martin, Saumur)

2005 Les Perruches (Domaine de la Cotelleraie, Saint-Nicolas de Bourgeuil)

fredag, juni 19, 2009

Toscana 1999: San Martino vs. Castello di Brolio


Midsommarafton bjuder på en hel rad oväntade väderomslag. Ömsom sol, ömsom moln tar över kommandot precis när man minst anar det. Vi tar det säkra och satsar på middag inomhus. Nyss trillade köttbullar med gräddsås funkar för stora som små och inbjuder till ett mästarmöte mellan två mognande toscanare.

1999 Villa Cafaggio San Martino Toscana IGT är tätt, fortfarande opakt som purpurfärgad sammet. Doften är återhållsam, något knuten.
Steniga, grafitliknade mineraltoner är först ut, därefter kommer faten med mint och bittermandel. Frukten är mörk med körsbär, små likörtoner och cassis - och snart hittar vi båda toner av undervegetation och svamp, rentav den efterlängtade tryffeln. Blommor på toppen och malacofiskar som lurar i djupet.

Smaken är superstor, tät, laddad och koncentrerad - ett riktigt kraftpaket. Balanserad med rejäla, harmoniska tanniner och en behaglig bitterhet som kan ha att göra med riklig ek. Fortfarande tufft, i sin unga medelålder, med motstånd och ordentlig längd. Vi associerar till cabernet - detta kan sägas vara chiantis motsvarighet till saint-estephe. Växer med tid i luft och har fortfarande åtskilliga år framför sig. Seriöst! (94)

1999 Castello di Brolio Chianti Classico har också hög densitet i färgen, nästan opakt med tydlig fällning och en brunröd sammetsnyans. Här bjuds en vidöppen, utvecklad och underhållande doft - en glad upplevelse att sniffa på. Våra första intryck är farinsocker, mogna blodapelsiner och faktiskt på pricken rom & cola, hehe! S skrattar också åt den mogna soyatonen, T åt drag av tomatpuré, tomatstjälk och balsamico. Mer av mineraler och tobak tittar fram i slutet.

I munnen får vi ett färdigutvecklat vin med läckra blodapelsinsyror och söta, upplösta, finkorniga tanniner - som smulor av brunt socker. Smaken balanserar perfekt mot doften och är stor, intensiv och lång. Lenare i munnen, med långt mer av mognad än i medtävlaren och en riktigt skön extra våg i eftersmaken. Där tänker vi på örter och torra, salta, läskande mineraltoner. Här är det en mjukare charm som står på menyn och därmed går associationerna till margaux. Vinet är på topp just nu och bör nog inte sparas så mycket längre. (92)

Till maten är San Martino en given vinnare medan Castello di Brolio gör sig bäst på egen hand och med ost.

torsdag, juni 18, 2009

Chabanon, Gilbert & Joillot


Den tredje soldränkta dagen på stranden vaggar oss in i ett tillstånd bortom tid och rum. Sanden blåser in mellan sidorna i Jancis vinencyklopedi - där finns läsning nog för en lång semester. Barnen förlorade en gummibåt till tyskarna på andra sidan vattnet. Och så fortsätter vi att smaka på somriga viner ur Viniks sortiment. Ikväll blev det till slut även en chansning från Beaune...


Alain Chabanons 2008 Rosé Trémier blandar 45% mourvèdre, 23% grenache och 32% carignan. De två förstnämnda är saignée, alltså en tidig avtappning från rödvinstillverkningen. Carignandruvorna fick en tidig pressning enligt vitvinsmetoden. Uttaget låg på 27 hektoliter per hektar, osedvanligt lågt i rosésammanhang. Vinet mognade ett drygt halvår i rostfritt stål. Doften är raktigenom vinös med uttalat steniga mineraltoner i det mörkare spektrat, med en känsla av rost och vulkanisk jord. Helt utan godistoner bjuder frukten på aromer från blodapelsiner till ljusare skogsbär. Smaken är seriös och givande med viss fyllighet och fin tanninkänsla, dock är syrorna lite i lägsta laget för vår smak. I slutet minglar en vag känsla av lösningsmedel som nagellack och parfym. Sympatiskt, ambitiöst utgjort och smakrikt, men de sistnämnda invändningarna gör att det inte kandiderar till vår rosé i sommar. (85) Vinik /135 kr.


Gillar man ren oförfalskad pinot noir i sin skönaste ungdom är 2007 Philippe Gilbert Menetou-Salon Rouge ett måste i sommar. Vi tar den sval till grillad kyckling, ett av de där perfekta mötena. Doften bjuder på den svåremotståndliga kombinationen av sjösump, våta kalkstensmineraler och en klockren, urcharmig pinotfrukt - som av mogen jordgubbe med ett diskret inslag av jordgubbssylt. Övertoner av nyklippt gräs och nyfångade örter bidrar med fin ursprungskänsla. Inga ekfat stör bilden av den underbara druvan. Trots att vinet är en relativ lättviktare är aromerna rika och lyckliggörande, förstärkta av den lyckade matmatchningen. Härliga syror, ypperligt bett och bara en aning gräsigt. Föreställ er en sommarpicknick - det här vinet lämpar sig mycket bättre att packa i väskan än en rosé, eftersom det är lättare att få till rätt temperatur (14-15 grader). Skitgott, på ren svenska. (89). Vinik/175 kr


2005 Jean-Luc Joillot Beaune Montagne Saint Désiré fick vi först smaka på Vinordic 2008 utan att det övertygade något särskilt. Tidigt i våras slog Hans Artberg på trumman: "fin "köttig" pinot noir-krydda, god/stram/typisk med potential. Äntligen en bra RÖD bourgogne man kan köpa!" Okej, vi häller upp. Doften handlar nästan enbart om ekfat: bittermandel, coca-cola, bastubänk och ett fett lager av solkräm ovanpå den pinotfrukt vi älskar så mycket. Efter föregående vin blir det nästan parodiskt - här är vi i toscana istället för i bourgogne. Smaken känns först väldigt ekig och vresig med en sötsur, ofokuserat mörk körsbärsfrukt som inte gör oss vidare lyckliga. Vi tar fram universalverktyget pecorino sardo och nu trillar sakerna på plats. Fortfarande är vi kvar i fel land men vinet öppnar upp, går bra att dricka och ger en viss tillfredsställelse. Omild ekbehanding och låg ursprungstypicitet förtjänar dock inga pluspoäng. (85) Vinovativa importerar, nu är det nollsexan som säljs via BS/227 kr.

ps. Fler kommentarer här.

onsdag, juni 17, 2009

2004 Thelema Cabernet Sauvignon


Bland mycket annat kul är sommaren också en passande tid att rensa i källaren. Förra sommaren fattade vi beslutet att klippa våra sporadiska relationer med Sydafrika. En ofin skvätt 2004 Rust en Vrede på mässprovning i oktober stärkte oss i vår övertygelse. Nu återstår endast fyra sydafrikaner och den första går åt ikväll, utomhus till spett på grillen.

