fredag, juni 29, 2007

2000 Domaine Sarda-Malet Terroir Mailloles


Vi insåg nyligen att en hel del vi gillat den senaste tiden - i kategorin franska kvalitetsviner i mellanprisläge - hamnat i Sverige tack vare Swedish Wine Cellar i Lidköping. I oktober lanserar man exempelvis 2004 Château La Tour de By, en Médoc Cru Bourgeois på SB för 134 kr. Vi kontaktade vd Jonny Thornell för att få deras nyhetsbrev, och han uppmärksammade oss på kvällens vin.

Domaine Sarda-Malet är en vingård om 51 hektar strax söder om Perpignan. Gården har buteljerat sitt eget vin sedan 1982. Det var morfar Jérôme Sarda som köpte vinmarkerna nedanför Mont Canigou. På den tiden såldes det mediokra vinet i bulk. Idag är det dottersonen Jérôme Malet som driver egendomen, med ekologiska metoder, inriktad på högsta kvalitet från gamla stockar: sélection massale (urval av nya skott från de bästa plantorna), hård beskärning och grönskörd som ger mycket låga skördeuttag (20 hl/ha för Terroir Mailloles). Stockarna till detta vin växer i en röd jordmån från günzdelen av kvartärperioden - alltså ungefär lika gammal som människan som art...

Urbaniseringen av Perpignan tornar dock upp sig som en mörk skugga mot gården. Men franska vinkritiker (Revue des Vin de France, Bettane & Dessauve) är överens om att denna terroircuvée är ett av de bästa vinerna från Languedoc-Roussillon. Vi häller upp till brie och film.

2000 Sarda-Malet Terroir Mailloles har en djup färg i glaset med rubinröda reflexer. Doften är riktigt god och bordeauxlik, med stall, mognadstoner, fat och choklad. Vi tittar på flaskan, står det verkligen côtes-du-roussillon...? Jaså, måste vara en sydfransk bordeauxblandning. Inte alls, Terroir Mailloles görs faktiskt på en blandning av syrah och mourvèdre! Lagrat på nya ekfat, väl inarbetade i balans med frukten. I munnen är vinet generöst och moget med behaglig munkänsla. Balanserat, med väl infattade 14 procent. Chokladigt, plommontonat och mineraliskt med ett litet inslag av kryddig, syltig sötfrukt som till slut avslöjar ursprung och druvor. Mycket gott och ett skönt vin att dricka!

2000 Terroir Mailloles Côtes-du-Roussillon (Domaine Sarda-Malet, Perpignan, Roussillon)

2001 Fattoria Del Cerro Vino Nobile di Montepulciano Riserva


Montepulciano är en av toscanas vackraste "hill top cities" - redan namnet ger oss romantiska minnen från vistelser där. Det är dessutom ett av de säkraste korten i Toscanas ofta överhettade vinlanseringar. Priserna släpar efter brunello på ett trevligt sätt. Gillar man Montalcinos viner så brukar ju även de från Montepulciano slinka ner utan större problem. Ofta blir man mer än nöjd med sin vino nobile.

Fattoria del Cerro har man kunnat hitta på systembolaget för inte så många år sedan, även i ett par äldre årgångar. Vem var importören då? Det goda vingårdsvinet Antica Chiusina var nog den första vino nobile vi smakade. Året var 1994, och årgången 1990, till priset 95 kr på SB. Those were the days...

Idag kostar årgång 2001 av detta vin 360 dkk! Vi slår till på riservan från fina 2001 istället (180 dkk), och tar med den när vi blir bortbjudna på helstekt oxfilé med vitlökssmör och färskpotatis. Vinet har en mycket god, bordeauxlik doft med fina fattoner och en skomakare som stoppar sin pipa. Inslag av stall, lagerblad, ceder och tät frukt mittemellan körsbär, plommon och svarta vinbär. Smaken är mycket kraftfull och givande, med fatlakrits och tät mörk frukt. Det finns en känsla av både ungdom och mognad utan spår av någon besvärlig mellanfas, och en avslutning som är lång och härlig. Ett enastående vin, inte minst till kvällens oxfilé.

