söndag, juni 29, 2008

1998 Domaine le Sang des Cailloux Cuvée Fioreto


Vi blir faktiskt rätt rörda när valda delar av läsekretsen förser oss med årgång efter årgång av rhônedalens svar på Tjechovs "Tre Systrar". Ikväll är det dags för oss att lära känna en tioårig flicka vid namn Fioreto. Trots att hon inte ens nått puberteten varnar givaren för att hennes tid snart är ute. Kvällens medsmakare är Frankofilen och Nettare e Gioia.

1998 Domaine le Sang des Cailloux Cuvée Fioreto har en djupt varmröd färg med svarta reflexer. Doften bjuder på mognadstoner av fikon, mandelmassa med bittermandel, karlssons klister, coca-cola, gammal saft, återhållsamt animaliska drag och sötlakrits. De uttalade toner av järn, sten, garrigue och lagård vi hittade i 2000 och 2005 lyser i stort sett med sin frånvaro.

Smaken är ganska intensiv med en mjuk, skönt utmognad fruktkaraktär. Visst är det riktigt gott, och inte helt olikt fullmogna toscanare. Fast italienare har ju generellt högre syror som kan agera käpp åt det åldrande vinet. Det som sviktar i Fioretos lite darriga balansakt är helt klart syrorna. Icke desto mindre var det trevligt att lära känna henne innan hädanfärden...

ps. Ett verkligt stort tack till Dansk i 08 - och inte bara för det här vinet! Snart drar vi till Köpenhamn på jakt efter Sang des Cailloux årgång 2003 och 2004. Höjbro Vin, Frederiksborggade 6 är adressen...

1998 Domaine le Sang des Cailloux Vacqueyras Cuvée Fioreto,
(Serge Férigoule, Sarrians, Rhône)

lördag, juni 28, 2008

Le Bar à Vin de Pézenas


Planet hem går om några timmar. Efter mailväxling och telefonsamtal med vinmakare Daniel Le Conte des Floris har vi kommit fram till att vi borde hinna ses på hans vinbar lördag vid lunchtid. Ännu är vi lyckligt ovetande om den timslånga motorvägskö som gör att vi måste inta ett rentav zenbuddhistiskt förhållningssätt för att mota stressen. Sedan - 180 blås. Vi kom med på planet till slut, med fem minuters marginal...


Daniel är en mycket sympatisk parisare som lämnat universitetsvärlden (och skrivandet på La Revue du Vins de France) för att göra naturliga, hantverksmässiga viner med utgångspunkt från en helt oglamorös källare i Caux. Vinbaren på marknadsgatan i Pézenas är nyöppnad, så han vill förstås hellre visa den. Där har han assistans av sin duktiga, flerspråkiga sommelier Xavier Demas.


Intressanta viner från Languedoc och resten av Frankrike kan drickas på plats eller handlas till bra priser. Den luftkonditionerade baren håller minst tio grader lägre temperatur än marknaden utanför - ganska skönt! Daniel plockar fram några flaskor för en snabb provning.


2005 Domaine Le Conte des Floris Lune Blanche AOC Coteaux de Languedoc är gjort huvudsakligen på carignan blanc från grusig skifferjord. Skördeuttaget är 25 hl/ha. Vinet har legat ett år på ekfat varav en femtedel var nya. Glaset har en tät, visköst gul färg, nästan som äggvita. Doften är mycket sofistikerad och leder tankarna till meursault och puligny. Stilig fatoxidation, nötter, subtil smörighet, en gnutta popcorn, frisk citrusfrukt och garrigue. Ingen unknad, mycket fräschör. Smaken bekräftar, detta är fantastiskt gott - det elegantaste vita vin vi smakat från Languedoc (kolla också fruktkorgen Prieuré Saint-Jean de Bébian). Daniel tycker att vinmakare i allmänhet här nere har en del kvar att göra när det gäller syrorna. Vi tycker att han har nått hela vägen med detta vin. €17.


2005 Domaine Le Conte des Floris Basaltique AOC Coteaux de Languedoc är till två tredjedelar gjort på carignandruvor från den basaltiska lavajord som är typisk för Caux. Vi berättar om vår förtjusning i druvsorten och att den borde odlas mer istället för mindre. Daniel instämmer och berättar om Carignan Renaissance som promotas av Nicole och John Bojanowski på Clos du Gravillas. Vinet är mörkt blårött och har en parfymerad nos av mörka körsbär med inslag av brända höstlöv och knallpulver. Torr, stram, god smak med framträdande tanniner. €9.

Daniel brukar jorden biodynamiskt, är i konverteringsfasen och väntar på att bli certifierad. Han hoppas på att bli upptagen i den globala sammanslutning som också bär namnet Renaissance. Man kan bara bli rekommenderad av någon som redan är medlem. När det gäller Daniel är detta naturligtvis - Didier Barral. Nu rinner tiden ut - vi hinner inte prova mer utan måste skynda vidare mot Marignane MP2...

Le Bar à Vin de Pézenas, Daniel Le Conte des Floris, Rue Jean Jaurès, Pézenas

fredag, juni 27, 2008

Domaine Leon Barral



"Allô?" En mycket liten barnröst hörs i andra ändan av telefon. "Maman est dans la cuisine". En dryg halvtimme senare har vi Didier Barral på linjen. Han har massor att göra och kan nog bara klämma in ett väldigt kort besök på en knapp timme eller så. Klockan elva ett par dagar senare står vi som förväntansfulla barn utanför familjens hus i den pyttelilla byn Lenthéric, uppe i den finaste delen av Faugères.