Rätt ur karaffen doftar 2004 Thelema Cabernet Sauvignon riktigt fjäskigt av vaniljglass. Tätfruktiga svarta vinbär kommer därnäst. Utomhus, när maten står på bordet tänker vi enbart på den typiskt sydafrikanska brända bakeliten - en plastigare släkting till asfalt och tjära. Inte vidare kul... Efteråt, när vi gått in blir doften bättre, då tittar en blyg blyertspenna fram och en lite kaxigare rulle mintchoko. Vinet känns något mindre enkelspårigt.

I munnen handlar det mest om fruktiga aromer av svarta vinbär med mörkare rostning som ger en del mint och chokladtanniner. Tät och rund munkänsla, något bläckig, kort och lite småtråkig. Det är proffsigt och kompetent framställt, men det händer liksom inget riktigt kul eller spännande. Utomhus är syrorna mjuka och vinet biter inte ifrån tillräckligt. Inomhus, när temperaturen stiger, vaknar syrorna till liv och aromspektrat breddas med söta plommon och körsbär. Tvärtemot våra förutfattade meningar tycks det faktiskt som att vinet förlorar på att drickas utomhus i grillsammanhang. Just nu har det däremot inget att förlora på att sparas ett år till. Tre kvar och sen är vi kvitt. (87)

2004 Thelema Cabernet Sauvignon (Thelema Mountain Vineyards, Helshoogte, Stellenbosch)

tisdag, juni 16, 2009

Saumur, Salagou och Gaiole


2008 Domaine de Pas Saint Martin Saumur La Pierre Frite är vitgult, med en metallisk platinaglans. Doften är ren som en fjällbäck, sparsmakad som en sångröst utan vibrato, med få (egentligen två) komponenter - klockrent svala toner av citronens själva fruktkött kombinerat med tydliga kalkstensmineraler. Det doftar som om man hade pressat citronsaften genom att vrida ur kalkstenarna med händerna - och saliven rinner till. Smaken står där på sina två ben: fruktsyra och mineraler, enormt slank med höga syror, förvånansvärt lång med en ihållande mineralkänsla. Ett enormt aptitretande vin, perfekt avpassat till våra snittar på varmrökt lax. Här får man inget annat än renhet och elegans! Vinik/120 kr. (88)


2008 Mas des Chimères Vin de Pays Rosé har en varm, orange färg. Doften ger en järnrik mineralkänsla (från den rödfärgade järnoxidjorden vid Lac du Salagou), med smörkola, grillkryddor och aromer av blodapelsin, helt utan de fruktiga godistoner som är så vanligt förekommande i roséviner. I munnen är vinet mjukt men intensivt, med lägre syror och gott om smak. Vi noterar krämighet, grenachesötma och alkoholvärme (13,5% enligt etiketten). Ingen kandidat för apéritifbruk - här behövs mat och gärna gräddigt eller grillat: ikväll laxfjärilar med knyten av diverse primörer, och nu kommer vinet till sin rätt. Påminner en del om vårt minne av Pibarnons rosé - en positiv association! Gott vin, men syrorna kunde definitivt varit bättre - summa summarum kul att testa men inget vi måste dricka mer av. €5,20 på plats, 110 kr från Vinik. Knepigt det där med pris på rosé i Sverige. (84)


1999 Barone Ricasoli Casalferro Toscana IGT är varmrött med bruntingering och en rejäl, finkornig fällning. Glaset doftar som ett ambitiöst bullbak, med nystötta bakkryddor som kanel, kardemumma, kryddnejlika och ingefära. Ett inslag av bastubänk avslöjar hur pass mycket ny ek som är med i spelet. Bland övriga noter hittar vi fin balsamico, tomatpuré, kinesisk sötsur sås, farin och muscovado. Vinet parerar snyggt för det toscanska hotet att förvandlas till julmust. I munnen bjuds en härlig intensitet med mogna nedsmälta tanniner, bra plommonrondör med söta muscovadoaromer, sprittande livfulla syror och absolut inget bråk alls. Vinets energi har flyttat fram till avslutningen - eftersmaken är helt harmonisk och rejält lång. Roligt att detta internationellt merlotstajlade och generöst ekade vin tenderar att hitta hem i mogen ålder - och det är inte första gången. Som vi ser det är nog nittionian på topp nu, men håller ledigt ett par år till eftersom syrorna är så friska. Förtjänar numera att avnjutas på egen hand eller till en ostbit. (92)

måndag, juni 15, 2009

2004 Alain Chabanon L'Esprit de Font Caude


Äntligen framme på landet! Som vanligt var det skitväder på morgonen i Stockholm och lika självklart på kvällen strålande sol i Falsterbo. Ett kvällsdopp känns lockande och barnen tar täten i sina badrockar - det finns starka skäl att emigrera söderut. Medan grillen går varm och entrecôten ligger till sig sippar vi på Philippe Gilberts 2008 Menetou-Salon Rosé till tapenade och andra små tilltugg. Lika uppfriskande som i lördags...

Från början hette Alain Chabanons egendom Domaine de la Font Caude ("den varma källan"). Men efter en tvist fick han ge upp det ursprungliga namnet. Fortfarande pryder det etiketten till gårdens flaggskeppsvin. Här handlar det om 52% syrah och 48% mourvèdre, ekologiskt odlade och handskördade, förstås. Skördeuttaget låg på beskedliga 28 hektoliter per hektar. Macerationen var relativt lång, fem veckor. Därefter fick vinet två år på franska fat och ytterligare ett år på tank innan det buteljerades i augusti 2007. Ganska uppseendeväckande är att det släpptes till marknaden först alldeles nyligen, när flaskmognaden bedömts som tillräcklig. Sånt inger respekt!


2004 Alain Chabanon L'Esprit de Font Caude har en utvecklad, djup och spännande doft. Blint är det ingen tvekan om vilka två prominenta druvor som ingår. Jovisst, här finns en hel del fattoner - som av kola, mint, kaffe, choklad och lakrits. Men också de typiska syrahdragen av chark, tjära, läder och grillad lammstek - kompletterade av än mörkare, lantlig mourvèdre. Slutligen den allomfattande garriguen som ger så fina övertoner till doften. Några tobaksblad minglar kvar i slutet av glaset.