2001 Vino Nobile di Montepulciano Riserva (Fattoria del Cerro, Montepulciano, Toscana)

2005 Dr. Loosen L Riesling


Repris på vår nya favoritkombination: mosel, skånsk leverpastej, danskt rågbröd. Riktigt läcker, mogen rieslingfrukt i doften med persika, äpple, fina mineraltoner och silverputs. Ljust gul färg, massor av koldioxidpartiklar i vinet. Lättsam smak med drag av sprite och sockerdricka, upphottat med fin sötfrukt där intensiteten har inslag av ananas-splitt. Syrorna saknar kanske lite finess, inte minst när vi har utmärkta 2002 Maximin Grünhaus Herrenberg i färskt minne. Men för 73 kr ska vi inte vara gnetiga. Vinet är ett fint exempel på hur vinerna ända ner till baskvalitet blir goda när året är givmilt. Dr. Loosen är ju dessutom ett säkert kort i moseldalen. Vi har lagt flera viner från årgången och producenten på lut. Vi fortsätter köpa tyska nollfemmor. Tack för tipset Holger!

2005 Dr. L Riesling (Dr. Loosen, Bernkastel, Mosel-Saar-Ruwer)

torsdag, juni 28, 2007

2004 Erbaluna Langhe Nebbiolo


Vi är bortbjudna på husesyn och italienskinspirerad middag (insalata, zuppa di fagioli, bistecca, asparagi, fragole) så vi tar med den här unga biodynamiska nebbiolon. Den fylliga färgen ser moget rubinröd ut trots vinets späda ålder. Doften är liten - plommontonad, mineralisk, lite bränd. Smaken ger unga, men helt tillgängliga tanniner i en snabbmognad stil. Vi tycker först att vinet är hyfsat bra, inte minst till maten, men det håller inte hela vägen till mersmak. Väl mycket brända toner, lite för syltigt, alltför eldigt (14%). Rätt gott om aromer och rejält drag för 85 DKK, men inte något vi får någon omedelbar lust att handla fler av.

2004 Erbaluna Langhe Nebbiolo (Andrea Oberto, La Morra, Piemonte)

onsdag, juni 27, 2007

2005 Emmanuel Darnaud Crozes-Hermitage Les Trois Chènes


Det är en rätt otacksam uppgift att efterträda föregående kvälls fantastiska vin. Men det blir ändå en spännande jämförelse, för Emmanuel Darnaud är en av de riktigt ambitiösa unga producenterna av Crozes. Det här är den femte årgången som buteljeras, och positiva tillrop har kommit, inte minst från rhône-gurun John Livingstone Learmonth.

Doften har först väldigt uppenbar vanilj, sedan lite stall, och flera örter som vi har skoj med att urskilja. Är det lavendel? Lätt parfymerade toner finns i alla fall. Nej, salvia är det, klockren salvia! Och mint! Rentav pepparmynta, med mintkola, efter eight är det som ringer kvar i munnen... vi stannar vid after eight. Smaken är kryddig, rik och fyllig med blåare, aningen bläckiga toner och en tät, malörtsbitter, smått tanninrik eftersmak som utan att vara överdrivet söt känns aningen soja/siraps-kletig och överextraherad.

Slutsatsen är att vinet i sin helhet är mindre självklart - källararbetet märks mycket mer. Så vi faller inte pladask, men visst är det ett ambitiöst försök. Craussie-Hermitage...

2005 Crozes-Hermitage Les Trois Chènes (Emmanuel Darnaud, La Roche de Glun, Rhône)

2004 Domaine Belle Crozes-Hermitage Cuvée Louis Belle



Regnet öser ner, och ute är det högst femton grader. Det är inte mycket annat att göra än att laga en värmande boeuf bourgignon på innanlår av oxe (som man säger här i Skåne), med rökt sidfläsk, champinjoner, chalottenlök och vår korkskadade 1997 Castello di Fonterutoli. Men först en härlig brie på grännaknäcke och provsmakning av ett vin som vi är mycket nyfikna på. Och nu, kära läsare med böjelser åt syrahhållet, är det dags att lystra!

Här kommer en Crozes-Hermitage från byn Larnage norr om Tain, som faktiskt är det godaste vin vi hittills smakat från denna appellation. Det är en cuvée från de bästa terrassodlingarna i branta sluttningar med 20 till 100 år gamla stockar. Man använder klasarna hela med stjälkar och allt - inget tjafs, för här är det mognad hela vägen ända ut i stjälken. Fatlagringen tar ett år i en tredjedel nya fat.