Snabbt skickas vi in i en grön minivan. Nu ska vi få titta på maskiner, jordar och djur. Didier förklarar att de flesta vingårdar i området har fått marken förstörd av konventionella traktorer som kör upp hårda spår mellan vinraderna. Regnvattnet rinner utmed fårorna istället för att fördela sig jämnt över marken. Därför använder han bara traktorer med band, som inte lämnar några hjulspår. Istället för modernt planterade täta rader, där traktorn endast kan passera sidledes, är alla Didiers vinstockar beskurna enligt den urgamla gobelet-metoden. Alltså fristående buskar planterade med 1,60 meters avstånd till varandra. Den 90 centimeter breda traktorn kan alltså passera på både längden och tvären. Alltså: inga fåror, inga förhårdnader.


Didier trampar gasen i botten och bränner upp till en parcell på knappt 300 meters höjd. Stockarna är 45 år gamla, grenache. Lotten kallas "La Machine" efter en tidigare innehavare som skördade maskinellt. Sådant förekommer inte hos Didier Barral. I grannens konventionellt skötta vinrader har all den finaste jorden runnit ner till utanför vingården och bildat en sorgligt torr lera. I Didiers vingårdar växer istället örter, ängsblommor, gräs och "ogräs" som håller jorden på plats. "Une terre nue meurt peu a peu".



Vi far vidare i hisnande fart upp till en vingård på 400 meters höjd vid namn "L'Estaquètes". På fältet bredvid ligger ett gäng av Didiers arbetare och latar sig. De håller på att förbereda fältet för plantering. Om ett par år är de klara. Ren skit är det bästa jorden kan få, säger Didier. Mycket bättre än kompost. Hästen har varit med sedan 1991, korna sedan 2001, därtill en åsna och sedan ett par månader har man även svarta grisar. På vintern får alla djuren trava omkring i vingårdarna.


Vi åker ner till de samlade vingårdar som ligger i anslutning till byn. Vi ska hälsa på grisarna, och Didier behöver hälsa på sin bror som hjälper honom med en fördämning av en bäck där djuren ska kunna dricka. Ute bland carignanstockarna hittar vi åtskilliga köttben. Makabert hokus-pokus... hmm, undrar just vilka hedniska riter de härstammar ifrån... men gåtan får snart sin rationella förklaring när Didier berättar att han vill bygga många "små hus" för en särskilt sorts myror som älskar kött. Förutom kött älskar myrorna att äta fjärilsägg. Fjärilslarverna i sin tur skulle ha älskat att äta vindruvor. Men nu får de inte det. Vi frågar om vildsvinen är till problem. Jo, de älskar mogna druvor och brukar glufsa i sig en hel del.

Fatprov, 2007 VdP Blanc. Visköst och rikt, ser nästan ut som äggvita i glaset! Kraftfullt och enormt livligt vin som fortfarande tycks vara i slutet av sin malo. Inte lätt att begripa än, men mättat av honungstoner, öljäst och mogen frukt med stor energi i slutet. Ni måste svälja, säger Didier, och pekar på halsen. Det är här man känner mineralerna och vinets struktur. Ici!

Tankprov, 2007. Syrah jeunes vignes / cinsault, ska ingå i Tradition. Blålila färg. Björnbär. Herbes de provence. Terroir. Bondgård. Sötfruktig, maffig, intensiv smak. Träffar rakt i plytet. Härligt busvin!

Tankprov, 2007. Grenache, ska ingå i Jadis. Skogshallon, björnbär. Rosor. Mörk choklad. Bitterhet. Rejäla tanniner. Ingen avstjälkning. Mycket gott.

Tankprov, 2007. Carignan / grenache, ska ingå i Tradition. Lakritstonad, söta körsbär, aning läder. Mycket tätfruktig, bra attack. Fräser i munnen, co2.

Tankprov, 2006. Carignan / grenache, ska ingå i Tradition. Mer utvecklad, tydlig, vacker doft. Blommor, mandel, bittermandel.
Nickel. Hallon. Lakrits. Bondgård. Mycket fint.

Fine de Faugères. Destillerat vin, lagrat åtta år på ekfat. Första gången denna "armagnac" görs. Vällustig doft av nötter och honung. Stram snygg, ganska torr, mycket lång smak. Imponerande!

Vi hittar dofter av allt vi sett under de senaste timmarna - en helhetskänsla av bondgård. Ett gemensamt drag i Barrals viner är den friska syran. Han förklarar den med att hans jord håller vattnet bättre. När sockret går upp, går inte syran ner på samma sätt som i viner från en torr hård jord. Vinerna blir heller, trots all sin kraft, aldrig tunga. Slutligen får vi, alldeles oväntat, ett par flaskor 2005 Jadis och 2005 Valinière med oss som gåva. Två och en halv timme gick fortare än kvickt. Vilken generositet - och vilket besök!

Domaine Leon Barral, Didier Barral, Lentheric, Cabrerolles, Faugères

Importeras till Sverige av Tommy Lind, Franska Kvalitetsviner.

