fredag, februari 27, 2009

Chianti Classico 2006: Peppoli vs. Villa Cafaggio


La vita è bella! Tre småkillar, två pappor, strålande sol, gott om snö och inga sportlovsköer. Monte Bianco, Monterosa, Dolomiterna? Nej, inget av dem. Vi snackar faktiskt Väsjöbacken i Sollentuna. När vi kommit hem lite lagom ledbrutna vankas pizzabak och parallellprovning av två kandidater till titeln bästa pizzavin. Underbart att vi kan plocka fina chianti-nollsexor från hyllorna just nu...

2006 Pèppoli Chianti Classico är mycket utåtriktat och gott redan i karaffen. Vi ger det några omhällningar för att öppna upp dofterna ännu mer. Här bjuds mörka, rena aromer av viol, mörka körsbär, grafit och örter. I munnen får vi en påtagligt fruktig smak med bra attack, välbyggd mitt, härligt bett och envetet efterhängsen eftersmak. Aromerna byggs på med mörk choklad, cassis och aningar av mörk kola. Det här är urtypisk chianti i en mörkare, nästan dolcettolik stil som möter upp tomatsåsen perfekt. Ett precis så bra pizzavin som vi anade på Gambero Rosso - vinner på knockout i denna tävlingsgren.
90 % sangiovese, 10 % merlot och syrah.

2006 Villa Cafaggio Chianti Classico är mer återhållsamt och blygt under karafferingen. Doften drar mer åt det röda hållet, med vinbär och körsbär i en stil som känns mer bordeauxinspirerad: vanilj, fat, blommor, mandelmassa, ljus tobak, jättefina mineraltoner, järn och vitpeppar. Smaken är mer rödfruktig än medtävlarens (även om den bygger på med åtskilliga mörka körsbär under kvällen) med ljuvligt syrafokus och fin intensitet av 100% sangiovese. På egen hand är det ingen tvekan, här har vi det elegantare vinet i en stil vi gillar stort. Men ikväll gällde tävlingen pizza, och då är saken avgjord!

2006 Pèppoli Chianti Classico DOCG (Marchesi Antinori, San Casciano Val di Pesa, Toscana) (124 kr)

2006 Villa Cafaggio Chianti Classico DOCG (Basilica Cafaggio, Panzano in Chianti, Toscana) (139 kr)

torsdag, februari 26, 2009

2001 Château Chasse-Spleen


Tänk att man kan längta så efter ett glas bordeaux! Bara en välgjord médoc - inget världsomvälvande, men helst så nära själva arketypen som möjligt. Lite lagom mognad och gärna maximal drickbarhet. Det var ett bra tag sen, inser vi nu. Ett par ostbitar och summering av dagen räcker bra som sällskap...

2001 Château Chasse-Spleen ser ut som varmröd sammet med reflexer i både blått och brunt. Nosen är precis lagom utvecklad, fint sammansatt och svårartat lockande: ljus piptobak och oklanderligt städat stall är först ut bland intrycken. Ett märkbart smicker av vanilj svävar ovanpå, men det är så snyggt formulerat att det inte går att motstå. Frukten öppnar upp mot huvudsakligen blandade vinbär, med assist av sura röda körsbär, några korinter och en välkomnande engelsk fruktkaka. Friska örter kontrasterar allt det mjuka. Den som inte tackar nej till ett italienskt Tignanello-stråkdrag i sin bordeaux får sitt i form av tydlig körsbärskärna, mandelmassa och faktiskt snudd på lösningsmedel. Ett genomluftat vin! Parker noterade med sedvanlig träffsäkerhet bark och har ni någonsin täljt barkbåtar så vet ni vad det handlar om. Vid det här laget har salivkörtlarna kommit igång ordentligt...

Smaken bjuder på en ack så harmonisk upplevelse ikväll. Friskt syrlig med rika, sammetsmjuka tanniner och härlig cabernetkänsla åt det röda hållet. I avslutningen bjuds gott om läskande mineralitet och fräschör. Det här är smeksam skolboksbordeaux som levererar precis vad vi längtade efter. Inget fattas - vinet är i en utmärkt fas för njutning nu, med lika doser ungdom och mognad. All eventuell spleen är som bortblåst, troligen tack vare 70% cabernet sauvignon, 25% merlot, 5% petit verdot och modesta 13% alkohol...

"La chair est triste, hélas! et j'ai lu tous les livres." (Mallarmé, Brise Marine)

2001 Château Chasse-Spleen Moulis-en-Médoc, Bordeaux

tisdag, februari 24, 2009

Prisutdelning på Vinbaren


Äntligen, som vi har väntat! Martin W spikade alla frågorna i vår nyårstävling - till och med från vilken uteservering bilden var tagen. Några ledtrådar fanns förstås att hitta här i bloggen, men vi är ändå imponerade av hur snyggt han dunkade till med alla fyra. Det har blivit dags att leverera priset: en flaska 2005 Domaine La Barroche Cuvée Pure Châteauneuf-du-Pape. Vi hade en stark känsla av att vinnaren skulle vara en trevlig prick - inom kort bevisades detta med råge. Våra utmätta barnvaktstimmar visade sig vara alltför få för alla tänkbara samtalsämnen, men vi hann ändå med att prova lite vin. Som blinda valpar i händerna på Vinbarens sommelier...

TRE VITA

Första glaset har en örtkryddig, doft med unkna mineraltoner. Gårdagens kattkiss, fast på ett bra sätt, föreslår M. Onekligen osar det från lådan, därom är vi helt överens. Smaken är intensiv och upplevs av oss som relativt sötfruktig, med syrorna i mjukaste laget - det blir alkohol och jord som vinner spelet om balansen. Den goda mittfrukten avtar rätt tvärt och lämnar mest en alkoholisk längd kvar. Vi känner inte igen stilen alls, men det känns mineraldrivet från gamla världen. T gissar på grüner veltliner. M är på rätt spår och föreslår att vinet nog är italienskt. Det ska visa sig att han rest omkring i det aktuella området. Druvorna är tocai friulano från 10 hektar vingårdar vid gränsen mot Slovenien. Producenten plockar rätt ofta Tre Bicchieri, så även i denna årgång. Exakt varför förstår man nog bara om man känner och gillar stilen..

Facit: 2007 Edi Keber Collio Friulano DOC



Andra glaset är mycket ljust, nästan vattenklart, med gula och gröna reflexer. Doften träffar mitt i ansiktet med supertydliga vinbärsblad, godistonade svarta vinbär och mineraler. Sockerdricka och vingummi är andra saker vi pratar om. Smaken är rätt fruktig och aningen eldig med mjukare syror. Finessrikt i framtoningen, och på något sätt nyavärldenlikt i sin rättframhet. Proffsigt, som amerikaner brukar göra saker och ting. Det första intrycket är sauvignon blanc, men vi diskuterar möjligheten av en atypisk riesling. S vidhåller sauvignon blanc-spåret, vilket bekräftas av vår sommelier. Efter att ha hittat hem till gamla världen med fåfänga gissningar på Rueda och Alto Adige får vi tipset att leta länge norrut. Sista gissningen blir varma Steiermark i södra Österrike...

Facit: 2007 Sattlerhof Sauvignon Blanc Kranachberg, Südsteiermark



Tredje glaset har en varmt gyllengul färg. Doften ger nötiga, fatrostade toner med inslag av smör och popcorn. Malolaktisk kola är också något vi tänker på. Örtiga mineraler spelar andra fiol. Smaken fläskar på med sin fatrostning och har en god frukt som dock inte riktigt lever upp till den yviga kostymen. De höga syrorna är ute på egen hand och viftar, verkligt klockrena citronsyror, så pass att man undrar om de är adderade. Mineraler finns, men de är lite undanskuffade i nuläget. Helheten sitter inte riktigt ihop än, även om vinet är både öppet och gott. Omedelbart gissar vi att det är en californisk chardonnay. Nej, det är inte från Californien får vi reda på, kanske skulle vi hittat ännu mera majs där, och måhända lite mer av alkoholvärme. Då återstår bara bourgogne för det här vinet. Den lite svulstiga ekbehandlingen är inte helt ovanlig i varma Pouilly-Fuisse, så det blir nästa gissning. Nehej, inte det heller, då borde det vara en Meursault. Varmt år, 2005?