I glaset är vinet mörkt blårött. Doften är först knuten, sen inser vi att här finns massor strax under ytan. Snart är den vidöppen och otroligt givande, ändrar sig för varje sniff: T hittar rökt korv, mineraler, violer och en djup, köttig, tjärtonad och mörk frukt med läckert björnbärs-syltiga inslag. S jämför med skogsbären i tropicana red fruit, med fokus på björnbär och svarta vinbär.

 I munnen får vi ett stort vin med ordentlig struktur och en rejält lång eftersmak som vecklar ut sig i munnen. Frukten tapetserar gommen från golv till tak. Riktigt fin ursprungskänsla. Texturen är lätt simmig, här finns lite insmickrande sötfrukt och en aning eldighet (dock inte mer än 13%). Lite kärniga tanniner skvallrar om att vinet är ungt, men vi älskar ju ung syrah. Jädrar anåda vilket gott vin!

S fäller kommentaren: köttgryta i flytande form - så kvällens mat är mer än lämpad. Två timmar senare är showen över. Doften sluter sig, så vi spar resten i en 25 cl pichet med Vacuvin. Säg nu efter oss: Privatimport. Otto Suenson. Obs: viktigt!

ps. Dagen efter har det tillkommit en tydlig doft av kanel, vi kommer att tänka på pepparkaka. Pepparkaka med björnbärssylt. Gott, men vinet var som bäst igår.

2004 Crozes-Hermitage Cuvée Louis Belle (Domaine Belle, Larnage, Rhône

2002 Maximin Grünhäuser Herrenberg Riesling Kabinett feinherb


Härligt aptitretande doft, en kryddörtig sval rieslingnos med frukt av moget äpple och skiffermineral med aningar av petroleum. En stråle mogen persika skjuter igenom. Ljuvlig, elegant, moget äpplig, mycket läskande och mineralisk smak med fin sprits, återhållsam restsötma (trots beteckningen feinherb) - i total balans med fina, rena syror som blir mer påtagliga ju mer man smakar. Absolut lagringsbart fortfarande. Så gott! Och endast 8,5%. Perfekt till skånsk leverpastej på danskt rågbröd.

2002 Maximin Grünhäuser Herrenberg Riesling Kabinett feinherb (C. von Schubert'schen Schlosskellerei, Grünhaus, Mosel-Saar-Ruwer)

tisdag, juni 26, 2007

Vinsafari i Köpenhamn


Vi tar bilen över bron vid tiotiden för att hinna göra fyra vinhandlarstopp, bland andra anhalter. Dagens fokus är nog välbekant för läsaren, bra franska och italienska viner i mellanprisklass som kan drickas eller lagras. Priserna på absoluta toppviner är 30-40% högre än svenska motsvarigheter, medan lägre prisklasser blir jämförelsevis billigare. Men huvudsaken är ju att få vältra sig i nya upplevelser!

Efter en tur längs Amager Strandpark parkerar vi vid kanalen på Christianshavn. Lägligt nog ligger Cibi e Vini precis bredvid. Den här lilla sympatiska och opretto italienspecialisten har ett urval som ger betydligt större butiker en match. Här har vi handlat vin av och till sedan 2000 (den första vi köpte var en 1997 Siepi - den var betydligt dyrare än hemma...) Men väljer man noga går det att göra åtskilliga bra köp. Bland ett halvdussin baroli väljer vi tre, från årgångarna 1999 och 2001, runt tvåhundra danska, och dessutom ung biodynamisk barbera och nebbiolo från Erbaluna till bra pris. Intressanta viner från andra regioner onämnda...

Efter en seriös smørrebrødfrokost på Christian IV:s Køkken runt hörnet bär det vidare. Otto Suenson på Dronningens Tvaergade är mer av en posh dregelkällare för dyrviner. Vilket sortiment här finns! Kräng av aktierna eller lägenheten och åk hit (alternativt prova privatimport från deras svenska kontor). Säljkillarna Anders och Henrik drar igång poängtugget så att vi får fälla upp paraplyet inomhus. En 2003 Hermitage från Domaine Albert Belle måske? 445dkk - den er superfed... René Rostaing, Thierry Allemand eller 2004 Fontodi Flaccianello, den er super...? Jojo, det tror vi nog - här finns som sagt massor av ännu mer kanonfeta viner till än fetare priser, inte minst från rhône och bordeaux - men idag är vi här och fyller bruksvinsförrådet. 2005 Lisini Rosso di Montalcino - dåligt år, ingen brunello gjordes, så vart gick druvorna? Rätt gissat... 2004 Crozes-Hermitage Cuvée Louis Belle måste bara prövas. 2003 Haut-Batailley går inte att låta bli. Ok, enough is enough, mot nästa mål...