2005 Faugères Tradition finns att beställa per hel låda för 1788 kr. 2005 Faugères Jadis lanseras tillfälligt i november.



ps. Nyss hemkomna till Stockholm tar vi varsitt glas 2005 Jadis.
Pop 'n' pour: doften är vidöppen och superrik med mineraler liknande när man som barn hackade stenar mot varandra, knallpulver, salmiak och överdådiga, mörka körsbär. Bondgårdens alla dofter, rosor, gummidäck - allt i en skönt funky helhetsbild. Smaken är fullständigt läcker, tätfruktig, där fräsande syror spelar ett högt spel med massor av mogna tanniner. Lakrits, salmiak, och lite ektanniner i avslutningen. Frukten skiner länge, länge. Det här är så bra att nackhåren reser sig. Rock 'n' roll! Carignan rules!

onsdag, juni 25, 2008

Domaine Lacroix-Vanel


Inte sällan blir man imponerad av integriteten hos den person man möter bakom vinet. Så är det när vi träffar den sympatiske Jean-Pierre Vanel. När vi sätter oss ner i hans smått bohemiska caveau känns det som att vi borde diskutera Baudelaire, Rimbaud och Mallarmé. Nota bene, det handlar inte om pretentioner - Monsieur Vanel har ett förflutet som litteraturvetare - utan om en tillbakalutad, eftertänksam och lyhörd inställning till vinerna och jordmånen i området runt Caux. Allt börjar förstås i terroiren: Jean-Pierre har lyckats pricka in en smal sträckning av vulkanisk basalt som präglar alla hans viner. Vi frågar, som vi brukar, hur det kan komma sig att garriguen i omgivningarna märks så tydligt i doft och smak. Här får vi det hittills mest tydliga och begripliga svaret: vinrankorna öppnar sig och sluter sig med temperaturen och andas, liksom allt levande, in dofterna i omgivningen genom sina porer. När det gäller vinernas inneboende kvaliteter och mognadsutveckling har han en närmast naturmystisk inställning: vi kan försöka vara lyhörda och lyssna på vinet efter bästa förmåga, men vi förstår bara en liten del av magin. En intressant teori som ligger till grund för Vanels metoder i vinifieringen är att tanninerna i blå druvor från Languedoc inte är särskilt lämpade att möta ektanniner. Alltså används överhuvudtaget inga ekfat för de röda. Endast det vita vinet får ligga på barriques - för där passerar vinets egenskaper eken utan att krocka.


2005 E Blanc AOC Côteaux de Languedoc har en mycket speciell, ovanlig doft av bränt gräs och brända örter. Frukten är återhållsam och släpper istället fram steniga drag. Nosen lovar också en del alkoholburen kraft. Smaken är mineralisk med hyfsade syror och fyllig kropp, där en del eldighet märks när vi smakar vid temperaturen 12-14 grader. 80% grenache blanc, resten carignan blanc och terret.

2006 Fine Amor AOC Pezenas Côteaux de Languedoc har i och med detta år fått en mer detaljerad appellation. Vinet är gjort på 50% grenache och resten carignan, syrah, cinsault och mourvèdre. Glaset har en lysande, ljust rubinröd färg med blå reflexer. Den extremt tilltalande doften ger en blandning av mosade mogna bär som hallon, jordgubbar, söta körsbär och röda vinbär, och en krämighet där vi till och med hittar en aning persika. Diskret inslag av nygarvat läder, kolgrillat kött, bacon, salvia och garrigue. Smaken har snabb och livlig attack, med saftig, syrlig, skönt intensiv frukt där den lilla eldigheten är helt behaglig och vi tycker oss känna igen det goda inslaget av carignan, med lite saltlakrits i eftersmaken. Vi tänker på det sammetsfotade röda laget i södra rhônedalen, men detta är ännu mer lättsamt och läskande. Serveras med fördel vid 14-15 grader. Mycket charmerande vin och som gjort för att konsumera ungt en sommarkväll. €10.

2005 Melanie AOC Côteaux de Languedoc är mörkare i färgen och domineras av syrah (70%). Namnet är en hommage till gammelmormor. Här finns mörkare nyanser av ren, vackert parfymerad frukt, liksom i det föregående vinet med en utmärkt komplexitet och inslag av både blommor, rökta toner och rostat kaffe. Smaken bjuder på mörka körsbär, björnbär och tapenade av svarta oliver. Mer gourmetorienterat och passar att dricka inomhus vid nästan rumstemperatur. Jean-Pierre påpekar att vinet sluter sig när det är svalare - och vid lågtryck! Tusan, vi har problem - hemma i Sverige har vi jämt lågtryck. Skratt. Ett läckert vin att konsumera vid tre till sex års ålder. €15.

2004 ...Ma Non Troppo AOC Côteaux de Languedoc är det tätaste, mörkaste vinet och består av 90% mourvèdre och 10% melanie. Jean-Pierre berättar att han 2004 fick chansen att köpa en parcell med äldre mourvèdre. Läget är granne med hans övriga och har samma terroir. En logisk komplettering som han betalade dyrt för att få ta över. Blålila, klar färg. Mycket intressant doft med frukt mellan blåbär och björnbär. Därtill lakrits, knallpulver och en aning stinkiga stall. Smaken är stor, intensiv med toner av lakrits och örter, och påtagligt låång! Det bara ringer och ringer - men ingen tänker svara. Tanninerna är inte tuffa som i en typisk Bandol, utan mer smeksamma. Karaffering i god tid rekommenderas eftersom lager på lager av nyanser rullas upp när vinet möter luften. Jean-Pierre tror på att dricka inom några år eller spara till 10-12 års ålder. €15.

Ovanligt nog är det omöjligt att plocka ut en favorit. De tre röda vinerna är som tre syskon med olika hårfärg och personlighet. De har tydligt familjetycke - stilen är verkligen konsekvent med mycket bra fokus i frukten, lena tanniner och elegans. Vi samtalar om preferenser hit och dit och enas om en gemensam faiblesse för châteauneuf-du-pape. Här har Jean-Pierre Vanel rötter från sina tidiga ungdomsår. Vår slutsats är att alla fyra vinerna vi smakar utstrålar vissa likheter med olika aspekter av ovannämnda appellation. Både vinerna och vinmakaren är en bekantskap vi varmt vill rekommendera. Och det finns en svensk importör!