Facit: 2005 Domaine François et Antoine Jobard Meursault "En La Barre"



TRE RÖDA

Första glaset är transparent i en mörkare röd nyans. Det doftar fint av rått kött, leriga insjömineraler och körsbär. Pinotkryddighet kompletterar en mycket god doft där vi redan har satt ner planet tryggt och säkert i Beaunes sydvästra utkanter. Smaken bekräftar intrycken med fina syror, moget fruktiga körsbär och pinotkrydda. Läckert! Nu är det ju bara den lilla detaljen att vi inte alls är i bourgogne. Que? Vi ombes att fokusera på toner av tallbarr, nysågat barrträ och kåda. Samt en smått överekad karaktär som inte är ovanlig i pinot från det här landet. Rik frukt från ett lyckat år...

Facit: 2005 Wieninger Wiener Pinot Noir Select



Andra glaset är transparent, varmt rubinrött med blåtoner. En mustig doft stiger ur glaset, där rostade fatkryddor, smörkola och vanilj dominerar över en skogsbärig frukt. Smaken är medelfyllig och silkig med något tunn frukt, rätt höga lingonsyror och en tydlig kryddighet. Goda mineraler gör sig bemärkta i avslutningen. Kryddorna och vaniljen påminner starkt om modern rioja, även om någon gissar på Piemonte. Druvkaraktären är inte uppenbar, vilket i och för sig kan vara bra, men inte heller känner vi igen en av våra favoritproducenter. Det här vinet kommer vi inte att jaga efter.

Facit: 2004 Aldo Conterno Barbera d'Alba Conca Tre Pile



Tredje glaset har en betydligt mörkare färg än förgående glas, ändå med transparens. Doften har tydlig cabernetkänsla med cassis och svarta vinbär, kompletterade av gammal slånbärssaft och kokkaffe. Tydliga mognadstoner på nosen med grusiga mineraler och jordighet. Smaken är god, mognande och lite syltig med ovannämnda aromer, framträdande småtuffa tanniner och en viss eldighet som tar över i balansakten. 14,5% får vi reda på, i en kropp som kanske inte riktigt står upp till alkoholen. Ändå är detta ett verkligt gott vin! Här är vi ute på hal is och skickar iväg ett långskott mot portugisiska bagadruvor på grund av tanninerna. Vi borde förstås hållit fast vid den omedelbara cabernetkaraktären - det ska visa sig att druvmixen är cabernet franc och merlot. Vinet verkar ha en sju-åtta år på nacken...

Facit: 2003 Parés Baltà Mas Irene Penedès



TVÅ KÄNDISAR

2002 Gerard Bertrand La Forge Corbières-Boutenac har en stor, utvecklad och komplex doft med beckmörka drag av lakrits, svarta oliver, plommon och cassis. Rökiga mineraler, sydfranska örter, animaliska drag av fårfett och toner av mulltoa och ostbutik. Smaken är stor, rik och rund - mäktigt harmonisk och animalisk med lena tanniner, merde och örter. Vi är överens om att vinet är mycket gott och intressant med sin mognadsutveckling. Druvmixen är till hälften carignan från 100-åriga stockar med lågt skördeuttag, resterande halvan är syrah. Vinet har tillbringat 15 månader på nya franska barriques.

2005 Auguste Clape Cornas Renaissance har en mer knuten, återhållsam nos. Det är ändå uppenbart vilket snyggt vin vi har i glaset: renaste cassis med övertoner av blommor och hudkräm. Äkta lakritsrot och salvia. Traditionell foudrekaraktär och en elegant stallighet som håller sig i bakgrunden. Smaken är härligt stram och klassisk i sin framtoning med stora, silkiga tanniner, len munkänsla och voluminös syrahfrukt utan sötfruktiga drag. Perfekt balans för norra rhône-älskare! Den som väntar ytterligare några år lär få ännu mer utdelning...

Till de röda vinerna åt vi en mycket välsmakande steak minute med frites, bea och sallad på ruccola, tomat och rödlök. Några timmar gick osedvanligt fort, det börjar tyvärr bli dags att gå hem och lösa av barnvakten - men först en överraskning från Martin! Han vet vad vi gillat på sistone och smäller till med 2007 Is Argiolas Vermentino di Sardegna. Inklusive rekommendationer att titta närmare på sortimentet hos superiore.de.

ps. Kvällens vinlista finns att läsa här. Listan uppdateras varje eftermiddag klockan 16 - en utmärkt service inför besöket.

måndag, februari 23, 2009

Sportlovsfondue med pinot noir


Sportlov och fondue är så vitt vi kan se en perfekt kombination. Först ett alibi i form av fysisk aktivitet på skridskor vid Hellasgården. Väl hemma igen tycker vi att vi har gjort oss förtjänta av ett massivt kaloriintag. Vårt recept är det klassiska: smörj kastrullen med vitlök, koka upp ett par deciliter vitt (ikväll valde vi Raimat Abadia Blanc de Blancs) och en rejäl skvätt Noilly Prat. Lassa i fyra hekto riven comté och gruyère, krydda med muskot, salt och peppar. Rita sen Konsums evighetssymbol i kastrullen tills osten smält. Till slut toppar vi upp med en tesked maizena utrörd i ett par matskedar av A & M:s hemgjorda björnbärsbrännvin, som efter åratal i öppen flaska utvecklat knäckigt oxiderade mognadstoner. Annars tar man gärna Kirschwasser om man har! Men eftersom det inte verkar finnas på SB kanske man kan prova med lite Svartvinbärsbrännvin eller Calvados?

Tappa nu bara inte brödbiten i fonduepannan. Straffen kan variera i olika sällskap: exempelvis en kyss eller en flaska vin. Har man läst sin Asterix i Schweiz är det först tio slag med käppen som gäller, och nästa gång blir det värre: sten om fötterna och kallbad i Lac Leman. För oss är det Riddarfjärden som ligger närmast till hands. Brrr...


2005 Les Renardières Menetou-Salon Rouge har en transparent varmröd färg med ljus kant. Den generösa doften kombinerar örtiga och pinotkryddiga toner med lagom mycket rostad fatkaraktär och en röd sötfruktighet som trots det nordliga läget har närmare till Nya Zeeland än till bourgogne: aromer av nypon, röda vinbär, hallon och körsbär. Smaken är rikt fruktig med mogna syror: nästan viskös, rätt intensiv och anständigt lång med rökiga mineraler i slutet. Det varma året ger en antydan till syltighet och eldighet - men här finns samtidigt vissa gröna toner. Precis som i december är helhetsintrycket en riktigt trevlig drick-nu-pinot till hyfsat pris.

Nollfemman tycks vara slutanmäld i BS. Vinik tog över agenturen i och med årgång 2006 som gav ett något lättare, friskare och slankare vin, också mycket gott. Den ofördelaktiga valutakursen innebär tyvärr att priset har åkt upp ett par tjugor.

2005 Les Renardières Menetou-Salon Rouge (Domaine Philippe Gilbert, Menetou-Salon, Loire)

ps. Kvällen kröns med sista delen av en mastodontfilm i technicolor från 1956: "The Ten Commandments" av Cecil B De Mille. Uttåget ur Egypten filmades med hjälp av 60 000 statister. Charlton Heston, i huvudrollen som Moses, berättar om en tagning. Kamera ett tog närbilder men hade bara fått 50-100 fot användbart material, eftersom en kamel säckat ihop i skottriktningen. Kamera två tog helbild men hade inte fått någonting alls på grund av slarv från B-fotografen. Kamera tre stod parkerad på en höjdsträckning en halv kilometer bort för att ta en totalbild av hela härligheten. Efteråt ropade regissören för full hals: "How about you, Tom? How did it go?". Långt borta över ökensanden hördes : "Any time, C B!"

söndag, februari 22, 2009

Portugisiskt!


Vi är hembjudna till en passionerad påhejare av Portugal. Det kan verkligen behövas, för vi har pinsamt många vita fläckar att fylla i på kartan. Och en bättre vägvisare kunde vi ju inte fått! Niklas J är nämligen kännare av landets historiska viner, som i flera fall är utrotningshotade eller redan borta i en våg av modernisering. Vinerna provas blint i fyra flighter, interfolierade av traditionell portugisisk matlagning rakt av från bonnaköket. Känsliga läsare varnas för en extremt lång post och väldigt gamla viner - utan konkurrens de äldsta vi någonsin druckit. Men vi börjar i den unga och fräscha ändan....