Erik Sörensen Vinhandel är avslappnad, lugn och skön att titta runt i. Här finns ett sortiment som räcker långt för den kräsne, och i ett av rummen står en binge lådor från Bouchard Pére et Fils, från by till grankry, med skylten "2005 - så er det nu!". Inte läge att fundera länge alltså... 2005 Le Chambertin kostar 1900 dkk, så vi börjar istället med att prova 2005 Monthelie, öppen sen tre dagar. Wow! En stallig, rustik, och tätfruktig rackare som går att njuta nu med lång luftning. Därefter växlar vi till att smaka på nyöppnade 2004 Gigondas Grande Romane från Pierre Amadieu: här finns en liten, knuten doft med många kryddor. Tätt och tanniner galore i smaken, här krävs lagring, men vilket vin! Vi fyller på rejält med diverse viner och missar inte att 2002 Zind-Humbrecht Riesling Heimbourg är på 33% tilbud. Fina moselrieslingar av årgång 2002 från renommerade C. von Schubert säljs med saftiga tilbudspriser. Château La Bastide från Corbières finns faktiskt hemma för 87 kr, men här är priset 50 dkk. Nu när vi har chansen väljer vi istället Guilhem Durands prestigecuvée "Optimée" för tre tior extra. 2005 Lirac Corne Loup är bara för billig, så den glömmer vi förstås att köpa. Typiskt! Voff, ett frestande, gläfsande koppel baroli från Borgogno anfaller, men vi passar och funderar på saken. Under tiden tittar vi också närmare på de lockande kronjuvelerna från Jean-Michel Gerin i Côte-Rôtie. Sammanfattningsvis har butiken ett väldigt trevligt sortiment från högt till lågt, inte sällan med riktigt bra priser. Besök rekommenderas!

Slutligen safarins mest exotiska fågel, kolibrin: är detta möjligen grannlandets minsta vinagentur? DL Vin Aps är vinimport på en nivå som väl är omöjlig i Sverige: en kille i trettioårsåldern, en website, en fin tvårumslägenhet i Frederiksberg (som snart ska bytas mot större lokaler utanför Köpenhamn), en enda vinproducent, en sortimentsprovning och en massa hygge. Vi blir mottagna hemma hos, och sympatiske Johannes Dahl-Lumholt presenterar familjen Lichtlés viner från Gueberschwihr. Vi har handlat och övernattat på vingården 1999 och 2004, så det här besöket är efterlängtat. Vi provar 2005 Marinés (en frisk edelzwicker med fokus på mingel och skaldjur), 2004 Riesling Tradition, 2004 Riesling Goldert, 2004 Pinot Gris, 2005 Pinot Gris en Fûts samt 2004 Pinot Noir. Precis som tidigare är det framförallt vinerna från Grand Cru Goldert som är de absolut minnesvärda. Idag glänser 2004 Riesling Goldert, ett komplext och fint vin, både tillgängligt och utvecklingsbart. Gul färg och rik frukt i doften, med blommor och mineraler, och petroleum just om hörnet. Fina syror i balans med frukten. Bör vara på topp 2009. Vi köper två lådor. Priset är mycket bra. En 1999 Riesling VT slinker med som smakprov, det var med den skörden man firade gårdens 350-årsjubileum. Tack! Vi återkommer med kommentarer om den framöver.