Domaine Lacroix-Vanel, Jean-Pierre Vanel, Caux, Languedoc

tisdag, juni 24, 2008

Mas des Capitelles


Att appellationen Faugères har en av de finaste terroirerna i Languedoc blir uppenbart när man kör på de slingrande småvägarna mellan byarna Faugères, Cabrerolles och Lentheric. Kullarna ondulerar som på berg- och dalbanan i Köpenhamns tivoli, skifferjorden är den magrast tänkbara och garriguen från nationalparken i Haut-Languedoc smyger sig fram och omringar varenda mödosamt skapad jordplätt. Det är fantastiskt vackert. Bilden nedan är tagen strax innan Cabrerolles.


Mas des Capitelles ligger strax söder om byn Faugères. En rödgul flagga med ett occitanskt kors viftar in oss till provsmakning. Gården är en familjeangelägenhet som drivs av pappa Jean Laugé med fru och två söner. Man brukar jorden biodynamiskt, men det tar tid att bli auktoriserade. Druvblandningen i appellationens viner måste innehålla minst två av följande: syrah, mourvèdre, carignan och grenache. Vi är ju som bekant särskilt på jakt efter bra carignan, och här blir vi rejält bönhörda! Gamla stockar, mager jordmån, låga skördeuttag och manuell skörd med selektering både i vingården och på sorteringsbordet. Minimal användning av svavel och ingen filtrering. Ändå är vinerna vi provar klara och vackra i sin uppenbarelse. Vieilles Vignes är gjort på 50% mourvèdre, 25% carignan och 25% syrah. Årgång 2005 har fått en silvermedalj i Paris - paret är märkbart stolta och rörda över utmärkelsen. Både 2004 och 2005 VV är mycket goda och kostar bara drygt €7.


Gårdens prestigecuvée Loris är gjord på 80% carignan från 80-åriga stockar (yes, hatten av för det) och 20% mourvèdre. Lågt uttag - 20 hektoliter per hektar. Vinifikationen för carignandruvorna är maceration carbonique, utan att vi får de godisaromer metoden ibland kan ge. Vinet låg 14 månader på små ekfat - en blandning av nya, ett- och tvååriga. Därefter blandades faten och låg sju månader på tank. Man vill undvika att ekfatskaraktären slår igenom och överskuggar terroiren. Vinet håller 13 måttliga procent alkohol.



2003 Mas des Capitelles Cuvée Loris
har en varmröd, klar, mycket vacker uppenbarelse med ljusare, tegelröda kanter. Ser moget ut. Här finns en helt charmerande, öppen och utvecklad doft. Typiskt för flera av gårdens viner finns en supertydlig, fin cassiskaraktär med inslag av ljus kokt plommonfrukt, vinbärsblad, lavendel, garrigue, lakrits och salmiak.

Den mognande, eleganta smaken är helt ljuvlig och sammetsmjuk med lena tanniner, mjuka syror och charmant, lättsam fruktighet. Mjuk cassis, vinbärsblad, garrigue och knallpulver. Inga av det heta årets negativa drag står att finna - varken eldighet, torra tanniner eller tung gump. Istället får vi maximalt med terroir. Mycket behagfullt, originellt och smeksamt vin. Extremt bra drinkability. Tout en finesse. €11 är rena kapet. Här finns marginal för den importör som önskar lansera vinet hemma i Sverige. Så sätt igång!


Vi får också smaka 2005 Loris som ligger på tank i väntan på buteljering. Finfin, avrundad och samtidigt intensiv, mörkare körsbärsfrukt med inslag av cassis och lakrits. Ungtufft, fortfarande rätt busigt, mycket lovande vin som bör ha en strålande framtid. Om några år bör det bli minst lika behagligt som nolltrean.

Slutligen nämner vi att vi uppskattar Didier Barrals viner. Det visar sig vara en god vän till familjen. Man byter ofta och gärna vin med varandra. Jean Laugé visar en låda gott och blandat från 2005 och 2006 som står i caven. Vi hoppas att kunna prova Barrals viner senare i veckan...


Mas des Capitelles, Jean Laugé, Route de Pézenas, Faugères, Languedoc

ps. Prestigecuvéer från Faugères kan också vara något helt annat. De vi smakat från Château Grezan (Les Schistes Dorées), Abbaye Sylva Plana (Le Songe de l'Abbé) och Mas Gabinèle (Rarissime), går i mörkt kryddsyltig, söt, alkoholstark, högextraherad nyavärldenliknande stil. Rätt svårdrucket och klart mindre av terroirkänsla i smaken...

lördag, juni 21, 2008

Château de Pibarnon


Efter en lätt lunch i den turistiga hamnen nere i Bandol, går vägen vidare mot Cadière d'Azur. Vi rullar norrut på en slingrig landsväg (D266) genom ett av de finaste vinlandskap man kan tänka sig. Avtaget till Pibarnon pekar till höger med betoning på uppåt. Vi lägger i lägre växel och får ett antal hisnande utsikter mot havet, Ile des Embiez och Pernod-Ricardimperiets egna Ile de Bendor. Efter en sista sträcka på knagglig grusväg är vi framme på den högst belägna egendomen i Bandol - Château de Pibarnon (324 m). Utsikten mot nordväst bjuder på en magnifik anlagd, terrasserad amfiteater av vinstockar som hör till egendomen. Terroiren här uppe är påtagligt kalkrik, mer så än i övriga Bandol. Samtidigt som alperna skapades skickades ett flak havsbotten upp i höjden och formade denna kulle. Den utgörs av en fossilrik bergart som kallas blå kalksten. Hittar man ovanligt bra syror och finess i Pibarnon så är det inte minst tack vare denna jordmån.