FLIGHT 1 - ALVARINHO

Första glaset är ljust guldgult med gott om pyttesmå kolsyrebubblor. Doften ger framträdande, lite unkna mineraltoner som av flintrök, svamp och gummi. Det finns också något jästigt, autolytiskt drag som påminner om ung champagne. Smaken är lätt spritsig med intensiv citrus och långa syror (slutsyror? ;-), där man kan känna både mineraler och några gröna äppelskal i eftersmaken. Friskt och elegant med mycket terrängkänsla. 2006?

2004 Palacio da Brejoeira Alvarinho

Andra glaset har en stor och aromatiskt fruktig doft. Krusbär, kiwi, melon, gräs, nässlor och burksparris får flertalet provare att tissla och tassla om sauvignon blanc från Loire. Helblint hade gissningen landat där. I munnen har vinet en stor och rättfram attack med riklig frukt som ändå är lite kort i slutet. Alldeles ungt - 2007?

2007 Soalheiro Alvarinho Primeiras Vinhas

Dirk Niepoort har konsulterat. Ger intryck av att vilja drickas ungt som ikväll, eftersom det inte verkar sitta på massor av oförlöst mineralitet i bakfickan. 218 kr - vi föredrar nog ändå Soalheiros vanliga alvarinho, som dessutom är en femtilapp billigare...

Tredje glaset öppnar med en mycket intressant doft av honung som får oss att tänka på både chenin blanc och pinot gris. Snart övertas intrycken av en framträdande och mycket läcker nötighet, där valnötter, smör, kola och bokna äpplen får oss att associera till ypperlig fatlagrad vintageskumpa. Smaken är absolut harmonisk och nästan viskös med rik, mogen frukt och suveräna, långa chenin-blanc-liknande syror. Strålande vin, utan minsta tvekan det bästa glaset av tre.

2005 Quinta do Feital Alvarinho Dorado Superior

Kanske är vinet inte så typiskt för vinho verde, men det är otroligt gott. Niklas åsikt är att firman står för portugals bästa alvarinho. Den här kommer från 60 år gamla stockar och har spenderat fyra månader på fat. Kostar bara €13 på plats och saknar importör. Go for it, Portucastas!



Niklas berättar att syrlig fänkål gifter sig perfekt med vinho verde, gärna i sällskap med en havsdoftande vit fisk. Nu serveras en matig portugisisk grönkålssoppa - caldo verde. Med bitar av lammkorv att tappa ner i soppskålen. Och ett sagolikt bröd bakat med inspiration av Pain de Martin...


Dags att ta fram bladkorkskruven...

FLIGHT 2 - HISTORISKA RÖDA BORDSVINER

Första glaset doftar komplext av grusdamm och gammal slånbärs/körsbärssaft som glömts i skafferiet i åratal. Tjärat rep, rosenparfym, lösningsmedel, tomatpuré, eucalyptus och oregano kommer till i en helhet som paradoxalt nog strålar av ungdomlig charm! Associationerna runt bordet går till fullmogen nebbiolo. Smaken är ren, stram och superintensiv med helt vitala syror och en lång, god eftersmak av gammal saft - med ett angenämt inslag av lösningsmedel. En raktigenom lyckad mognadsutveckling, bäst av tre.

1960 Quinta do Carmo Vinho Tinto (Estremadura)

1960 var ett stort år i Portugal. Egendomen ägs numera av Rothschilds, men detta vin gjordes långt tidigare. Inköpt för €55.



Andra glaset har en mörkt rödbrun färg och en enormt komplex bouquet där vi hittar godsaker som knäck, bränt socker, mörka russin, dadlar, tjära och rök. Dessutom finns en odör som förflyttar oss till en urgammal toalett på ett sydeuropeiskt hotell - doften av 70 år gammalt sanitetsporslin med avlagringar. Reptilhjärnan säger ifrån - S konstaterar kallt att vinet inte går att dricka. Lyckligtvis bleknar föregående bild sakta bort och ger plats för mogna ostar, svamp och tång. Vinet är faktiskt möjligt att dricka, och mer än så! Smaken är stor och mörkt fruktig, intensiv med gummi, lakrits. Mjuka tanniner och komplexa mognadsaromer av russin och port som blir bättre och bättre med luft och tillvänjning. En karaktärsfull åldring!

1948 Caves Aliança Bairrada Garrafeira Particular

1948 var förra århundradets bästa för bordsviner. Druvrent på baga-druvor, typiskt för Bairrada. Vinet har tillbringat 20 år på stora liggare om 20 hektoliter! Alkoholen låg ursprungligen på 11,5%, numera troligen runt 9-10%. Frukten är förvånansvärt intakt.



Tredje glaset har en matt, mörkt brunröd färg. Näsan fylls av ett helt moln av grusdamm som först inte tillåter några andra intryck. Därefter en lite kuslig känsla av gravkammare i sten. Men titta, mumien lever faktiskt! Nu får vi fler intryck: tjärat rep, lösningsmedel, järn, sten, torkade rosor och musselskal. Eventuell frukt är fortfarande återhållsam. I munnen är vinet dammigt och sandigt med pulvriga tanniner och uttorkad frukt. Vinosapien har klara problem att dricka vinet, reptilhjärnan säger tydligen ifrån även här. Efter en timme har vinet vunnit betydligt och smaken är klart friskare än i början. Mycket speciell och terroirpräglad mognad - en smak som kräver tillvänjning...

1970 Antonio Bernardino Paulo da Silva Colares Chitas Reserva Velho

Detta är traditionell Colares, en vintyp varav numera produceras endast 50 000 flaskor per år från mindre än 10 hektar odlingar. Druvan är ramisco, stockarna är oympade och växer i svårarbetade sandgropar i dynerna precis vid kusten. Producenten är den mest kända i Colares och betecknar sig som "viti-vinicultor" i Azenhas do Mar, men det mesta av vinet köps tydligen in via det lokala kooperativet. "Garrafeira" står för utvald kvalitet och "Particular" för grädden på moset. €39,50 via Garrafeira Naçional.





FLIGHT 3 - UNGA MODERNA DOUROVINER

Första glaset är ungefär lika mörkt blårött som sina tre medtävlare. Vinet doftar av tät, mörk björnbärsfrukt och ny ek. Bittermandel och björnklister med inslag av persika - peach melba! I munnen får vi ett stort vin med hyggliga syror och aromer av björnbär, mörk choklad, lakrits och asfalt. Avslutningen är lång men är kanske lite väl spretig och eldig. Man får nästan en känsla av ung Late Bottled Vintage...

2005 Quinta do Vallado Reserva

2005 var en bra årgång med mogen frukt och bra balans. Här är det samplanterade druvor från en 80-årig vingård (70%) och touriga naçional från 15-åriga stockar (27%) som gäller. 18 månader på franska ekfat, varav 70% nya. Niklas utförliga beskrivning av vinet hittar du här. 289 kr.



Andra glaset ger fina toner av eucalyptus och färsk aloe vera. Därtill björnbär, drottningsylt, smörkola, skiffermineraler och dyr hudkräm. Vi smakar - vilket muskelpaket! Detta är ett ungt, tätt fruktigt, strukturerat och mycket kraftfullt vin med balanserade fat och god terroirkänsla. Vinet behöver mat och får det i form av långkokt fläskkarré. Bästa vinet i denna flight, i vår smak.

2005 Quinta do Vale Dona Maria Douro Curriculum Vitae (Lemos & Van Zeller)

Gården är granne till Quinta do Noval. Vinmakaren heter Christiano van Zeller. Vinet lär visa sitt bästa efter ett dygn enligt Niklas, som också påpekar hur vinet öppnar upp mot dofter av sommargrusväg, sommaräng och skiffer. 499 kr.

Tredje glaset har en intensiv, snyggt ihopskruvad doft av cassis och skogsbär med ett rött stråk av vildhallon. Nya fat märks men dominerar inte, lite mint friskar upp och hudkräm ger en påkostad känsla. I munnen är detta ett fokuserat kraftpaket, enormt packat med ung frukt som envetet impregnerar paletten, tar den i besittning och fyller ut precis hela gommen. Sötfrukt, ny ek, bittermandel. På något vis lyckas vinet ändå kommunicera en viss elegans mitt i allt det tuggbara.