Cibi e Vini

2001 Barolo Vigna Cucco (Cascina Cucco, Serralunga) DKK185
2001 Barolo (Schiavenza, Serralunga) DKK229
1999 Barolo Vigna Rocche (Erbaluna, Andrea Oberto, La Morra) DKK195
2004 Langhe Nebbiolo (Erbaluna, Andrea Oberto, La Morra) DKK85
2005 Barbera d'Alba La Rosina (Erbaluna, Andrea Oberto, La Morra) DKK95


Otto Suenson

2005 Crozes-Hermitages Cuvée Louis Belle (Domaine Albert Belle, Larnage), 149 DKK
2005 Rosso di Montalcino (Lisini, Montalcino, ingen brunello 2005!), 156  DKK
2003 Château Haut-Batailley (Pauillac), 300 DKK


Erik Sörensen Vin

2002 Maximin Grünhäuser Herrenberg Kabinett Feinherb (C. von Schubert, Mosel), 90 DKK
2002 Riesling Heimbourg (Zind-Humbrecht, Alsace), 200 DKK
2005 Monthélie (Bouchard Père et Fils, Beaune), 220  DKK
2005 Savigny-les-Beaune (Bouchard Père et Fils, Beaune), 220 DKK
2003 Château Liversan Haut-Medoc Cru Bourgeois Supérieur, 100 DKK
2004 Gigondas Romane-Machotte (Pierre Amadieu, Gigondas), 90 DK
2004 Gigondas Grande Romane (Pierre Amadieu, Gigondas) DKK130
2004 Les Calcinaires Côtes du Roussillon Villages (Domaine Gauby, Calce, Roussillon), 130 DKK
2004 Château La Bastide L'Optimée (Corbières), 80 DKK
2005 Crozes-Hermitages Les Trois Chènes (Emmanuel Darnaud, Rhône), 160 DKK
2004 Rosso di Montalcino (La Poderina), 150 DKK
1999 Campaccio Toscana IGT (Terrabianca, Radda in Chianti), 160 DKK
2001 Vino Nobile Riserva (Fattoria Del Cerro, Montepulciano), 180 DKK

DL Vin
(Domaine Lichtlé, Gueberschwihr, Alsace)

Cremant d'Alsace, 112 DKK
Marinés - Rielsing, Sylvaner, Gewurztraminer 65 DKK
2004 Riesling, 67 DKK
2004 Riesling Grand Cru Goldert, 106 DKK
2004 Pinot Noir, 68 DKK
2004 Pinot Gris, 73 DKK
2005 Pinot Gris Fûts de Chène, 91 DKK
2005 Gewurztraminer, 77 DKK
2005 Gewurztraminer Grand Cru Goldert, 109 DKK
2001 Gewurztraminer VT, 211 DKK

2003 Château Liversan


Måttligt stallig, god, mogen, aningen gles doft med lagerblad och saftiga svarta vinbär med inslag av torkad frukt. Medelfylligt och runt i munnen, inte så intensivt i attacken, inte så tomt i mitten, inte så långt i eftersmaken. Överhuvudtaget ganska typisk medel-médoc.

Men rätt givande ändå, allt sitter ungefär där det ska... och det var också precis vad vi hoppades och förväntade oss. Den är mer än drickbar, den är rentav god, harmonisk, balanserad, okomplicerad, läskande - och ofta är det precis vad man vill ha. Gärna till brie, pont l'eveque eller annan ost. En trevlig bordeaux helt enkelt. Cru bourgeois borde det finnas ett dussin eller två av på systemet, att dricka till vardags. Särskilt till det här priset.

Erik Sörensen, 99 DKK.

2003 Château Liversan Haut-Medoc Cru Bourgeois Supérieur (Saint-Sauveur, Bordeaux)

2004 Domaine Gauby Les Calcinaires


Domaine Gauby har efterlämnat ett positivt avtryck i minnet sedan vi drack deras 2003 Vieilles Vignes, så när vi stöter på Les Calcinaires nappar vi direkt. Ett sydfranskt vin som håller endast 12% gör oss positivt nyfikna. Det är bara biodynamiker som klarar av den ekvationen.

Hälften av druvorna är carignan, resten syrah, grenache och mourvèdre. Andrew Jefford skriver i 'The New France': "The burly and exuberant Gerard Gauby's 32-ha biodynamic estate based at Calce is not only one of the best estates in Roussillon, but also one of the finest domains in Southern France. Gauby ensures very low yields by hard pruning and green harvesting. He also sorts his precious harvest grape by grape... Gauby has eased back slightly on the power of his extraction over the last few vintages, providing wines of greater sumptuousness and less brute force."