I munnen ställer de positiva intrycken upp sig på rad. Det är ett fylligt vin, men samtidigt så torrt utgjort att mineralerna får fullt spelrum. Mintigt och fräscht men samtidigt otvivelaktigt på väg mot sin fullbordan. Lena tanniner, rik frukt och ack så elegant balanserat (14%). Relativt mjuka syror som antyder att det bästa kommer nu och inom några år. Den närmaste associationen vi får är till en mognande hermitage vari man hällt en skvätt toppbandol. Den osöta stilen påminner också lite om madiran och bordeaux - verkligen inte illa, men man borde sluta att tänka i såna jämförelser. Detta är helt enkelt en storslagen Languedoc! (91)

Vinik importerar och levererar till Söderhallarnas systembutik (270 kr). Adressen är som vanligt nik@vinik.se.

2004 L'Esprit de Font Caude Coteaux du Languedoc Caude (Domaine Alain Chabanon, Lagamas, Languedoc)

söndag, juni 14, 2009

2007 Dönnhoff Riesling Trocken


En brännande angelägenhet inför semestern är: vilket vin ska stjäla rollen som husets riesling i sommar? Den bör inte vara ohemult dyr. Den ska funka för både apéritif- och måltidsbruk. Den ska sitta mitt i krysset av ett flertal sinsemellan motstridiga parametrar - sötmogen men torr, fruktig men mineralisk, sval men intensiv, reserverat elegant och samtidigt ohejdat flörtig - balansgång på slak lina. Som tur är brukar frågetecknen räta ut sig när man stöter på rätt vin. Från de senaste åren minns vi särskilt 2005 Weingut Hirsch Zöbing Riesling och 2005 Wegeler Pur Riesling. Stunden är kommen för mästaren Helmut Dönnhoff att ta över titeln. Att redan på instegsnivå leverera vin av denna kaliber är inget annat än beundransvärt. Vi dricker det helst vid 10 grader, så att de aromatiska dragen inte tittar fram alltför mycket. (89)

Slutligen, inte minst viktigt: den ska gå att få tag på. Varför, varför, varför har Systembolaget inte vett att köpa in tillräckligt med flaskor när det äntligen dyker upp något som är riktigt bra? Nu finns ju lyckligtvis det här vinet hos flera tyska vinhandlare som Vivinum och Gute Weine, så det ska nog ordna sig ändå.

Första smakprovet skrev vi om här. Ikväll fick vinet sällskap av en dansk nationalrätt, dubbelpanerad spätta med färskpotatis.

2007 Dönnhoff Riesling QbA Trocken (Weingut Hermann Dönnhoff, Oberhausen, Nahe)

Domaine Philippe Gilbert


Lördagens schema är fulltecknat men vi kan inte låta bli frestelsen att ta en sväng om Viniks provning av hela programmet från ambitiösa Domaine Philippe Gilbert i övre Loire. Som bonus får vi hälsa på den charmerande Philippe himself. Han berättar bland annat att gården är biodynamiskt certifierad sedan 2006 och att vinerna i och med övergången blivit renare och mer fokuserade. Tyvärr har vi inte ens en halvtimme till förfogande och godsakerna måste spottas.

2008 Menetou-Salon Rosé (165 kr)
2007 Menetou-Salon Blanc (175 kr)
2006 Menetou-Salon Les Renardières Blanc Magnum (495 kr)
2007 Menetou-Salon Les Renardières Blanc (250 kr)
2007 Menetou-Salon Rouge (175 kr)
2006 Menetou-Salon Les Renardières Rouge (250 kr/495 kr)

Rosén är rena fullträffen! Framställd på vitvinsvis av pinot noir med naturliga jäststammar och en kort maceration innan pressningen. Redan färgen lovar gott, en blek men varm nyans mellan persika, orange och solnedgång. Doften är pinfärsk och kalkstensmineralisk med eleganta aromer av blodgrape och mandarin - helt utan godistoner. I munnen är vinet riktigt slankt och knastertorrt, syrorna suveränt krispiga och fräscha, aningen kartiga men inte snåla, och vinet lämnar en härligt aptitretande mineralkänsla. Den hittills starkaste kandidaten till årets rosé - vi köper i pluralis.

Den vita standardvarianten finns både med glaspropp och naturkork. Läge alltså för en intressant jämförelse! Och det är faktiskt tydlig skillnad. Glasproppen bjuder större renhet och en slankare munkänsla. Korken ger en mer komplex doft och ett lite fetare intryck. Båda är eleganta stilprov på oekad sauvignon blanc med nässlighet, mineraler, återhållsam frukt och friska syror. Renardières 06 från magnum visar att det lönar sig att vänta på den eklagrade varianten (en tredjedel nya fat). Doften är djup, kryddig och flintrökig med inslag av smörkola och blommighet. Smaken ovanligt fyllig, rik och givande för sin appellation - ett läckert vin där mogen citrusfrukt och rostade fat kanske inte förenats, men istället agerar glimmer twins. Nollsjuan känns väl ung och outvecklad i jämförelse, det är alltså läge att ge den ett år på rygg.

Philippe tycker själv att den röda (ståltankade) standardvarianten nått en ny nivå av kvalitet i och med 2007, medan den röda Renardières hittat formen sedan ett antal årgångar tillbaka Vill man ha purung, saftig, mineralstinn pinot noir-frukt med en liten godiston och ändå bra stringens - då är detta ett givet vin i sommar. Drickes bäst vid 14 grader utan dekantering, vi återkommer till den framöver. Röda 2005 Renardières skrev vi om i december, och då tyckte vi att nollsexan var jämförelsevis slankare och lättare. Nu ger den ett betydligt biffigare intryck, med snarlika ekfatsaromer som den vita varianten: kryddor, flintrök och smörkola. Bra utdelning i munnen, ett trevligt möte mellan mogen pinotfrukt från gamla stockar i ett gynnsamt söderläge och goda, rätt tydliga fat.

Som vanligt finns vinerna att beställa från nik@vinik.se, med leverans till Söderhallarnas systembutik.

fredag, juni 12, 2009

Sommarlov!


Om vädret idag var tongivande för perioden som borde vara sommarens bästa - ja, då ser det ganska mörkt ut för oss som valt att sticka nu. Nåväl, sommarlov är sommarlov och det förtjänar att firas. Ett strömavbrott över hela Södermalm bekommer i alla fall inte oss som satsat på att pilla räkor. Ljusen är redan tända...