2005 Wine and Soul Pintas Douro Vinho Tinto

Vinmakerskan heter Sandra Tavares da Silva. Vingården ligger granne med Quinta do Noval "Naçional". Druvorna är en blandning av 15-20 olika sorter med alla de sex stora portvinsdruvorna representerade. 439 kr.

Fjärde glaset avviker från de föregående med en betydligt mer hårdrostad doft: orientalisk kryddlåda, sandelträ, rökelse, pecannötkola, vanilj, kokos (nästan Hawaiian Tropic!), och helt plötsligt en hel mugg med - Coca-Cola! Frukten är stor och påminner en del om tempranillo, men hamnar i skymundan av fathanteringen. Smaken är stor och mycket intensiv med läckra tanniner, alkoholdriven längd och aromer av körsbär, cherry coke och mintchoko. Det hela utstrålar enormt hög kvalitet på materialet, men vi sätter frågetecken för stilen. Vinet borde vinna på en mer sansad fatbehandling.

2005 Quinta do Crasto Vinha Maria Teresa

Det här vinet får amerikanska bedömare att gå i spinn och dela ut 95 poäng i snitt. Ett bra exempel på att deras smakpreferenser skiljer sig från våra. 675 kr är ett mycket fördelaktigt pris, internationellt sett.




Nu serveras något som kallas Bisaro med Migas: extremt långkokt fläskkarré från Nibblegris, ovanpå en blandning av mungbönor, vitlök och gröna blad från körvel, bladpersilja, spenat. I botten en skiva mörkt rågbröd - och på toppen bräserad lök. Lantligt och mycket, mycket gott.

SURPRISER

Glas ett ser ut som en ljus bordeaux. Doften ger blyerts, rök, tobak och blandade vinbär med stark cabernetkänsla. Gott om grus, jord och gräs assisterar aromerna. Smaken är saftig och mognande med snyggt syrlig fräschör och mjuka men närvarande tanniner. Intensivt, läskande och gräsigt. Jättefint att dricka nu! Kan det vara något i lättare stil från Pessac-Leognan?

1996 Clos de la Dioterie Chinon (Charles Joguet)

Verkligt kul att få testa detta kultförklarade vin från legendaren Joguet. Det var möjligen ännu bättre än de (också riktigt fina) 1985 och 1996 Couly-Dutheil vi drack för fem år sen eller så. Lite mindre av gräs och grön paprika...

Glas två har en liten och blyg doft. Det tar sin rundliga tid att locka fram noter av korinter, röda vinbär, läder, spearmint och tomatpuré. I smaken får vi bra syror och fin intensitet i en lätt till medelfyllig kropp. Mjuka tanniner, läskande och gott - ett utmärkt sällskap till mat. Här går vi helt bort oss och gissar på en lättare, mognande Saint-Emilion...

1997 Beni di Batasiolo Barolo

Tack, Vintresserad för det här bidraget! Första gången vi provar något från den här producenten....

Glas tre är ljusare varmrött med en tegelkant som ljusnar mot vattenklar längst ut. Doften har en klockren portugisisk och mogen karaktär. Först får vi en rejäl grushög, därefter följer noteringar om örter, järn, simbassäng och gravkammare med ett ytterst diskret inslag av kloak. Smaken är saftigt god och välbalanserad med fint bibehållen torr rödfrukt av körsbär. Mineralerna påminner om musselkalk, järn och jord. Känns som en yngre och fräschare kusin till colaresvinet i flight nummer två. Det här är en vintyp som vi förstår att man kan utveckla ett beroende av....

1987 Antonio Bernardino Paulo da Silva Colares Chitas Reserva Velho

Ända tills nyligen kunde norrmännen köpa detta vin på "Polet" för 135 NOK. Snacka om vrakpris!



FLIGHT 4 - FORTIFIERADE VINER

Första glaset är liksom sina kamrater varmt bärnstensfärgat. Doften bjuder på en tillbakalutad hippiestil. Är det en tjej måste hon heta "Amber" - hon har blommor i håret, marijuana i pipan och knäckig karamell med torkad frukt i glaset. En skvätt lösningsmedel och nougat kommer till. Intensiv torkad frukt fortsätter i smaken med nougat i avslutningen.

Alambre Moscatel de Setubal 20 Años (José Maria da Fonseca)

20 år på fat, tappat på flaska 2007. €20.



Andra glaset doftar överdådigt rikt och komplext av mineraler, nötter, mynta och eucalyptus. Någon säger granskott, inte alls tokigt. Men det mest tydliga draget är nog basilika, tillsammans med nötterna doftar det mogna vinet faktiskt pesto! Och förstås torkade aprikoser, märkligt fräscha. Karaktären går igen i smaken som är otroligt rik och mångfacetterad - och superlång!

J. A. Fernandez Moscatel de Setubal (buteljerad 1935)

Flaskan är ett unikum från farfars dagar. Endast fem årgångar gjordes. Hela den fascinerande berättelsen finns att läsa här.



Tredje glaset har en mycket fin örtighet och grusiga, lite unkna mineraler. En fläkt av nagellack och lösningsmedel kommer till i en doft som har fantastisk höjd. Smaken har storartad stil och klass med friska syror och enorm längd. Dubbelplus i kanten!

Bastardinho de Azeitão Moscatel de Setubal 30 Años (José Maria da Fonseca)

Niklas berättar att denna "Bastardinho" visar sig som allra bäst på tredje dagen, men håller ett par veckor i öppnad flaska. Det gör ont att höra att vinet inte tillverkas längre - stockarna är nämligen upprotade...



Fjärde glaset har en mörk, bråddjup och grusdammig doft (inte första gången ikväll...). Det finns inte ord för den komplexa upplevelsen eftersom allt förenats i en långsam legering, men runt bordet hörs bland annat: dova tjärtoner, brunt farin, mörkt te, tobak, fikon, dadlar, rom, kahlua, mint! Alla aromerna bjuds i lika mån i gommen - en mättad smak med storartad längd och eld i svansen.

1871 Quinta de Lourerio Vinho Velho do Douro Garrafeira Particular

Oj oj oj! Historiens vingslag fläktade just genom rummet. Ett 138-årigt vin - som förmodligen aldrig kommer vika ner sig. "Vinho Velho do Douro" var beteckningen på viner som inte passerade hamnen i Vila Nova de Gaia. Familjerna sparade en mindre mängd vin för eget bruk. Inköpt i Portugal för €125.



Till de förstärkta vinerna serverades Azeit ão, en krämig, mogen fårost från trakten av Setubal, supergod med frisk syra, och Cabra, en hård getost med sälta. Noggrant specialbeställda av Fredrik, aka Who Cut Da Cheeze. Och en drypande läcker kaka som mest tycks bestå av smör och ägg - måste vara det mest oanständiga vi ätit på länge. Vilken final på kvällen!

ps. Mer att läsa här, här, här och här. Och här!

pps. Senare, när vi diskar våra provningsglas hittar vi rikligt med 138-årigt skräp i ett av glasen. Doften står fortfarande som en kvast ur det tomma glaset...

fredag, februari 20, 2009

1999 Castello dei Rampolla Sammarco


Extremt låga skördeuttag, sen skörd och nya barriques - borde inte det innebära kraft före elegans? Tja, det beror på vem som gör det, var det görs - och på vilket sätt. Castello dei Rampolla etablerade sig på sjuttiotalet i en av planetens bästa amfiteatrar för vinodling - La Conca d'Oro i undersköna Panzano. Familjens långsiktiga engagemang, kompromisslösa hantverksmässighet och biodynamiska odling har gett ett rykte som en av Toscanas allra bästa egendomar. Sedan dussintalet år har vi suktat efter att smaka på det legendariska Vigna d'Alceo, en av de säkraste prenumeranterna på Tre Bicchieri i Gambero Rosso - men hittills har vi inte kommit längre än till gårdens utmärkta chianti classico. När nu Vinovativa släpper mognande flaskor av cabernetvinet Sammarco från den fina årgången 1999 kan vi förstås inte låta bli att prova. Druvblandningen är 85% cabernet sauvignon och 15% sangiovese, sent skördade. Jordmånen är kalkrik, så vi förväntar oss bra syror och mineraler...