Violaktig blåröd färg. Doften är lantlig, gödseltonad, höig och blommig med salmiak och röd intensiv frukt där vi hittar drag av skogsbär, jästa körsbär och sydfranska örter - inte minst salvia. Smaken är bitig, tät och skogsbärig med hög syra. Överraskande kraftfull i den fruktiga attacken oavsett alkoholhalten, men ändå slank i munnen. Kärnig men inte nämnvärt tanninrik. Avslutningen är saftigt god och faller lite tvärt, men frukten minglar lyckligt nog kvar efteråt.

Efter hemfärden över öresundsbron svängde vi snabbt ihop en rustik strimlad färsk nudeldeg, och serverar pastan med smörfräst salvia och parmesan. Vinet speglar sig i dofterna från maten - rätt kul faktiskt. Det här är ett riktigt skönt vin med sin bonniga, okammat rockiga känsla. Riktigt bra, inte minst för eko- och biodyvinvänner. Vi har för oss att det finns på vinlistan hos Restaurang Landet vid Telefonplan, men vi hittade det i Köpenhamns vindjungel. Fler rapporter därifrån kommer inom kort.

2004 Les Calcinaires Côtes-du-Roussillon Villages (Domaine Gauby, Calce, Roussillon)

söndag, juni 24, 2007

2005 Delas Crozes-Hermitage Les Launes


Ur glaset hoppar - efter karafferingen tidigare ikväll - en mycket direkt sötfrukt. Nästan nyavärlden-björnbärssyltig, men ännu mer lik aromerna i svartvinbärs-nickel. Smaken är först mycket saftig, utan märkbara tanniner, nästan beaujolaislikt lättillgänglig.

Men senare på kvällen har det hänt saker: dunklare, sekundära aromer komplicerar vinet, det har mycket mer att ge: just nu svarta oliver, lagerblad, anis och rosor. Tanninerna är klart mer framträdande, och vinet har växt till sig märkbart. Det här är en fin årgång av Delas pålitliga standardcrozes, och den kommer bli spännande att följa framöver. Lägg undan - men glöm inte att dricka nu.

2005 Crozes-Hermitage Les Launes (Delas Frères, Saint-Jean de Muzols, Tournon, Rhône)

2006 Vins Skalli Esprit du Silène Rosé


Perfekt vin till lunchen - idag grekisk sallad, parmaskinka och melon. Smultrondoft som förra gången, men vi hittar mer av hallon och röda vinbär i doften än sist. Smaken är somrigt saftig, lättviktig och lättsam, men felfri och bra i sin viktklass. Den lilla bitterheten räddar vinet från att bli alltför snällt. En opretentiös och välgjord rosé i rätt användbar stil.

2006 Esprit du Silène Côteaux du Languedoc Rosé (Domaine de Silène des Peyrals, Les Vins Skalli, Languedoc)

lördag, juni 23, 2007

1999 Domaine Trapet Gevrey-Chambertin Ostrea


Dags för omprovning. Vi ska ge vinet bästa tänkbara förutsättningar. Vi äter i matrummet för första gången i sommar. Det blir farmorsmat: kycklingbröstfilé med gräddsås, inlagd gurka, gelé, hasselbackspotatis och haricots verts. Vinet är öppnat tre timmar i förväg men inte dekanterat (så vi får en del fällning på slutet).

Färgen är mörkt röd, åt det murriga hållet. Första doften i glaset ger sura körsbär och därefter julmust (inte olikt mogna toscanare). Snart öppnar sig vinet i en avrundad, allmänt vinös och mogen doft med viss rondör och djup, men utan större definition. En aning av gräs finns, och mot slutet kommer ett doftinslag av söta hallon.

Smaken är rätt stor, har bra intensitet både i attack och efterklang, men mitten är lite tom, aningen vattnig. Syrorna är torra, åldrade, och rätt höga. Munkänslan är fin, smaken är mer givande än doften, och avslutningen är rätt lång och inte alls dum.

Helt rätt till lite gammeldags finmat. Klart bättre än förra gången, dock med flera liknande egenskaper. Nu var vi ju också inställda på ungefär vad som väntade. Intressant att dricka, men fortfarande finner vi ju varken pinotkrydda och höstskog. Ändå handlar det om långt framskriden mognad. Alltså fortfarande något av en besvikelse...

ps. Vi jämför gärna med de två 1999 premiers crus från Drouhin - Volnay-Chevret och Chambolle-Musigny - som vi drack i december. Den förstnämnda var klart bättre, med större charm och klart yngre - den sistnämnda mer likartad denna i doften, fast lättare och snipigare, mindre givande i munnen.