Vi kliver in och får ett trevligt och avslappnat mottagande bland valv och foudres i den svala källaren. Tillsammans med ett par belgiska vinsamlande damer provar vi igenom det mesta som finns till försäljning.

2007 Château de Pibarnon Blanc har vuxit i ett av gårdens få nordvända vingårdslägen. Mixen är 50% clairette, 30% bourboulenc och 20% ospecificerat blandade gröna druvor (marsanne, rousanne, kanske också rolle/vermentino, ugni blanc med flera). Doften lovar lite alkoholfetma, toner av citron och lime med inslag av örter och vita blommor som jasmin. Smaken är bra strukturerad, med framträdande grapebitterhet och imponerande syror för dessa breddgrader. Vinet har bra kropp med en lite fet känsla i munnen och anis i avslutningen. Bör vara klockrent till grillad fisk.

2007 Château de Pibarnon Rosé har en rikare, varmare rosa färg än våra bleksiktiga roséer från vingårdarna några mil österut. Druvblandningen är 50/50 mourvèdre cinsault. Doften lovar ett lite fylligare vin och ger gräddkola och aromer av saffran, blodgrape, aprikos och persika. I smaken får vi ett kraftfullt, förföriskt rosévin med massor av smak, krydda och viss alkoholvärme. Gott förstås, men inte riktigt vår preferens eftersom eldigheten lurar runt hörnet. Ett matkrävande vin som rekommenderas med gräddiga såser till kyckling, fisk och hummer.


2005 Les Restanques de Pibarnon Rouge har fått sitt namn av terrasserna som vingårdarna består av. Detta andravin är gårdens tonårsrum (från stockar mellan 8 och 16 år gamla) och har mer grenache i mixen än förstavinet (35%). Smaken smäller till med intensiv mogen körsbärsfrukt, ljusa plommon och gräddkola. Bra attack, kort eftersmak. Någon karaktär av maceration carbonique. Lagom kärv och god smak, för tidig konsumtion. €15.


2005 Château de Pibarnon Rouge bjuder på 90% mourvèdre från gamla stockar. Uttaget är 35 hektoliter/hektar. Druvorna skördades under första veckan av oktober. Vinifikationen inleddes med daglig pigeage under de första dagarna. 25 dagars cuvaison, lätt extraktion. 21 månader på gamla foudres. Det mörkfärgade vinet har en fantastiskt god doft med läder, tobak, mörk choklad, lakrits och mörka, söta parfymerade körsbär och björnbär. Mycket seriös smak med mängder av mogna tanniner i en imponerande textur. Torr, aningen kryddig helhetskänsla och en riktigt lång eftersmak. Stora möjligheter för detta ännu purunga vin. Vi köper för att lagra. €25

2004 Château de Pibarnon Rouge har en tät mörkfruktig doft av sadelläder och rosor med en stallton vi inte hittade i nollfemman. Därmed känns doften lite mer bordeauxlik. Smaken är ännu torrare (mindre sötfrukt) och något kärvare med gott om lakrits. Härlig textur med massor av silkiga tanniner, intensiv känsla och något slankare kropp än nollfemman. Långsammare utveckling i och med att 2004 var lite svalare än 2005. Strålande gott vin, bör ha en kassaskåpssäker framtid. Vi köper för att lagra. €25

2003 Château de Pibarnon Rouge skördades tidigt, redan mellan tionde och sista september. Vinet har en mognande doft präglat av det varma året med drag av kokt frukt, ljusa plommon, körsbär och vackra inslag av syltighet. Tydlig garrigue, lakrits och stall. Den mjuka, ljusa, behagliga smaken bjuder på fin utveckling med plommontoner och lagom mycket lädertanniner. Skönt vin. Vi köper för att dricka omgående. En ren njutning med bröd, korv och ostar senare på kvällen. €24,50

1990 Vieux Marc de Mourvèdre har legat femton år på nya fat av grovporig ek som andas bra. Glaset är gyllene gulbrunt i färgen, som ljusare armagnac. Här finns oerhört intensiva, oljiga, tjäriga aromer, samt smörkola, russin och blommor. Smaken är otroligt kraftfull men inte alls aggressiv. €46


Nio magnumflaskor från åren som etablerade slottets renommé, 1978-1987

Château de Pibarnon är rätt så konservativt. Man är nöjda med sina 45 hektar, har inga planer på att expandera i volym, göra business i négociantsvängen, starta joint ventures i nya världen eller andra tokerier. Man är nöjda med att låta den excellenta terroiren framkallas i sina foudres och sedan sälja till kräsna restauranger eller ursprungsdyrkande vinnördar som oss. Strålande, det tackar vi för. Vi tackar också Delphine You (sic!) för en trevlig provning med massor av engagemang och kunnande...



ps. Sigva importerar och säljer för tillfället vinet via privatimport. Vid tolv flaskor blir priset 226 kr (vid sex 261 kr). Alltså mer förmånligt än på plats! RVF och Bettane & Dessauve är mycket positiva till de senaste årgångarna. Neil Martin (WA) skriver om nollfyran: "Very fine" med rekommenderat drickfönster mellan 2014 och 2025.

Château de Pibarnon (Comte de Saint-Victor, La Cadière d'Azur)

Rosétoppen 2008



















fredag, juni 20, 2008

2004 La Courtade


Kanske den bästa av de tre egendomarna ute på Île de Porquerolles är Domaine La Courtade. Vingårdarna anlades 1979 och omfattar 12 hektar, men stockarna är fortfarande delvis rätt unga eftersom man omplanterade för tolv år sedan. Jordmånen är liksom på fastlandet skiffer omgiven av garrigue. Det känns lite exotiskt och spännande med ett ö-vin, som dessutom är gjort uteslutande på mourvèdre. Vi köper en flaska för att prova och blir så förtjusta att vi omedelbart handlar ett par flaskor till. Det här vinet skulle vi lätt kunna dricka lådvis av. Druvorna är till 97% mourvèdre (3% syrah för "a dash of saltiness") med en avkastning under 35 hl/ha. Vinet tillbringade 15 månader på barriques, varav en tredjedel nya.