1999 Sammarco Toscana IGT ger direkt ur karaffen lammrostbiff med örter! Färgen är mörk som i en fin bordeaux. Snart utvecklas en härlig komplexitet och början till mognadstoner. Doften är verkligt elegant, med en ädel karaktär av torr virginiatobak, grusdamm, ceder, lakrits och ett inslag av fatvanilj. Efter en halvtimme skiftar fokus till finaste svartvinbärstoner med vinbärsblad, mynta och vita blommor. Tänk att ett så mörkt vin kan dofta så ljust, friskt och spetsigt! De blommiga övertonerna är fantastiskt fina och mycket bordeauxlika - ungefär som när vi nyligen provade betydligt dyrare viner från moderlandet hos Hjo Grosshandel...

Vi kan förstås inte hålla oss alltför länge utan att gå över till provsmakning. Det direkta intrycket är: vilka underbara syror vinet har! Trots en rejäl kropp är det diskanten och lättheten som skiner här. Aromrikedomen och intensiteten är stor, men utan några tunga fötter - blandade vinbär och körsbär i viktlös tyngd - och följs av en lång, läskande mineralisk eftersmak. Några gröna toner kan anas, men de är helt behagliga. Ceder tar över den gröna delen av smakbilden - förnämt, förfinat och dam(m)igt! Och mer givande än mången fin bordeaux....

Det blev rätt mycket bordeauxsnack här - men det ska påpekas att vinet ändå känns helt troget sitt ursprung i chiantis hjärtland. Syrorna, mineralerna och inslagen av surkörsbär borgar för den saken. Vill man lägga undan ska det inte vara några problem. Vi befinner oss precis i början av en drickbarhet som lär vara i ett decennium eller mer.

ps. Uncle Bob 2002: " A Classic. 93 points". Visst!

1999 Sammarco Toscana IGT (Castello dei Rampolla, S. Lucia in Faulle, Panzano in Chianti, Toscana)

2005 Gerard Bertrand L'Hospitalitas


Kan man vara storskalig modernist och samtidigt uttrycka sin terroir fullt ut? Det är en fråga som får lite olika svar beroende på var man är och vem som försöker. Gerard Bertrand är en av de stora imperiebyggarna i södra Frankrike. Vad sägs om 330 hektar egna vinodlingar, kontrakt med 40 odlare för ännu mer inköpta druvor, Languedocs största fatkällare med 2500 barriques, eget hotell och två restauranger? Puh, det vore inte konstigt om det resulterade i en utslätning - men istället lyckas han leverera kvalitet ända från bulknivå upp till de bästa cuvéerna. En omfattande övergång till biodynamisk odling är på gång. Av L'Hospitalitas producerades 5320 buteljer årgång 2005. Druvblandningen var 50% syrah, 40% mourvédre och 10% grenache med en avkastning av endast 18 hl/ha - så här kan man förvänta sig både hög koncentration och ny ek från fatkällaren. Smakprovet för ett par veckor sedan gav mersmak, vi längtar efter att sträcka ut med en hel flaska. Och vi har en stark känsla av att vi inte är ensamma ikväll....

2005 L'Hospitalitas har en högintensiv, tät och mörkt blåröd färg med svarta reflexer. Ur karaffen får vi en reduktiv, mineralisk doft av våt sten och insjö. Snart tittar några söta björnbär fram - mogna och extremt frestande! Därefter drabbas vi av mängder av färska örter: som en melange av mynta, oregano, dragon och timjan. En lågmäld gummiton gör sig bemärkt, snart kommer mer av lakrits, järn, diskret fatvanilj och kryddnejlika. En kraftfull, rentav supergod doft....

Dags för en sipp - det första vi omedelbart noterar är en stor fräschör av mynta och oregano. Smaken är härligt utåtriktad och intensiv, rejält tätpackad av mogna röda och mörka bär med en liten aptitretande (mal)örtbitterhet. Syrahkomponenten dominerar intrycken med björnbär, viol, lakrits, gummi och animaltoner. Syrorna är friska och goda, tanninerna silkeslena och mogna. I själva sväljögonblicket får vi en imponerande urkraft av både vit- och svartpeppar, med rikliga mineraler som leder ut i en lång lustfylld eftersmak. Svaret på vår inledande fråga är redan givet - här finns nämligen både en traktorlast av solmogna druvor, högvis med terroir, fullt ställ i munnen - och samtidigt elegans!

Ju mer vi doftar, desto mer hamnar vi i norra rhône och hermitage. Vi tänker på en fet och mättad mörk syrahkaraktär med skönt integrerade fat och äppelmustig fräschör. Bara med lite mer steroider och sydlig värme från ett bra år - kanske är det Bertrands gamla rugbymuskler som spökar? Fast ändå är hjärnan helt intakt! Sammanfattningvis, alltså: väldigt franskt, excellent vinmakeri, proffsigt - inga skönhetsfläckar. Modern stil och formgivet för att kunna njutas ungt, med terroirkänslan helt i behåll. Imponerande!


ps. Maten ja, biff med bea och fingertjocka frites. Funkar alltid till unga kraftpaket!

pps. Väl synkroniserat vindrickande ikväll...

2005 L'Hospitalitas Coteaux du Languedoc La Clape AOC (Gerard Bertrand, Narbonne, Languedoc)

tisdag, februari 17, 2009

2001 Brunel Les Cailloux Châteauneuf-du-Pape


Tredje och sista flaskan ur en sändning från Atomwine, inköpt på rea i höstas. André Brunel blandar 65% grenache, 20% mourvedre och 15% syrah från 18 hektar vingårdar utspridda över appellationen, mestadels i grannskapet av Mont-Redon. Les Cailloux erbjuder omedelbar drickbarhet, charm och tidig utveckling, något vi slogs av i de utmärkta nollfemmorna i somras men också i de nollettor och nolltreor vi hittills druckit efter att Frankofilens panegyrik tagit skruv. Flaskorna från 2001 har alla varit utmärkta - så även ikväll. Vi bullar upp med lammkött i sås, ugnsrostade grönsaker och puylinser.

2001 Les Cailloux har en ljusare vamröd färg med tegelkant och rejält med finkornig fällning vid karafferingen. Doften erbjuder härlig komplexitet och mognad i en stil som är omöjlig att motstå. Först möts vi av några seldon från häststallet, därefter ljus tobak, orientaliska kryddor, vanilj och kittlande mandelmassa. Frukten är rentav dregelframkallande med mosade hallon och jordgubbar, söta röda körsbär och ett fint litet inslag av rabarber. Garrigue och järntoner befäster ursprungskänslan...


I munnen slås vi direkt av vilka underbart livliga syror vinet har, de påminner återigen om rabarber. Frukten är helt vital med samma aromer som i doften. Syrorna ger utmärkt skärpa, driv och längd åt smaken och en balans där 14% alkohol knappt märks. Tanninerna är mjuka och söta, och i avslutningen ringer en lång, småsalt mineralton. Hela härligheten är ytterst välbalanserad, nästan burgundisk med bara lite extra värme.

För motsvarande 185 spänn var detta ett av förra årets kap. Tack till Vinosapien för hjälp med logistiken.

2001 Les Cailloux Châteauneuf-du-Pape (Vignobles Lucien et André Brunel, Châteauneuf-du-Pape, Rhône)

Tio röda från nya världen


Så här gemytligt ser det vanligtvis ut på Stockholmsmunskänkarnas tvåbetygskurs. Australien, Nya Zeeland och Sydafrika är på tapeten ikväll, så mycket vet vi. För övrigt är det blint. Vår provningsledare överraskar med en ovanligt lång flight...

Glas nummer ett stoltserar med en ungdomlig, mörkt blåröd färg. Hög densitet och lyster, lila ändå ut i kanten. Doften är inte precis svårflirtad - den bjussar hejdlöst på björnbär och mint, brer snart på med lager av drottningsylt, cassismarmelad och vanilj. Vi hittar ungdomliga busgodistoner, lakritspipa och rostade fat. Smaken slösar glatt med sin rikedom, men har också en förvånansvärt hög syra som inte sitter ihop med den övermogna frukten. Här bjuds en extra allt-smakupplevelse: mättad, syltig, behagligt eldig, pepprig, lång i avslutningen och något bitter i eftersmaken. Alkoholen känns väl infattad i helheten och ligger uppskattningsvis på 14,5%. Inte så lite insmickrande, och rätt så gott vin i sin maffiga stil - utan tvekan är det en barossa shiraz. Mitolo?