NV Pierre Peters Grand Cru Blanc de Blancs Extra Brut har en klockren, elegant doft där vi slås av ett enormt mineralfokus av hav, krita och flintig krutrök - pierre à fusil säger fransoserna. Blommig hyacint och en smal, ursnygg chardonnayton, som genom ett rör i mitten av doften. Smaken är knastertorr och ändå helt behaglig i syrorna. Storartad kalkmineralitet och en jästig, återhållsamt vingummilik frukt helt utan sötma. Moussen beter sig superbt, livlig men inte det minsta hård. Munkänslan sprakar av energi som mynnar ut i en lång, försvinnande torr eftersmak. Så gott och så givande! Till kvällens räkor har vi svårt att tänka oss bättre. Lever helt upp till det fina smakprovet på Grand i april. Otroligt fräscht och riktigt hög klass för pengarna! (91)


1996 Henriot Brut Millésime blandar 48% chardonnay och 52% pinot noir. Vinet spenderade hela sju år på jästfällningen. Färgen är gyllengul och doften ger rikligt av nötter, smör och citrus - påminner om citronvand och oljiga skal av citron och grape. Mognande sherrytoner finns absolut, men håller sig i bakgrunden. Vad vi kommer att minnas är en lite unken ton av champinjoner, omklädningsrum och våt ylletröja. En liten honungston minglar kvar i slutet. Smaken balanserar perfekt mot doften: rik, fyllig och harmonisk med avrundad (fatad) syra och en bitterhet som påminner om medicinala örter och grapefrukt. Även i munnen får vi aromer av citronvand och lite sherry, och vi tycker att vinet nått sin fulla mognadsgrad - det är inte längre så livligt, det räcker med svamp och syrorna är avrundade. Henriot infriar inte riktigt den föregående hajpen - "den mest magnifika champagnen under 500 kronor som Sverige hittills skådat" enligt Röttorp - eller våra förväntningar på stora 96:or, även om det förstås ändå är väldigt gott i sin utvecklade stil. (91)


2006 Domaine de Chevalier Rouge blandar 60% cabernet sauvignon med 30% merlot och lika skvättar av petit verdot and cabernet franc. Det nysläppta vinet har en tät mörkröd nyans med blå reflexer. Direkt ur karaffen doftar det jord och tobak, precis som det ska göra i Graves. I glaset breddar doften ut med gräddkola, svarta vinbär med några blad, blå plommon, vanilj, kokkaffe och tjära. En rejält frestande doft som också bjuder på gott om mineralitet av grafit och grus, med fräschör av mynta, ja nästan liniment. Första sippen är tuff, stram och koncentrerad där vi tydligt noterar den ungdomliga bitterheten. Men redan efter en stunds luft och några munsbitar ost - L'Affiné au Chablis - är vinet i spel. Lent, rikt och läskande, med munfyllande aromer av svarta vinbär och tobak, avvägda fatkryddor och en frisk mintighet. Precis som med 2006 Prieuré-Lichine häromdagen - som borde få betyget uppgraderat till den nivå där vi placerar detta vin - överraskas vi av den drickbarhet man lyckas få till i unga vänstrastrandenviner nuförtiden. Den gemensamma nämnaren heter Stephane Derenoncourt, och kanske hade Prieuré-Lichine lite bättre (pepprigt) grepp, kanske är Chevaliertanninerna fortfarande lite stumma, kanske är både mittsmaken och avslutningen inte helt kassaskåpstäta - och ska vi ha någon ytterligare invändning så är det väl bara den gamla vanliga - att lagring behövs för att flytta energin till avslutningen och förlösa vinet. Ett schysst smakprov på ett lovande vin som bör ges sedvanlig tid på rygg - förmodligen blir det super framåt tioårsdagen. (91)

ps. Ridley Scotts filmatisering av Peter Mayles läsalättbok "A Good Year" vältrar sig i kitschiga klicheer och coffeetable-pornografi från Provence. Tyvärr har man slarvat bort den roligaste tråden i berättelsen - den om det svindyra och sällsynta boutiquevinet "Le Coin Perdu", som visar sig komma från ett förbisett hörn av Russell Crowes nyligen ärvda vingård. I boken får intrigerna kring vinet rejält utrymme, ett hopkok av garagister som Château Valandraud, vins de table som Domaine du Trevallon och Domaine La Grange des Pères - och inte minst Mas de la Dame "Coin Caché" som fått stå för namnet. Mayles innovativa grepp är att placera den sensationella vingården mitt i Luberon. Ja, där får man nog leta för att hitta terroir av världsklass....

NV Pierre Peters Grand Cru Blanc de Blancs Extra Brut (Le Mesnil-sur-Oger, Côte des Blancs, Champagne)

1996 Henriot Brut Millésime (Reims, Champagne)


2006 Domaine de Chevalier Rouge (Famille Bernard, Pessac-Leognan, Bordeaux)

onsdag, juni 10, 2009

2007 Domaine La Barroche Terroir


Det livsviktiga Pro Tools-systemet funkar som det ska igen, och de första nollsjuorna från Domaine La Barroche har anlänt. Alltså har vi dubbla anledningar att fira onsdagen - om än förskräckligt regnig och grå...

2007 Cuvée Terroir är själva sinnebilden av ett purungt grenachevin. Semestern är i antågande, så ikväll är det första vi siktar ett veritabelt turiststånd fullt av godisremmar - både de röda, de svarta och de där med gräddkola. Därefter är det den ångande kirschen som tar över scenen - den vita spriten från Schwarzwald med tydliga aromer av körsbärskärnor. Själva centrum i doften utgörs av fullmogna röda körsbär, snudd på cocktailbär. Finns det något annat än frukt så måste det väl vara krossade stenar...

I munnen handlar detta om ren och skär hedonistjuice! En frukt så sötmogen att man famlar efter restsötmadeklarationen. Den fnittriga, lustfyllda sensationen av alkohol, men utan att vara det minsta vass eller obalanserad. Den årgångstypiskt krämiga, silkeslena munkänslan som bjuder på ännu några remmar av lakrits och hallon. De söta aromerna minglar kvar i gommen ett bra slag, med en mineralisk piruett av anis. Ljuva sydfranska ungdom, så insmickrande och så totalt skamlös!

Ikväll kan vi ändå inte låta bli att fundera på hur fint det här vinet kan tänkas bli när sötman integrerats och mognadstoner tillkommit. Vi minns att vi hade liknande intryck av det unga 2000 Château La Nerthe - förutom att det är två helt olika viner - och att sju års lagring visade sig göra fantastiska saker med vinet. Så även om vi inte har det minsta problem att sänka en låda i sommar, gissar vi att ännu bättre utdelning finns att få runt 2014. Lägg undan, lägg undan. (91-92)

Ni kan väl trallen - det är Bristly som importerar, priset är 240 och vinet släpps på SB i november. Den som blir nyfiken drar iväg ett mejl redan nu.

ps. Passar inte oväntat som hand i handske med lammkotletter, så typiska för området. Söta grillade paprikor möter vinets sötmogna frukt.