2004 La Courtade är rödsvart till mörkt plommonfärgat och helt transparent i glaset. En brunröd nyans i kanterna utlovar begynnande mognad. Det ser inte så lite ut som en bättre bordeaux med 7-8 år på nacken. Ur glaset stiger en verkligt komplex och spännande doft, som först känns allmänt animalisk och bara aningen sumpig - för att öppna upp med ylliga mineraler och massor av fina järntoner. Här finns ett ädelt, bordeauxlikt inslag av en radda hästsadlar upphängda i stallet. Den konservativa frukten handlar om vackert parfymerade mörka bär (björnbär, mourvèdre). Faten bidrar med sina lakritstoner och omgivningen med sin garrigue. Till slut kommer supertydliga noter av syltad ingefära, apelsin och citronskal! Här kan man tillbringa timmar med näsan i glaset...

Vi får en urfransk, slank, påtagligt torr, lagom stram smak med måttliga 12,5% alkohol, en gnutta bläckighet och märkbara syror som påminner lite om citron. Kan vinet vara syrajusterat? Balansen i munnen är i alla fall utmärkt utan minsta spår av vare sig alkohol eller sötma. Tanninerna är avrundade och behagliga. Trots att vinet platsar bland de medelfylliga finns en påtaglig intensitet i smaken och en lång, givande avslutning. Vi blir inte förvånade när vinet med sin torra, läskande stil visar sig vara den perfekta ledsagaren till både lammkotletter med ratatouille och grillade kycklingklubbor med courgettes och auberginer, stekta med herbes de provence. Smakerna suger tag i varandra och dansar på ett traditionellt, lite gammeldags sätt. Så vackert! €18.

2004 La Courtade AOC Côtes de Provence (Domaine La Courtade, Île de Porquerolles, Hyères, Provence)

Jakten på den perfekta rosén


Sedan fem år ger Var-Matin/Nice-Matin ut ett särtryck där man testar 100 roséviner från rhône och provence. Man går ambitiöst tillväga och låter ett team av sommelierer och önologer plocka ut kandidaterna. Två olika jurys består av kolleger ur nämnda yrkesgrupper plus några vinjournalister. Varje appellation i är representerad och får minst ett Coup de Coeur. Kvoteringen är kanske inte helt rättvis ur kvalitetssynpunkt, men ger å andra sidan de mindre namnkunniga appellationerna en välbehövlig puff.

När vi läser magasinet slås vi av vilken enorm rörelse rosévinet är på dessa breddgrader. Inte ett enda av de viner vi köpt eller smakat här nere finns ens med i urvalet! Andra som vi satt upp på nyfiket-listan hittar vi dock. I några av tidningens features dyker helt andra och spännande viner upp. Man skulle förmodligen kunna göra flera likadana tidningar med vardera 100 viner av ungefär samma klass. Priserna i Var-Matins urval varierar mellan €3 och €17. Själva lägger vi oss fegt i det säkra spannet mellan €10 och €13...

Nedan följer Var-Matins samtliga Coups de Coeur (alla kommer från den lyckade årgången 2007):

Alain Jaume Domaine Grand Veneur AOC Côtes-du-Rhône (Orange) €5 (15p)

Domaine Brusset Cuvée les Travers AOC Côtes-du-Rhône-Villages Cairanne €8,50 (14p)

Alain Jaume Clos de Sixte AOC Côtes-du-Rhône-Villages Lirac €7,50 (15,5p)

Vignerons de Caractère Cuvée Seigneur de Fontimple AOC Côtes-du-Rhône-Villages Vacqueyras €7,50 (15,5p)

Cave du Luberon Cuvée Fanfan AOC Côtes-de Luberon (Maubec) €5,15 (15p)

Les Vins de Sylla Cuvée Saint-Auspice AOC Côtes de Ventoux (Apt) €4,90 (14,5p)

Domaine Maby Cuvée Prima Donna AOC Tavel €8,40 (16,5p)

Domaine Saint-Luc Cuvée Tradition AOC Côteaux du Tricastin €4,50 (14p)

Château Saint-Maurice Cuvée Belle d'Été AOC Costières de Nîmes €3,50 (15,5p)

Château Minuty Cuvée Prestige AOC Côtes de Provence Cru Classé (Gassin) €15 (15,5p)

Domaine de La Goujonne AOC Côtes de Provence (Tourves) €5,20 (16,5p)

Jas des Oliviers Cuvée Sainte-Brigitte AOC AOC Côtes de Provence Fréjus €5,70 (15p)

Domaine de Merlançon AOC Coteaux Varois (Brignoles) €5 (15,5p)

Domaine des Diables AOC Côtes de Provence Sainte-Victoire (Puyloubier) €6 (16p)

Domaine de Valdition AOC Côteaux d'Aix-en-Provence (Orgon) €9,60 (16,5p)

Château Henri Bonnaud AOC Palette (Le Tholonet) €15 (16p)

Château Crémade AOC Palette (Le Tholonet) €16,50 (16p)

Domaine de la Laidière AOC Bandol (Evenos) €13,50 (15,5p)

Château de Crémat AOC Bellet (Nice) €17 (16p)

Domaine du Paternel AOC Cassis €10,40 (15p)