Facit: 2006 Kaesler Stonehorse Shiraz (Barossa Valley, South Australia)

En blandning av shirazdruvor från sex olika vingårdar, med sikte på tidig konsumtion. 12 månader på tre år gamla fat. Syran är mycket riktigt tillsatt, efter avslutad malolaktisk jäsning. Och så var det hela 15,5% alkohol, minsann. (90-93)p från Jay Miller - dra av några stycken, som vanligt när han är i farten. Pröva till ostar med drottningmarmelad. 229 kr.



Glas nummer två har en stor, luftig doft med fin terroirkänsla: grusdamm, tomatkvist, oregano, eucalyptus och mjuk kryddighet. Fint genomförda svarta och röda vinbär med en diskret ton av blyerts spikar fast att druvsorten är cabernet sauvignon. Smaken är fruktig med mjuka, något torra tanniner och hyggliga syror - men återigen utanpåliggande och något vassa. Citronsyror, kan man känna i eftersmaken. Helhetsintrycket är ändå ett riktigt gott cabernetvin i svalare, balanserad stil. Plus för de vackra landskapsvyerna. Nya Zeeland och Walker Bay?

Facit: 2004 Vasse Felix Heytesbury Red (Margaret River, West Australia)

Står det eucalyptus i noteringarna så bör det vara Australien. Detta var en kandidat till kvällens bästa vin, om det inte hade varit för problemet med syrorna. Förutom dominerande cabernet sauvignon innehåller vinet även malbec och petit verdot. 17 månader på fransk ek. 13,5% alkohol. 92p från Jay Miller. 395 kr



Glas nummer tre har en tät blåröd färg åt oxblodshållet. Doften ger hudkräm, parfym, svarta vinbär, någon körsbärssyltighet, choklad, mint och tydlig eucalyptus. Smaken är rejält fruktig och mintig med kaffefat. Kroppen är medelstor och behagligt mjuk med måttliga tanniner. Syrorna är åt det lägre hållet, inget känns tillagt och vinet hänger därmed ihop bra, även om det inte är jättespännande. Det är absolut en aussie, det är en cabernet och den är troligen från Barossa Valley.

Facit: 2005 Wakefield Jaraman Cabernet Sauvignon (Clare Valley, South Australia)

Inte barossa, druvorna kommer från Clare Valley och Coonawarra. 18 månader på nya och ettåriga ekfat. 14,5%. 159 kr.



Glas nummer fyra har en något matt färg av ljusa plommon, vinet ser utvecklat ut - om än inte genom hög ålder. Doften är kryddig med slånbärssaft, ljusa plommon, röda vinbär och något lingon. Volatila toner och jordighet ger gamla världen-vibbar. Doften har vissa likheter med rejält fatad och gammeldags röd bourgogne med på ett mörkare och varmare sätt. Smaken är kryddig och mustig med någon eldighet och toner av fat, russin, jordgubbe och örter. Ett ganska karaktärsfullt och personligt vin. Den öppna, genomluftade, snabbmognade karaktären får oss att tänka på någon gammal årgång av Jacobsdal Pinotage för evigheter sedan. Vi gissar på det...

Facit: 2003 Richard Hamilton Marion Vineyard Old Vine Grenache (Adelaide, South Australia)

Det var som attan! En aussie-grenache, och någotsånär tilltalande också. Vingården ligger inne i Adelaides förorter och är av historiskt intresse eftersom den planterades redan 1837. Först 1994 kom den åter i bruk efter att ha legat i träda i decennier. Stockarna är nästan 100 år gamla! 85% grenache, resten syrah. 18 månader på gamla franska fat. 14,5% alkohol. 139 kr.



Glas nummer fem är varmrött med ljus tegelkant, det ser ut att vara minst tio år gammalt. Doften är inledningsvis lätt frånstötande med inslag av kloak och kokt kål. Lyckligtvis går det att komma vidare efter en stund: här finns komplexa mognadstoner av läder, örter, kola, knäck, mint, plommon och gammal saft. Doften blir allt bättre ju längre vinet får stå i glaset, till slut riktigt fin. Smaken är mjuk, harmonisk och (över)mogen med lite orenlighet, animalier och en torr örtig avslutning. Syrorna lider av lite dålig ork och begynnande åldersstelhet, och doften blir mer givande än smaken. Mogen aussie shiraz absolut, fast i en rhôneliknande stil. Vi har inga bredare erfarenheter på området, men det påminner om 1998 Tahbilk...

Facit:1992 Château Tahbilk Shiraz (Goulburn Valley, Victoria)

Bouquet! Ett mycket intressant vin att prova, med förra höstens årgång 1998 i gott minne. Tack till Staffan Svedberg, som tagit vinet ur egen källare. Nästan europeiskt med 12,5 % alkohol. 120 kr för aktuella årgången 2001, som lär vara bra i hela Australien. Man borde lägga undan ett par flaskor...



Glas nummer sex är mörkt blårött med täthet och lyster, tomatröd kant. Här doftar det gamla garderobskläder och tygbutik från förra seklet! Det fortsätter med fartygsolja, bildäck och bränt gummi - inte precis elegant! Vinet öppnar upp till en lite märklig, varm fruktblandning av viol, plommon och söt jordgubbe. Smaken är rustik och råbarkad, grovt fruktig med rök, bitterhet, efterbeska och en volatil känsla i eftersmaken. Mycket säreget vin. På något märkligt sätt lyckas det ändå smaka relativt gott. Pinotage är det utan tvekan. Kanonkop?

Facit: 2004 Jacobsdal Pinotage (Stellenbosch)

Lustigt, vi minns Jacobsdal Pinotage som ett mer harmoniskt avrundat, mustigt och snabbmoget vin i nästan burgundisk stil. Men det var som sagt länge sen vi smakade. Traditionell vinmakning med pigeage. 18 månader på fransk ek. 110 kr.



Glas nummer sju har en fräsch, ren och helt angenäm doft av grön paprika, gräs, tomat, pelargonblad och svarta vinbär i en mycket druvtypisk karaktär med snygga cedertoner från faten. Smaken är sval men intensiv, lång, fruktig och balanserad. Aromer av cassis, ceder, lakrits och gräs, lite åt cabernet franc-hållet. Sandiga tanniner och lite kaffebitter eftersmak. Mycket välgjort och stiligt vin. Kvällens bästa, i både vår och de flesta andra deltagarnas smak. Gissningsvis är det ett cabernetvin från Margaret River i West Australia.

Facit: 2003 Vergelegen Red (Stellenbosch)

Betydligt snyggare än den hetsiga nolletta vi drack i somras. 76% cabernet sauvignon, 18% merlot, 6% cabernet franc. 18 månader på ny fransk ek. 295 kr.



Glas nummer åtta har en uppenbar och publiklifriande doft med tydliga drag av mintchoko och nästan löjligt mycket kaffekaramell. Dessutom en aptilig liten cederton, tonvis med hårdrostade fat, gott om rök och en gnutta stall. Den exakta fruktkaraktären är svår att avläsa mitt i alltihop. I munnen är vinet rätt kraftfullt med rostade aromer, sandiga tanniner och lång eftersmak. Kombinationen av mintchoko och kaffekaramell ringer i ett par klockor för oss: först Buitenverwachtungs 2004 Christine (vinet vi misstog för pauillac men som avslöjade sin rätta personlighet på hemmaplan). Och sedan Peter Lehmann's The Barossa Shiraz, kanske mintchokons själva urmoder. Detta är inget av dem, men lite som en korsning av båda. Sydafrikansk shiraz?

Facit: 2004 Kevin Arnold Shiraz (Stellenbosch)

Vinet har utnämnts till landets mest prisvärda vin av de svenska vinjournalisterna på Vinordic. Och visst sätter det många och tydliga avtryck för pengarna. Men särskilt stiligt är det verkligen inte, och vinmakeriet är så yvigt och övertydligt att terroir och druvkaraktär skyms nästan helt. 90% shiraz, 10% mourvèdre, 14,5% alkohol. 169 kr.