2007 Domaine La Barroche Terroir (Christian et Julien Barrot, Châteauneuf-du-Pape)

tisdag, juni 09, 2009

2001 Roagna Langhe Rosso


Digidesign Pro Tools HD är sedan ett och ett halvt decennium den världsledande applikationen för att mixa ljud. Som en snöboll har den ursprungliga koden kletats på med lager på lager av funktioner och portats till nya operativsystem utan att skrivas om från grunden. Till slut är den stolta produkten försedd med en del lömska fällor även om ytan ser förrädiskt polerad och snygg ut. Några riktiga fulingar tittade fram idag och bjöd på en fruktfattig förmiddag fylld av frustration och felsökning.

Det är efter dåliga dagar man behöver dricka ett glas som är intressant, spännande och upplyftande. 2001 Roagna Langhe Rosso är precis den sorten. Färgen är transparent varmröd med en rejäl bruntingering. Redan inom kort efter karafferingen är doften jättegod och komplex, med multna mognadstoner som stimulerar intellektet på ett långt trevligare sätt än felsökning av trilskande datorer. En inledande känsla av stora, gamla fat öppnar upp mot röd hallonvinäger och vaniljpannacotta med röda vinbär. Orientkryddor och farinsocker berättar om mognad och kontrasterar mot alldeles färska myntablad mot en fond av anis, lakrits och tjära. Ju längre vinet står i glaset desto ljusare och mer skimrande blir övertonerna, som liniment och vita blommor. Doften står också snart som en blomsterkvast ur glaset.

I munnen är det här ett underbart läskande vin, med en lite gammeldags kombination av intensiva aromer i en lättare kropp, årgångstypiskt eleganta syror och goda, smått uttorkande tanniner. Frukten är skinande röd - i spektrat hallon-röda vinbär - med en avstämd örtighet och milda, friska sensationer av anis, fänkål och menthol. Kombinationen av fräschör och mognad får oss att tänka på en slank och god bourgogne i samma ålder. Och den som förtjusat sig i Pios Langhe Nebbiolo kan ta klivet upp till högre nivåer av njutning med detta vin. Roagnas viner jobbar inte för att vinna utan har en självklar, autentisk drickbarhet. Efter ett antal smakprov är vi väldigt förtjusta i deras traditionella stil över huvud taget. (89-90)

ps. Bristly importerar, priset är 199 kr och flaskor finns lyckligtvis kvar i BS. Mer att läsa här.

2001 Langhe Rosso (Alfredo e Luca Roagna (Paglieri, Barbaresco, Piemonte)

måndag, juni 08, 2009

2005 Domaine du Pas Saint Martin Coteaux du Layon


Vinmakare Laurent Charrier är baserad i Saumur, i mellersta Loire. Han tog över egendomen 1994, driver den med hjälp av sin mor och odlar ekologiskt med certifiering sedan 1997. Gårdens Coteaux du Layon är ett halvsött vin med de balanserande syror man kan få av chenin blanc på fossila kalkstensmarker. Det blev lite eller ingen botrytis i nollfemman. Vinet jästes med naturliga jäststammar och fick mogna 30 månader i gamla ekfat.

2005 Domaine du Pas Saint Martin Coteaux du Layon doftar först blygt av halm, kalksten, oljiga mineraler, milda honungstoner, diskreta gula äpplen och mogna päron. På en timme breddar doften ut ordentligt med yppigare oljor, te och marmelad - english breakfast, ungefär.

Smaken är mitt emellan torr och söt, dessutom ganska rik och simmig - uppskattningsvis runt 50 gram restsocker - med en behaglig balans mellan sötman och mjukt mogna syror. Den fylliga frukten påminner först om moget päron och gult äpple med en trevlig liten bitterhet. Efter en timmes luftning kan vi därtill lägga goda marmeladaromer av aprikos och apelsin med gott om skal. Även om syrorna är närvarande kunde de gärna fått vara ännu högre - men så var ju 2005 ett varmt år. Gott är det hur som helst. Riktigt bra blir det när vi matchar med grönmögelost, frästa päronklyftor och nykokt dinkelvete. Päronens aromer harmonierar perfekt med vinets, och sälta möter sötma på ett läckert sätt. Ett slags måndagslyx. (88)

Bör också testas till dessertostar. 150 kr är mer än rimligt för 75 cl, vinet importeras av Vinik med leverans till Söderhallarnas systembutik. Adressen är som vanligt nik@vinik.se.

2005 Domaine du Pas Saint Martin Coteaux du Layon (Charrier-Massoteau, Doué-la-Fontaine, Saumur)

söndag, juni 07, 2009

2007 Álvaro Castro Quinta de Saes Reserva Branco


Ikväll äter vi bläckpasta i en gräddsås med räkor, tomatpuré, fräst vitlök och en skvätt av kvällens vin - som under våren blev en av årets hittills trevligaste nya bekantskaper på vitvinssidan. Vinmakare Álvaro Castro är den ledande kraften i portugisiska Dão, ett distrikt med pinjeskogar och svalare granitlägen än i Douro, därmed blir vinerna också lite lägre i alkoholhalt med högre syror och gott om mineraler. Druvmixen är 80% encruzado med 20% cercial. Vinet jästes i små ekfat, med burgundisk batonnage under mognadslagringen.

2007 Álvaro Castro Quinta de Saes Reserva Branco har en skarpt fokuserad doft av citron och lemon zest med örtig pinjekänsla och aptitliga mineraler. Letar vi vidare hittar vi fina nyanser av persika och kvittenäpple. En elegant genomförd bourgognelik karaktär av nötter och smör balanserar perfekt mot resten av intrycken. I munnen får vi riktigt intensiva aromer - koncentrerad mittfrukt och en härlig citronsyra som tar spjärn och skjuter iväg i avslutningen för att till slut avfyra ett skönt fyrverkeri i gommen. Lysande!

Vinet är trots sin smakrikedom slankt, mineraliskt och fortfarande ungt, med god potential för utveckling. Inte så fett och utvecklat som nollsexan, men ännu mer elegant. Vi ser framför oss mängder av möjliga möten med mat, dessutom är det ju enormt gott i sig själv. På grund av Lagenas förbannade plockavgifter är priset tyvärr en femtilapp för högt i BS, men vinet är så bra att det ledigt försvarar sig ändå. Vill man komma billigare undan är det läge att handla hos Gute Weine för €9,95. (90)



ps. Portucastas, varför inte lansera sexpack i BS? Borde ju kunna bli 40 spänn billigare per flaska...