Domaine du Regusse AOC Côteaux de Pierrevert €6,50 (15,5p)

Domaine des Terres Blanches AOC Les Baux de Provence (Saint-Rémy) €9,30 (16p)

Oj, det tog visst en liten stund att knacka in den listan. Men det hjälper kanske minnet när man står där och ska välja. En oundviklig fundering när vi tänker tillbaka på det svenska rosésortimentet är att de svenska importörerna i stort sett har missat var den bästa rosén kommer ifrån. Förhoppningsvis går det att jaga rätt på någon av ovanstående flaskor via beställning eller privatimport hemma i Sverige (mest troligt de från Alain Jaume). Men vi skulle inte slå vad om det...

torsdag, juni 19, 2008

Château Les Valentines


Vi kör upp på den smala byvägen i centrum av La Londe-les-Maures stora sammanhängande vinområde, förbi grannen Château de Jasson. Här, några kilometer från medelhavet, sträcker Les Valentines ut sig över 34 hektar vingårdar, med garrigue och pinjeskog i ryggen. Utsikten mot havet är helt betagande (kolla länken till gården). Liksom i hela området består jordmånen av mica-schiste. Det är ett kvartsrikt och mineraliskt skiffer som spricker lätt i lamellerna - mica är det där som glittrar, ni vet. Den del av Côtes de Provence som kallas La Bordure Maritime har flest soltimmar i Frankrike - över 3000 om året - och kombinationen av kall mistral och milda vindar från havet ger en bra genomluftning av vinrankorna.


Egendomen har funnits sedan början av 1900-talet och sålde tidigare skörden till kooperativet. 1997 döpte Gilles Pons om gården efter sina barn, Valentine och Clémentine, och började buteljera själv. Gården har höga ambitioner som resulterat i medaljer i Paris och Macon, Coup de Coeur för rosén i Guide Hachette och dessutom fina omnämnanden i Wine Advocate, Decanter (Highly Recommended), Revue des Vins de France, Fleurus, Cuisine et Vins, Saveurs med flera. Man odlar de traditionella druvsorterna cinsault, grenache, syrah, mourvèdre och dessutom cabernet sauvignon. Stockarna är mestadels i trettioårsåldern och sköts ekologiskt, med plöjning och utan ogräs- eller insektsmedel. Caveaun har öppet alla dagar mellan kl. 9 och 19. Provningsdisken är väl tilltagen och butiksskyltningen är i klass med den kitschigaste presentshop. Man har lite svansföring här!


2007 Le Caprice de Clementine Rosé AOC Côtes de Provence är den lättdruckna rosa apéritifen, baserad på cinsault. Den fruktiga smaken har charm men är också lite tunn och kort. €7

2007 Château Les Valentines Rosé AOC Côtes de Provence är en seriös rosé, till hälften bestående av cinsault med 30% grenache och 10% vardera av syrah och mourvèdre. Här finns en tydlig och fin mineralitet, en turistpåse full med herbes de provence och frukt av blodapelsin/blodgrape i doften. Det är ett gott vin med intensitet, elegans och längd i eftersmaken. Aningen torrare och möjligen också ännu bättre än konkurrenten från Domaine L'Angeiroun. Stilfull som apéritif, men har samtidigt kraft nog att smaka riktigt fint till exempelvis grillad fisk, kyckling, salade niçoise eller ännu stadigare grejor. Vinet prenumererar på Coup de Coeur i Guide Hachette.
"Jag hör cikadornas sång!" tyckte skribenten från Elle Magazine.
€12. Vi köper och dricker.

2006 Le Caprice de Clementine AOC Côtes de Provence är det okomplicerade rödvinet som är gjort för att drickas nu. Den rödfruktiga smaken är kanske lite i enklaste laget, åtminstone så här i en provningssituation. €7

2006 Château Les Valentines AOC Côtes de Provence mixar grenache med syrah, mourvèdre och cabernet, där den förstnämnda märks tydligast med sina kirschiga noter. Färgen är granatröd med violblå reflexer. Doften har vissa drag av châteauneuf med parfymer av sötmogna skogsbär, kryddor och garrigue. Smaken är tilltalande, ung och fräsch - den rödfruktiga grenachen exploderar fint i munnen.
€12 är ett klart bra pris. Vi passar, men skulle gärna handlat om bagageutrymmet tillåtit.

2006 Bagnard AOC Côtes de Provence är gårdens toppcuvée från parceller med äldre stockar, cirka 40 år. Den är gjord på tredjedelar av mourvèdre, syrah och cabernet sauvignon där de förstnämnda framstår tydligt. Vinifieringen sker i konformade ekståndare. Det unga vinet mognadslagras under arton månader i nya demi-muids (600 liter). Knappt 10 000 flaskor produceras årligen. I glaset en djup, mörk färg med rubinröda reflexer. Doften bjuder på en insmickrande, parfymerad, mörkt björnbärig sötfrukt av mourvèdre med kryddtoner, garrigue, mörkrostat kaffe och lakrits. Smaken är kryddig och kraftfull med generös mörk frukt och vanilj- och lakritsfet fatkaraktär. Vårt smakprov har varit öppet i två dagar. Luftas ordentligt eller lagras upp till tio år.
€18. Vi köper en flaska för att få mer grepp om det här vinet.