Glas nummer nio har en ljusare röd färg än övriga viner. Den initialt reduktiva doften ger slånbär, nypon, hallon och jordgubbar. Några nässlor eller stjälkar går också att finna. Vinet utvecklas till det bättre i glaset. Pinotkryddighet, smakfull fatrostning och sandelträ. Smaken är syrligt god och givande i frukten, med mjukare syror än i bourgogne, någon stjälkighet och alkoholvärme. Uppenbarligen är det en bra pinot noir från Nya Zeeland.

Facit: 2005 Carrick Pinot Noir (Central Otago, NZ) (289 kr).

En tilltalande och tillgänglig kiwipinot som vi skulle kunna tänka oss att dricka igen. Priset är kanske lite högt för vad man får, med lite flyt kan man hitta ännu bättre pinot från bourgogne för samma pengar. Plus för tidig drickbarhet, som vanligt i NZ. 289 kr.



Glas nummer tio har en mycket ungbärig, söt doft med parfym, godis och cassis - som påminner inte så lite om gamay och kolsyrejäsning. Dessutom får vi en rejäl dos rostade fat, vanilj, rök och animaliska drag. Den totala chocken kommer när vi smakar - vinet är kraftigt mousserande! Restsötma är ett milt uttryck för upplevelsen i den här smaken: ungbärig, alkoholstinn, söt, volatil och rejält fatad. Lyckligtvis finns spottkoppen nära till hands. Men det är ändå kul att drabbas av förstagångsintryck även i medelåldern - vi fattar att vi just fått vara med om en sparkling shiraz.

Facit: Deakin Estate Reserve Sparkling Shiraz (Murray River, South Australia)

Shiraz och ruby cabernet. Framställt med charmat/cuve close-metoden. 13,5% alkohol. 18 gram restsötma. 99 kr. Används enligt utsago till outdoor barbecue...brrr!



Återigen är det på sin plats med ett tack till Staffan Svedberg och Munskänkarna i Stockholm....

måndag, februari 16, 2009

2006 Domaine des Lises Crozes-Hermitage


2006 Domaine des Lises Crozes-Hermitage inte bara doftar terroir, det smakar verkligen så också, på ett ganska kompromisslöst sätt. Doften ger charktoner, extremt mycket krossad granit, örter (särskilt malört), saltlakrits, ett vrid på vitpepparkvarnen, violer och återhållsamma mörka bär. Smaken är stram och karaktärsfull: vi får ungtuffa men behagliga tanniner och sval men rik frukt helt utan sötma - därtill massor av järnrika mineraler i avslutningen. Exakt noll procent smicker, och en känsla av att vinet vridits rakt ur berggrunden. En upplevelse! Ung syrah är i bästa fall helt underbart....

Det är ingen tvekan om att Maxime Graillot redan nafsar pappa i bakhasorna. Jämför vi familjens nollsexor är det frågan om inte sonen presterar det snyggare vinet - jo, vi tror bestämt att det är så! Sval, tyglad frukt och tonvis med terroirkänsla - kan det egentligen bli bättre?

2006 Crozes-Hermitage (Maxime Graillot, Domaine des Lises, Les Chenes Verts, Pont de l'Isère, Rhône)

söndag, februari 15, 2009

Vinfeber på Grand


Strömssalongen på Grand Hôtel. Norska agenturen Moestue Grape Selections har lagt in överväxeln på sin svenska verksamhetsgren och bjuder in till en imponerande provsmakning. Fjorton producenter är på plats. Lokalen fylls snart av the usual suspects...

Producentnamnen länkar till importörens seriösa och fylliga presentationer. Varning för våra stenografiska knäckebrödsnoteringar...


DR. BÜRKLIN-WOLF

2007 Wachenheimer Riesling Trocken bjuder på ungjästiga piggelintoner, päron och charm. Smaken är saftig, balanserad, lättsam och rätt lång. Godistonen gör ändå att vi säger nja. 113 kr ex moms. PI/RS

2007 Gerümpel PC doftar av elegant, mogen frukt helt utan godistoner - men med rikliga mineraler. Aromer av melon, passion och grape. Mycket elegant, lång och god smak. Funkar utmärkt att dricka ung. 167 kr ex moms. PI/RS

2007 Pechstein GC har en en mycket ren doft med fullmogen frukt. Tropiska toner av ananas, passion och apelsin. Robust och mycket fräsch smak med härlig syrabalans. Funkar också bra att dricka ung, men ännu hellre lagra några år. 309 kr ex moms. PI/RS

2005 Pechstein GC har kommit en bit på vägen med utvecklade petroleumtoner och gott om mineralkaraktär. Samtidigt finns en stor finess. Aromer av vit persika och ananasspad. Stor energi i munnen: nässlor, sparris, jord och mineraler. Lång och utmärkt att dricka nu. 309 kr ex moms. PI/RS

2002 Pechstein GC har en guldgul färg och nästan knasigt utvecklad karaktär. Intressanta unknadstoner, lakrits, petroleum, oxidationstoner och övermogen tropisk frukt. Smaken är jättestor, mjuk och smeksamt mogen med lägre syror. Njutbart nu. 304 kr ex moms. PI/RS

2001 Gaisböhl GC ser mycket yngre ut och har en fräsch doft av jasminblom och vit persika. Smaken ger ungdomlig frukt av vit persika med elegant mineralkaraktär och friska syror. Här ser vi stor potential för vidare lagring, större än i 2001 Hohenmorgen. 280 kr ex moms. PI/RS

2007 Hohenmorgen GC är fortfarande busigt ungjästig med piggelin, päron och apelsin. Smaken har utpräglade jordmineraler. Kalksten i marken ger extra elegans åt HM. 349 kr ex moms. PI/RS

2001 Hohenmorgen GC har en elegant och oljig doft med jasmin, petroleum, vit persika och sparris. Smaken är mycket harmonisk, mineralisk med nästan animaliska drag. Salta havstoner och inslag av lakrits. Ännu elegantare än Gaisböhl! 2001 och 2007 bjöd på liknande växtsäsonger med extra lång hängtid och nollsjuorna kan tänkas utvecklas ungefär som nollettorna.


JEAN-YVES DEVEVEY

2006 Hautes Côtes de Beaune Rouge har en ren, fruktig doft med fina röda körsbär, snygg mineralitet och allmänt charmig personlighet. Bra pinotfrukt i smaken, söta tanniner, viss struktur, god syra, rätt lång. För detta vin används en modern jäsningsmetod med en kon i tanken där kolsyrebubblor bryter upp skalhatten. Det tycks funka bra! 12 månader i använda fat. Bör vara klockrent till plattfisk à la meunière. 143 kr kr ex moms. PI/RS

2006 Beaune 1er Cru Boucherottes är ljust i färgen och har charm i doften. Bra motstånd, goda tanniner och ihållande längd. Välstrukturerat och bra matvin. 239 kr ex moms. PI/RS

2007 Volnay har en fin ung, ljust blåröd färg. Busig och god körsbärig pinotfrukt i doften. Smaken ger god frukt och rejält med tanniner som behöver uppskattningsvis tre år för att rundas av. Flaskan innehåller faktiskt ett fatprov! 239 kr ex moms. PI/RS

2006 Volnay 1er Cru ger röda körsbär, rått kött och mineraler. Smaken har sötmogna tanniner, goda syror och diskreta mediumrostade fat. Ingen tuffhet som i nollsjuan, mycket bra balans i munnen. Jättegott! Stilen på samtliga Deveveys rödviner är mycket renfruktig, fin och tilltalande pinot utan konstigheter eller överdriven fatkaraktär.