2007 Quinta de Saes Reserva Branco (Álvaro Manuel Albuquerque Figueiredo e Castro, Pinhanços, Dão)

lördag, juni 06, 2009

2006 Château Prieuré-Lichine


Kvällen bjuder - förutom den otillfredställande uppgörelsen mellan Sverige och Danmark - på vårt allra första smakprov av Château Prieuré-Lichine. Det rör sig om en rätt stor egendom i Margaux som fram till 1952 hette Prieuré-Cantenac och fick sitt nuvarande namn av den legendariske bordeauxprofilen Alexis Lichine. Han utökade innehavet från 7 till 70 hektar vinmarker, utspridda lite varstans i appellationen. Största andelen ligger i närheten av själva slottet, granne med Château Kirwan. 50 hektar används till förstavinet. Under nittiotalet anlitade man Michel Rolland som konsult, men sedan 2002 är det Stephane Derenoncourt som står för tips och råd. Vägledningen har lett till plöjning mellan raderna, hårdare beskärning och uttunning av stockarnas lövverk, samt en flitig användning av micro-bullage under både vinifiering och mognadslagring. I svagare årgångar blöder man av en del must för att koncentrera vinet. Druvmixen utgörs av 50% cabernet sauvignon, 45% merlot och 5% petit verdot.

2006 Château Prieuré-Lichine har en svartröd färg. Rätt i glaset får vi en härligt médoctypisk doft av cederträ, blyertspenna, grafit och mandelmassa. Frukten bjuder på goda svarta vinbär med inslag av blå plommon och aningen blommiga övertoner av viol. Kola, tobak, läder och jord kompletterar ett redan riktigt fint intryck.

Smaken är helt torr, medelfyllig, tydligt mineralisk, livlig och elegant. Härlig cabernetkänsla av svarta vinbär med mjuka syror men en god och ganska tuff malörtsbitterhet. Tanninerna är å andra sidan riktigt välpolerade, och det hela mynnar ut i en rätt lång avslutning som domineras av läckert insmickrande after-eight-aromer, plus en fint avvägd nypa kryddvärme och en ungdomlig känsla av bikarbonat som fräser i eftersmaken. Stor drickbarhet!

Här finns god koncentration i både doft och smak. Ska man vara riktigt gnällig är vinet kanske aningen tunt i mitten, men å andra sidan är det väldigt läskande med sina framhävda mineraltoner. Bitterheten stramar upp och ger gott motstånd. Den inledande euforin dras tyvärr ner av ett taskigt matchresultat i fotbollen. Fascinerande ändå att man lyckas få till en sådan härlig drickbarhet efter bara två och ett halvt år. Vi skulle gärna haft fler, men flaskorna tycks i stort sett vara slut. (91)

2006 Château Prieuré-Lichine, Margaux 4ème Cru Classé

En låda billig bordeaux 2005


En av systembolagets mer oförlåtliga brister är dess sorgliga oförmåga att förse svenska folket med vanlig anständig bordeaux i prisklassen 100-200 kr. Där det borde funnits minst några dussin viner att välja på gapar istället ett stort, genant hål i sortimentet. Vi gav till slut upp och vände oss till en butik i Bremen, Gute Weine. På egen hand har denna utmärkta handlare långt mer att välja på än hela vårt gigantiska systembolag någonsin haft. Man sätter dessutom en ära i att inte kränga på kunderna vad skit som helst utan väljer med omsorg. En kartong med namnet "Probierpaket Bordeaux 2005" tycktes innehålla en rätt hygglig samling viner för €160. Nu har vi gnetat oss igenom lådan under en månads tid och det visade sig mestadels vara ett rent nöje. Här följer noteringarna som de kom efterhand, ibland provades vinerna parvis och ofta i sällskap med ost. Stirra inte för mycket på poängen - vi har försökt att hålla igen - för detta är överlag härliga viner att dricka till vardags, och i ett par tre fall även starka utmanare till dyrare, klassade slott. Lådan bekräftar också den gamla tesen om att i goda år är det de små vinerna man ska satsa på.


2005 Château de la Cour d'Argent, AC Bordeaux (€10).
90% merlot, 5 % cab franc och 5% cab sauvignon. Här doftar det av saftiga röda och svarta vinbär, blåbär och hallon. En blommig violton på toppen, och undertill lakrits, anis och lagerblad. Friska nyanser av örter och gräs, aningar av mint, kryddor och mandel. En god och tilltalande doft! I munnen får vi en saftig, fruktig, medelfyllig smak av svarta vinbär och blåbär. Munkänslan är läskande och behaglig med viss rondör av lakrits och lagerblad. Modest kärvhet, helt anständiga syror, en gnutta värme i slutet, minglar kvar ett slag. Fräscht, gott, enkelt och härligt vin att dricka till camemberten! (86)


2005 Château La Grande Clotte, Lussac-Saint-Emilion (€13,50) är gjort på 80% merlot och 20% cabernet franc, från sju hektar kalkrika lerjordar. Grande Clotte Rouge har inte fått någon ek alls utan mognade på betongtank för att betona frukten. Doften är omedelbart vidöppen, lovar både allmän bordeauxkänsla och god drickmognad: en läcker, mörkröd sammetslik merlotfrukt med inslag av blå plommon, hallon, vanilla fudge, lakrits, kaffe, kryddor och jord. Smaken är bjussig och helt drickfärdig med lent avrundade tanniner och snäll balans i en extremt lättbegriplig stil. Det är dock lite svårt att förstå att vinet inte sett ek - så mycket vanilj som det finns här. Superproffsigt, bordeauxtypiskt och publikt vinsnickeri från Rolland, ger dock ett lite tillverkat intryck. Fler invändningar: eftersmaken är kort och vinet växer inte i glaset, snarare tvärtom. Efter en timma eller två är det plattare och inte lika tilltalande som i början (86).


2005 Château Fongaban, Côtes de Castillon (€10)
85% merlot, 15% cabernet sauvignon. Vinet bjuder på en god merlotdoft med först lite ofokuserad frukt. Dessutom fatrostade kryddtoner av sötmandel och nejlika, med flera julkryddor. Efter en timme tillkommer fina vinbärstoner och nypon, doften öppnar vidare upp mot mogna jordgubbar och kokta rotfrukter. Järn, blod och våt jord - något dyig. Först stram, kärv, lite otillfredställande smak, medelfyllig och aningen kantig med alkoholvärme och hyfsat drag (14%). Mer tanniner än syror, en matkrävande balans, lite metallisk känsla, aningen grumliga och bläckiga tanniner. Kommer dock loss ordentligt och växer till en större harmoni, med pluspoäng för de mogna jordgubbstonerna. Först knappt 85 sedan (87)


2005 Reclos de la Couronne, Montagne-Saint-Emilion (€17,80) - 80% merlot, 20% cab franc - bjuder omedelbart på en ren, tydlig och klar frukt av cassis, plommon och jordgubbar. Renare och bättre fruktighet än föregående och inga sumpiga fattoner. Klart bättre än föregående, riktigt tillfredställande med toner av mintchoklad, chokladdoppade jordgubbar och mandelmassa. Smaken är omedelbart stor och len, med behagligt mogna tanniner som fyller ut ordentligt i munnen för att sluta i en skön varm längd - ja, mycket bra! Tanninerna tuffar till sig efterhand och känns mer lagringskrävande. Eken blir också mer uppenbar med lite beska - vinet knyter sig helt enkelt. Utmärkt material, får gärna lagras ett par år. Först 90, landar på (89)