Vi tussar ihop gårdagens inköp för en vänskapsmatch. De två modernistvinerna tävlar i ungefär samma (tyngre) viktklass. Båda är framställda i en fyllig, nyavärlden-inspirerad, sötfruktig stil som passar att dricka på egen hand senare på kvällen. 2006 Bagnard har en mycket mörk och tät, opakt blåröd färg. Idag får vi korn på kryddmixen: pepparkaksdeg med smör. Frukten ger förutom söta björnbär en tydlig ton av cassis (nu märks cabernetinslaget). Övertoner av lavendel och och rosmarin ger fräschör till den kryddiga sötfrukten. Till slut kommer inslag av eucalyptus och aloe vera. Den modernistiskt täta, mycket fatkryddiga smaken har lite syltiga drag men också goda syror och framträdande, välsnickrade tanniner. Detta är ett maffigt kraftpaket med tydlig nyavärlden-känsla, alltså inte riktigt vår stil. Slår ut prestigecuvéen från Domaine l'Angueiroun med en fläskig höger.

ps. Les Valentines köpte förra hösten ytterligare elva hektar vingårdar, belägna ett par kilometer från egendomen. Det rör sig om gamla parceller med 100% carignan, planterade vid krigsslutet 1945. Stockarna har lämnats därhän på senare tid - för liten avkastning per hektar, för få druvor per klase, för mycket jobb för vingårdsarbetarna. Vänta nu här, vattnas det i munnen på er också? Möjligen är det ett straff för plockarna, men det borde bli en njutning för carignanälskare som vi. Namnet på cuvéen som släpps nästa år? La Punition...

Château Les Valentines (Les Jassons, La Londe-les-Maures)

onsdag, juni 18, 2008

Domaine L'Angueiroun


Nedanför den högt belägna, pittoreska turistmagneten Bormes-les-Mimosas ligger denna ganska stora domaine om trettiosex östvända hektar. Den lilla berg- och dalbanevägen genomkorsar de vidsträckta, sammanhängande vingårdarna. Vi ser flera ambitiöst anlagda terrassodlingar upp mot garriguen och pinjeskogen som omger gården. Jordmånen är som brukligt i området mica-schiste (glimmerskiffer). Det egensinniga namnet betyder "Den Lilla Ålen" på provençal. Vi tittar in för en snabb provning av gårdens rosa och röda.




2007 L'Angeiroun Rosé Réserve AOC Côtes de Provence har en rätt stor andel av den unika druvsorten Tibouren - 30%. Den största delen av druvorna utgörs dock av grenache. 10% syrah kompletterar blandningen. Efter kort maceration kalljäste vinet vid 19 grader för att framhäva frukten. Relativt färgrikt åt aprikoshållet. Även i doften hittar vi aprikoser, persika och ananas. Attacken i munnen är livlig, fruktig och god - men avslutningen rätt kort.

2007 L'Angeiroun Rosé Prestige AOC Côtes de Provence är en mix av 75% grenache, 15% cinsault och 10% syrah. 12 000 flaskor. Vinet har en blek, högklassig persikoton, mycket ljusare än föregående. Doften är betydligt mer finessrik med inslag av vita blommor, vit persika och ett stråk apelsin. Dessutom en gnutta gräddkola. Smaken är "framflyttad i tiden" jämfört med föregående, och handlar mer om elegant koncentrerad mitt och påtagligt bra längd. Lagom bitterhet, kunde vara ännu torrare för apéritifbruk, men kommer nog riktigt fint till sin rätt som måltidsvin. Detta är en ypperlig provencerosé. Vi köper en flaska, och vinet visar sig senare vara lika gott som väntat till mat. €12.

2006 L'Angeiroun Rouge Réserve AOC Côtes de Provence består av 50% syrah, 35% cabernet sauvignon och 15% grenache. Vinet mognar på betongtankar under ett år. Den goda, insmickrande doften bjuder på toner av gräddkola och ljus choklad med parfymerade söta björnbär. Fruktig, ungdomligt frisk, avrundad, öppen smak med bra balans.

2006 L'Angeiroun Rouge Prestige AOC Côtes de Provence blandar 70% syrah med 20% grenache och 10% cabernet. Uppfostran äger rum i franska ekfat från Allier under ett års tid. I glaset är detta ett mörkt vin som tilltalar oss redan på doften. Här finns fin syrahkaraktär av cassis och söta björnbär avrundat med kakao och kryddor. Smaken är tät, generöst sötfruktig och harmonisk, mjukt tanninrik och fortfarande lite i yngsta laget. En längre karaffering borde råda bot på det. 2005 belönades med Coup de Coeur i Guide Hachette, så alla flaskor tog slut i ett nafs. För att ha något att sälja valde man att buteljera nollsexan lite tidigare än planerat. €14. Vi köper en för att dricka.


2006 L'Angeiroun Rouge Prestige är, som vi uppfattar det, ett modernistvin inspirerat av nya världen. Det tycks som att de mer ambitiösa gårdarna här nere bara ska ha ett vin av den här typen! Saignée-metoden ger ju framförallt rosé men på köpet också mer täthet åt rödvinerna. Det mörka, opaka vinet bjuder på gott om klockren, syltig cassis i doften och de örtiga övertonerna har hela spektrat av herbes de provence. Den täta smaken är mjuk och behaglig i tanninerna, därtill med en viss kryddighet och syltighet. Behagligt, lent, munfyllande vin. Vi kan föreställa oss att många gillar detta. Men trots att vinet är "gott" lämnar den publika stilen oss vid flaskans slut rätt kallsinniga, den berör inte på djupet. Det är också ett klockrent exempel på att viner som har lovande drag i en dégustation inte nödvändigtvis är de mest givande att dricka. Vi lämnar den glittrande ålen åt sitt öde och styr kosan åt annat håll...

Vinerna importeras till Sverige av göteborgsbaserade Vinolive. Det är värt att kolla upp om prestigerosén finns att beställa.

Domaine L'Angueiroun (Bormes-les-Mimosas, Var, Provence)