1999 Gevrey-Chambertin Ostrea (Jean & Jean-Louis Trapet, Gevrey-Chambertin, Côte d'Or, Bourgogne)

2005 Neudorf Chardonnay Nelson


Vi lagar en caesarsallad till lunch. Chardonnay med lagom dos ek brukar passa fint till. Tim och Judy Finn's Neudorf har funnits i tjugofem år och är en välrenommerad vingård utanför Nelson på norra sydön. Särskilt berömda är man för sin Chardonnay Moutere som görs med mer än en snegling åt toppviner från förebilderna i Puligny-Montrachet och Meursault.

Vi smakar på deras andrachardonnay Nelson. Här finns en smeksam, mjölksyrlig chardonnaydoft med elegant ekfatskaraktär, nötter, lite smör och vanilj. Viss mineralkaraktär med flinta. Finstilt, ren, rätt stram och bourgognelik smak med bra längd och drag av bitter lime och grape i eftersmaken. Det här är den snyggaste nyavärlden-chardonnay vi smakat hittills (men våra erfarenheter på området är rätt små). Den är i stil och kvalitet jämförbar med lyckade byviner från ovanstående bourgogne-appellationer.

ps. Efter två dagar i öppen flaska har vinet utvecklat en stor doft av flintrök. Smaken är klart större. Efter fem dagar: flintrök och stor intensiv citrus i doft och smak, med inslag av oxidation som inte stör. Ekfaten märks inte längre, vinet påminner om riktigt bra chablis.

2005 Neudorf Chardonnay Nelson (Neudorf Vineyards, Nelson, New Zealand)

fredag, juni 22, 2007

2006 Patrick Clerget Tavel La Combe d'Or


Till bouillabaissen dricker vi Tavel, från négociantfirman Patrick Clerget i Beaune. Färgen är relativt intensiv, nästan rosaröd. Vi får fruktiga godistoner i doften med drag av isglass gjord på blodapelsin och hallon. Smaken är god, torr, svagt bitter och mycket direkt med bra frukt och hyfsad längd. Helt integrerade 14%, bravó!

Extremt väl lämpad till den smakrika maten med rouille, saffran och kryddor. Comte Lafond hade förstås inte en chans här. Sammanfattningsvis tycker vi att detta är en bra Tavel, bättre än Château d'Aqueria (oavsett om man hittade nagellacket eller ej).

2006 La Combe d'Or Tavel (Patrick Clerget, Beaune)

2005 Comte Lafond Sancerre Rosé


Solen tittar fram efter regn, storm och moln - precis lagom till midsommaraftons kväll. Vi skippar öl, nubbar, sillar och annat nordiskt oskick. Istället blir det bouillabaisse och två utsökta roséviner. Först ut är en pinot noir där redan färgen ger oss vällustrysningar. En luxuöst sval färgnyans mitt emellan ljusorange, mycket ljust tegel, persikofärgat med inslag av laxrosa.

Doften är elegant, subtil, läcker - och frukten kan kort sammanfattas som en svalare variant av restaurangklassikern peach melba: persika och hallonsås. Därtill hittar vi brödjäst, kummin, en aning vanilj, grönt gräs och örter. Smaken är torr, stram, mycket lätt, urgod med en smal stråle av sötfrukt och en riktigt lång, överlägsen blodgrape- och örtbitter eftersmak.

Vinet håller 12,5%. Suveränt som apéritif (se bara till att det är väl kylt). Detta är utan tvekan den mest klassiga stilla rosé som någonsin passerat våra läppar. Inga överdrifter åt något håll, bara ren aristokratisk finess. Valspråket leder möjligen rakt in i Vatikanen, lös gåtan som tidsfördriv i midsommar!