2006 Hautes Côtes de Beaune "Champs Perdrix" kommer från en kalkstensdominerad vingård i Nantoux ovanför Pommard. Doften är stor, med karaktär av lång samvaro med jästresterna och batonnage. Stor och givande citrussmak med massor av mineraler. Fräsch och inte särskilt smörig. Kanonbra vit beaune. 143 kr ex moms. PI/RS

2007 Rully Blanc har en knuten nos och mycket tuffa syror. Alltför ungt och svårbedömt idag. 167 kr ex moms. PI/RS


DOMAINE MATROT

2005 Blagny 1er Cru Sous le Bois Rouge har en öppen och utåtriktad nos med röda körsbär, cocktailbär, röda vinbär och en gnutta cassis. Smaken bjuder på fruktig stil med höga fina syror, bra fokus och tydliga mineraltoner. Skitgod beaunepinot - och första gången vi smakar en Blagny. 333 kr ex moms. PI/RS

2007 Bourgogne Chardonnay har en ungfruktig doft med päron och melon. Mineralerna kommer igenom fint. Smaken är mycket ungdomlig med frisk syra. Bra basbourgogne från vingårdar inom kommungränsen Meursault. 113 kr ex moms. PI/RS

2006 Saint Romain har en stor, öppen doft av mogen frukt. Smaken har bra kropp, givande frukt och bra balans. Utmärkt byvin som vinner på något års väntan. 190 kr ex moms. PI/RS

2006 Saint Aubin 1er Cru Fleurs de Coteaux har en liten, fräsch, något smörig nos. Elegant och återhållsam. Smaken är däremot stor och mycket lång. Fruktsyror och mineraler bara ringer och ringer. Strålande vin med utvecklingsmöjligheter. 232 kr ex. moms. PI/RS.

2003 Meursault har en inställsam doft av vaniljstång. Smaken är mjuk med lägre syror. Relativt behagligt vin, lämpligt att dricka nu. Dock ingenstans i närheten av den utmärkta nolltvåan som fortfarande verkar finnas att beställa. 226 kr ex moms. PI/RS (2002 - BS 82721 249 kr)

2004 Puligny-Montrachet 1er Cru Les Chalumeaux har en mycket mineralisk nos med inslag av sparris och nässla. Början till utveckling. Mineralisk, örtig, intensiv och lång smak. Går att dricka nu - men ännu hellre spara några år. 393 kr ex moms.


DOMAINE MICHÈLE & PATRICE RION

2006 Nuits-Saint-Georges 1er Cru Les Terres Blanches Blanc har en mjuk smak som känns präglad av malolaktisk jäsning. Stor, torr och avrundad. Rikliga kvantiteter med fina mineraler. 15-20% pinot blanc, inte ovanligt för vita i côte de nuits. 317 kr ex moms. PI/RS.

2006 Nuits-Saint-Georges 1er Cru Clos des Argillières bjuder på läckra röda körsbär och jordgubbar i en liten, fruktig nos. Smaken bjuder på blandade intryck av mogna, nästan syltiga druvor och ung kartighet. Fortfarande pockar tanninerna på ett par års lagring innan konsumtion. Då lär också doften ha vuxit till sig och blivit tydligare i sin karaktär. 410 kr ex moms. PI/RS.

2004 Nuits-Saint-Georges 1er Cru Clos des Argillières har massor av kalkgrusdamm i både doft och smak. Intressant och personligt terroirvin som funkar utmärkt att dricka nu. Bör tillfredsställa grusfetischisten. 411 kr ex moms. PI/RS

2004 Gevrey-Chambertin 1er Cru har en utvecklad och fin doft med brända örter, fat, mineraler och söt frukt. Stora körsbär och stor fatkaraktär. Mycket trevligt vin som går bra att dricka nu. 2004 är klart underskattat! 291 kr ex moms. PI/RS

2005 Charmes-Chambertin Grand Cru imponerar med en stor och viskös smak. Det är vinets textur som drar uppmärksamheten till sig, mycket lent och behagligt. Men outvecklat förstås, även om det känns som sammet i munnen. Lagras för full utdelning. 595 ex moms. PI/RS


DOMAINES PERRIN & CHÂTEAU DE BEAUCASTEL

2007 La Vieille Ferme Côtes de Ventoux är lite väl parfymerad i doften, med inslag av kolsyrejäst karaktär. Charmigt och utåtriktat i all sin ungdom. Bra balans i munnen, ingen upplevt sötma, snarare lakritssälta. De lite osnygga parfymerna gör ändå att vi passar. 71 kr ex moms/140 kr ex moms (magnum). PI/RS

2006 Côtes du Rhône Nature "Bio" har en större andel grenache än den vanliga Perrin CdR. Doften är roligare, mer lantlig, med landskapskänsla av garrigue. Smaken är ungdomlig och rätt god med smörkola och lakrits. Ändå inget utropstecken. 104 kr ex moms. PI/RS

2006 Gigondas "La Gille" är ett karaktärsfullt vin med framträdande brettanomyces (hästskit) och garrigue. Utåtriktat och lantligt, gillar man sånt är detta prima. Rejäl och god smak, balanserad och mycket drickbar redan nu till grillat lammkött med provençalska grönsaker. 181 kr ex moms. PI/RS

2005 Châteauneuf du-Pape "Les Sinards" har en intressant doft med blommor och nässlor. Smaken är något tunn i frukten, men ändå rejäl med stramhet och tanniner. Hör inte till de bättre nollfemmor vi provat. 255 kr ex moms. PI/RS

2005 Château de Beaucastel doftar av stall, likörfrukt, lakrits och garrigue. Helt uppenbart börjar vinet stänga ner och avsluta sin ungdomliga period. Smaken är mycket ung, koncentrerad, intensiv och lång. Lovande material för längre lagring. Släpps på SB i maj. 559 kr ex moms. PI/RS

2004 Château de Beaucastel har mer av utveckling i doften med brett/stall, örter och mineraler. Lättare i kroppen än nollfemman. Ringer inte i våra klockor vid provningen, men bör funka bättre i sällskap med mat.


Mer kommer, här har vi till exempel Aldo Vajra med dotter...

lördag, februari 14, 2009

2006 & 2005 La Spinetta Langhe Nebbiolo


Så länge sen det känns nu, snart två veckor! 80 kartonger om sex flaskor av den nya årgången fläktade förbi under en dag - nästan som om det aldrig hänt. Och precis likadant var det förra året. Det här vinet lär aldrig riskera att bli en hyllvärmare. Vi är inte förvånade, för här handlar det om något så trevligt som "folka-Starderi" - det vill säga överkomligt vin från en vingård i världsklass. Ett slags barnarbete i allmänhetens tjänst: en hoper ungar från dagis, låg- och mellan-stadierna rycker ut för att visa att stockar på fyra till femton års ålder också kan göra utmärkt vin. Båda vinerna får vända i karaffen innan det är dags att visa upp sig tillsammans...

2006 Langhe Nebbiolo Vigneto Starderi har en först lite motvillig knuten, ungbärig doft med inslag av lingon och tranbär. Efter en stund breddar den ut med ljuvlig söt mandelmassa, röda körsbär och hallon, samt i slutet av glaset: ljus tobak.

Smaken är stram med karaktär av röda vinbär och mandelmassa, fortfarande en smula kartig men extremt lovande, med påtagligt långa syror. Kroppen är slank och elegant, nästan burgundisk, med stora möjligheter för framtida utveckling. Till antipasti följda av ragú, pasta och parmigiano är detta löjligt gott redan idag. Efter en dryg timme har vinet öppnat upp på ett anmärkningsvärt sätt, med betydligt mjukare, rikare smak och kokostoner från faten. Ung nebbiolo och köttfärssås är alltid en pålitlig kombination, så även ikväll. Vi satsar på att spara resterande flaskor ett tag.

2005 Langhe Nebbiolo Vigneto Starderi går motsatt väg i under kvällen: öppnar upp snabbt till en fantastiskt god och komplex doft av söta röda körsbär, cocktailbär, muskotnöt och dovare tjärtoner. Vi sniffar vidare med hallonreduktion, solmogen tomat, parfymerade blomtoner med vinbärs- och myntablad och en gnutta tryffel. Det suger till i magtrakten på ett smått erotiskt vis.

I munnen får vi ett mognande, mjukt kryddigt och småeldigt vin med mjukare, kortare syror än nollsexan. Aromer av plommon skiljer nollfemman från sin yngre syster. Det omedelbara intrycket är: ett vin att dricka nu. Vi provar att göra en cuvée av båda årgångarna, men vinerna kompletterar inte varandra, de är bättre vart och ett med sin egen personlighet. Efter någon timme har nollfemman stramat upp sig och ger ett yngre intryck än i början. Det här är nog ändå ett vin att dricka inom en relativt nära framtid - Giorgio Rivetti framhöll 2005 för dess charm och tidiga tillgänglighet. Så gott!

2006 Langhe Nebbiolo Vigneto Starderi (La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)

2005 Langhe Nebbiolo Vigneto Starderi (La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)