2005 Château Puygueraud, Côtes de Francs (€16,50)
85% merlot, 10% cab franc och 5% cab sauv. Vinet doftar gott av mörkfruktig merlot med betoning på jord, kafferost, mörk tobak och lite grisiga stall. Blommiga övertoner adderar fräschör. Smaken bjuder på en seriöst koncentrerad, lite knuten frukt och mörkchokladiga tanniner med god fyllighet och bra motstånd. Tanninerna känns dock i kärvaste och bittraste laget just nu, och smaken upplevs därför både lite stum och inte särskilt lång. Den är inte heller utrustad med en sådan omedelbart tillfredställande wow-känsla som föregående vin hade precis i starten. Som råmaterial betraktat är dock detta av allt att döma utmärkt. Vi lagrar några år med gott hopp om bättre utdelning - och därmed fler poäng i framtiden. (88)


2005 Château La Rousselle, Fronsac (€19,80) - 50% merlot, 25% cab sauv, 25% cab franc - presenterar en mörk, lite anonym merlotpräglad frukt med inslag av korinter och blå plommon. Örter, lagerblad, lakrits, kaffe och choklad. Rätt gott om fat i doften. Fruktig smak med kryddig mitt, bra syra, stram avslutning och torr eftersmak. Trots hyfsade noteringar ändå ett ganska anonymt och därmed rätt ointressant vin. Det enda vinet i lådan som inte försvarar sitt pris. (84)


2005 Château du Retout, Haut-Médoc Cru Bourgeois (€14,50) består av 60% cab, 25% merlot och 15% petit verdot. Vinet har en varmt svartröd färg med blålila reflexer. Doften är mörk av vanilj, lakrits och kaffe med (trots druvmixen) mörk merlotpräglad frukt, blå plommon, korinter och aningar av blomtoner. Stram smak med tuffare, lite bittra tanniner (petit verdot?) och rondör av kaffe och korint, med en lite bläckig munkänsla. Påminner en del om 2005 Maucaillou i stilen, fast inte riktigt lika stadigt och bra. Mer än ok för pengarna. (87)


2005 Château Clauzet, Saint Estephe Cru Bourgeois (€19,80) blandar 55% cab sauvignon med 40% merlot, 3% petit verdot och 2% cab franc. Glaset har en mörk, varmt blåröd färg. Här doftar det grusdamm, hygglig vanilj och frisk mörkröd vinbärsfrukt. Smått gröna, goda cabernetdrag av tobak, stjälk, tomat och lite.paprika. Inslag av örter, lagerblad, eucalyptus och liniment. Hyfsade grusmineraler och en liten fat- eller källarton. I munnen bjuds förvånansvärt rik och mjuk mogen frukt - bara aningen grön och lagom stram - med assistans av mineraler, lager, malört och saltlakrits. Riktigt gott vin om man inte har problem med stjälkiga toner, växer dock inte nämnvärt med luft. (86-87)


2005 Château Gaudin, Pauillac Cru Bourgeois (€19,95) ger 70% merlot och 30% cabernet sauvignon. Doften är mörk och mättad av mintchoklad och djup plommonlik merlotfrukt, med goda stråk av svarta vinbär och saftiga persikor. Våt trädgårdsjord, grusmineraler, aningar av blommor, en pust från stallet och svinstian - en komplett och mycket tilltalande doft! Smaken är frisk, medelfyllig, livlig och läskande. Underbart mjuka syror, lena chokladtanniner och inget bråk whatsoever. God rondör av lagerblad och lakrits, en behaglig liten gräsighet. Gott om rena, härliga fruktaromer och en bra balans (12,5%). Charmigt, lättsamt och väldigt drickvänligt just nu - perfekt till Le Rustique Camembert. Inte varesig stort eller märkvärdigt, men långt godare än poängen antyder (87)


2005 Château Pontac-Monplaisir, Pessac-Leognan (€19,50) mixar 60% merlot med 40% cabernet sauvignon. Vinet doftar av fatvanilj med en lite vass ungfrukt av blandade vinbär. Mycket tycks ha att göra med fat i den här doften: hyacint, balsamtoner, bittermandel, unknad och aningar av vinäger / acetobakter plus en skvätt griskiss. Låter kanske inte toppen, men är inte alls dumt och ger en smått italiensk och grusdammig känsla. Smaken är ganska tätfruktig och hyggligt fatad, med en slank och skarpskuren, nästan vass profil mitt i vinbärsspektrat - både röda och svarta bär samt cassis - dessutom slånbär, lakrits och lagerblad. En märkbar gräsighet samt ursprungstypisk tobak i tanninerna. Lite ungt och spretigt som synes, men kan nog bli riktigt bra om det får lugna sig i ett par år. (87)


2005 Château Cambon La Pelouse, Haut-Médoc Cru Bourgeois (€18,90) blandar hälften merlot med 35% cab sauvignon och 12% cab franc, samt 3% petit verdot. Färgen är medelljust rubin. Doften bjuder på en genomluftad, rödfruktig hallonfrukt med assistans av mandelmassa, brända mandlar, ljusa blommor och medelrostade fat. Någon stallton och lite garvat läder kan också urskiljas. Smaken är elegant och behaglig med lättare medelfyllig kropp, mjuka tanniner, fin syrafräschör, goda örter och en bara aningen träig avslutning. Påminner i stilen om Cantemerle och d'Armailhac och nafsar i bakhasorna på dessa. Riktigt gott och värt varenda sekin. (90)


2005 Château d'Aurilhac, Haut-Médoc Cru Bourgeois (€17,50) 40% cabernet sauvignon, 35% merlot, 20% cabernet franc, 5% petit verdot. Omedelbart ur karaffen är vinet knutet, men på bara en kvart öppnar det upp på ett fantastiskt sätt! Ingen tvekan om att detta är riktigt schyssta grejer: prima rått kött, mörk vinbärsfrukt och blå plommon assisteras av kaffe, tobak och ljusare stråk av mandel, rödfrukt och persika. Underbart fina fattoner av ljus tobak, ljus choklad och vanilj. Smaken är jättegod och rätt så intensiv med givande, tillgänglig frukt och bra grepp i de stabila tanninerna. Utmärkt balans mellan rött och svart, med lagom motstånd av lagerblad och malört, och precist avvägda kryddor. Vinet känns på samma gång modernt i stilen och väldigt typiskt för vänstra stranden. Bör vara ypperligt material för lagring och funkade ju dessutom fint redan nu. Stark mersmak - lådans bästa vin och precis på gränsen mellan (90-91)

ps. Notera att vinernas priser summerar till €200 - verkligen sympatiskt att bjuda på 20% rabatt.

fredag, juni 05, 2009

2006 Domaine du Pegau Cuvée Reservée


Kvällen startade med en skakig apéritif och tog sig upp mitt på banan lagom till maten - men ska det bli toppklass till ostarna får vi nog satsa på säkert kort. När vi nyligen deltog i Origos sortimentsprovning var dagens allra vackraste doftupplevelse regisserad av Laurence Feraud på Domaine du Pegau - 2006 Cuvée Reservée. Det blev dubbel kärlek vid första nosdoppet - och återseendet ska visa sig bli lika ljuvt för oss båda...

2006 Domaine du Pegau Châteauneuf-du-Pape Cuvée Reservée har en doft som återigen förtrollar oss fullständigt. Så komplex, så förfinad, så visuell. På den inre biografen rullar en cinemascope-film från Vaucluse. Aptitretande syrliga aromslingor av sura röda körsbär, citroner, apelsiner och lite oväntat - de kanderade svarta vinbär man kan hitta i finlandias marmeladkulor. En härlig knippa av färska örter: oregano, lavendel, citronmynta, citronmeliss, citrongräs, ängssyra. Milda kryddtoner, tobak, läder och mandelmassa från faten. Så snyggt!

Och det bästa av allt - det smakar som det doftar. Inget snack om löften och kanske någon gång i framtiden - det här vinet hänger ihop, det är helt vidöppet nu. Lent, aromrikt och läskande apelsinsyrligt med en formidabel känsla av örter och mineraler. Varmt men inte eldigt (14%), fruktigt men inte sött eller syltigt, lättfotat som yster dans på midsommaräng. Efterlämnar en skön känsla av tradition. Många som fallit för châteauneuf kanske förväntar sig ett tätare och kraftigare vin med mer kraft och större tanniner, men det fina i kråksången är att aromerna är så rika och saftiga utan att vinet är det minsta tungt - liksom Delas 2004 Hermitage Les Bessards, för att plocka en långsökt jämförelse ur högen. Men det här är nog ännu bättre. Det lär bli extremt svårt att spara några flaskor, men då har vi ju de tuffa nollfemmorna istället. Mitt i prick för oss - vi är kära. (94)

2006 Domaine du Pegau Châteauneuf-du-Pape Cuvée Reservée

NV Cuvée "R" de Veuve Fourny


Efter frustrationen kring Rottland är det lika bra att byta spår. Vår inkokta lax får istället sällskap av en fatad champagne som vi gillat vid flera tillfällen, senast på Grands champagnedag i april. Druvmixen domineras helt av chardonnay från gamla vingårdar i premier cru-byn Vertus, plus en liten andel pinot. Bröderna Fourny använder bara must från första pressningen, le cuvée. Vinet både jästes och lagrades i ekfat för att därefter spendera fyra år i sällskap med jästfällningen. Vinet är betecknat som Extra Brut och dosagen är följaktligen endast 3 gram, enligt utsago från Charles-Henri Fourny en blandning av ojäst druvmust från samma vingårdar och druvsprit.

NV Cuvée "R" de Veuve Fourny Extra Brut är ljust gult med gröna reflexer. Doften bjuder på fina, diskret smöriga, hasselnötiga och karamelliga fattoner. Frukten ger associationer till citroner och gula äpplen. Den tredje komponenten utgörs av krita och musselkalk: en lockande havskänsla som av blåmusslor och färska pilgrimsmusslor. Gott att sniffa på!

I munnen får vi en livlig, ungdomlig, behagligt genomförd mousse. Smaken är klockren chardonnay i en medelfyllig kropp. Syrorna ungdomliga men avvägda. Mineraltoner förstås, härligt kalkrika och kritiga. Hygglig längd, men fortfarande en lite kartig avslutning. Sirligt och elegant vin.

Kraven är ju rätt höga efter den senaste skumpan från Egly-Ouriet. Förra årets smakprov av Cuvée "R" var nog lite fylligare och rikare, mer utvecklat. De ingående årgångarna är tre påföljande från början och mitten av decenniet, vilka minns vi tyvärr inte, men detta känns som en något yngre tappning än den förra. Stilfullt, ungt och lovande ikväll - så vi ger nästa flaska ett års viloläge för yppigare utdelning. (89)

NV Cuvée "R" de Veuve Fourny Extra Brut, Vertus Premier Cru (Champagne Veuve Fourny et Fils, Vertus, Côtes des Blancs)

2007 Georg Breuer Berg Rottland


En av våra absoluta rieslingfavoriter är Breuers 2005 Berg Rottland. Efter första smakprovet sprang vi tillbaks och köpte så mycket vi orkade bära. Varje gång vi träffats igen har det här vinet fått våra mungipor att peka rakt upp. När nu ytterligare en superårgång är på tapeten är det givet att nyfikenheten och förväntningarna är på topp.

2007 Georg Breuer Berg Rottland doftar ungt, aningen jästigt, med tydliga noter av nässlor och örter. Stålblänkande rostfria mineraler leder tankarna till tysk fordonsindustri. Citronskal och gröna äppelskal håller sig snällt på mattan men skuffas snart undan av ett lastbilslass med jord och skiffer. So far so good, om man gillar mineralisk riesling...

Vi smakar - och Sophie, som är teamets mest hårdföra syrataliban, dömer vinet i en enda klunk! Det här håller inte måttet. Svag sprits, gröna kartiga äpplen med rätt bråkig munkänsla, ofokuserade syror och en besvärande brist på intensitet i mittfrukten. Inte det blekaste leende, den här gången. Var har man gjort av lasermaskinen som skar till syrorna i nollfemman? Redan vid denna unga ålder fanns inte minsta tvekan om vinets höga klass och harmoni. De mogna syrorna skjöt iväg som en raket rakt ut i en lång eftersmak - det här känns mer som en kärv pyspunka. Nollsjuan är helt outvecklad och MÅSTE lagras. Ursäkta franskan - men fan vet vad som kommer ut i andra ändan (87). Med sin allt högre svansföring måste Breuer leverera bättre grejor än så här för att försvara sitt höga pris. Vi köpte en låda i måndags men nu spar vi högst ett par flaskor för att se om vi hade fel. Josef Leitz, här kommer vi!

ps. Efter ett dygn: stål och kartigt äpple utan sting - beter sig rätt likt en medelmåttig chablis premier cru.

pps. Någon som har provat de andra nollsjuorna från Breuer och kan jämföra?

2007 Berg Rottland Riesling (Weingut Georg Breuer, Rüdesheim, Rheingau)