2005 Comte Lafond Sancerre Rosé (de Ladoucette, Château du Nozet, Pouilly-sur-Loire)

torsdag, juni 21, 2007

1999 Domaine Trapet Gevrey-Chambertin Ostrea


Allt borde vara bäddat. 1999 - en hyllad årgång i området, inte minst lyriskt av Allen Meadows/Burghound. Trapet - en renommerad producent i Côte d'Or. Vinet - öppnat i god tid, ej dekanterat. Osten - en mild och läckert mogen rödkittare på fårmjölk från ostbutiken vid Lilla Torg i Malmö, med ett namn som vi glömt, fast vi gjorde tappra försök att memorera det.

Men, som inte alltför sällan händer med bourgogner, blir det en total besvikelse. Doften är liten och svårfångad, med svag flintrök och mineral, pappkartong, lite allmänt vinösa hallon och röda vinbär, en aning salmiak, och inslag av julmust i både smak och doft. Smaken har mycket måttlig koncentration, mitten är tom, eftersmaken kort och torr. Inga ljuva pinotparfymer eller höstskogar är i sikte. Förskräckande svag leverans på bynivå. Vi kan inte rekommendera vinet, inte ens för den nyfikne. Låt oss verkligen hoppas att det var en dålig flaska.

1999 Gevrey-Chambertin Ostrea (Domaine Jean & Jean-Louis Trapet, Gevrey-Chambertin, Bourgogne)

2004 Domaine de l'Hortus Grande Cuvée


Vi lagar helstekt kyckling i ugn, ekologisk från Skåne. Med olivolja, citron, salvia och kryddor. Vinet har en intensivt kryddig doft (nejlika, sandelträ), parfymerad (en rätt billig orientalisk parfym), nästan primitivo-lik (är det rent av Mauro man tänker på?) Sydfranska örter och björnbärssyltig syrahfrukt. Smaken är rättfram och lättsamt god, inte för tung och eldig, med syrah/nickelgodis och kryddnejlika. Bra balans med en del tanniner i slutet. Blir klart bättre efterhand och kommer ihop efter en timme eller två.

2004 Domaine de l'Hortus Grande Cuvée Pic-Saint-Loup (Jean Orliac, Valflaunès, Languedoc)

onsdag, juni 20, 2007

2004 Domaine Faury Saint-Joseph


Vi smakar på denna trevliga nordrhônare igen. Tät och köttig, lakritstonad syrahdoft med drag av blodig rostbiff. Mörk aromatisk frukt av björnbär och viol och inslag av rök och rökt korv. Övertoner av örter och silverputs. Smaken ger en rejäl, rund och generös syrahfrukt med malört, sötlakrits, rostbiff och kryddor. Syrorna är avrundade och det finns en aning sötma i helheten som gör vinet lätt att dricka även efter mat. Vi borde nog prova med mörk Valrhona, det är så gott med syrah. Ja, det gör vi! Okej, nu hittade vi ju inte den så här direkt... men väl en Lindt 70% som låg i kylen. Chokladen smakar riktigt fint tillsammans med vinet. Samtidigt håller vi ett getöga på Helen Mirren som pussas med en yngling.

2004 Saint-Joseph (Domaine Philippe Faury, La Ribaudy, Chavanay, Rhône)

2004 Chateau Bouscassé


Grillade lammkotletter, couscous blandad med stekt paprika och foliepaket av sparris, haricots verts och små färskpotäter. Doften är sötfruktigt merlotlik, välpackad, med vanilj i täten, sen kommer piptobak, salvia och andra sydfranska örter. Smaken kontrasterar intressant med sin torra, sträva stil. Den ger en hel del lakrits och anis, och bra motstånd som är gynnsamt till sydfranskt inspirerade rätter. Härligt rättframt rödtjut till mat!

2004 Chateau Bouscassé (Alain Brumont, Maumusson, Madiran)

NV Jacques Tissot Crémant de Jura


Det här vinet handlade vi tre flaskor av på väg till Provence 2004. Priset var rena kapet, €5,50. Årgången var 2000, även om det inte var årgångsbetecknat. Nötiga, jästiga aromer med egensinnig juraprofil fick oss att gilla detta billiga bubbel, så på vägen hem tog vi vägen om Arbois och köpte vi en kartong om sex flaskor till.

I våras dök det till vår stora glädje upp i BS, men med ett påslag som fick oss att gå i taket och ifrågasätta prisvärdet. 148 kr är för dyrt, sänk priset! I Arbois kostar vinet €6,90. Nu är det en nyare årgång och ny design av etiketten. Hur som helst måste vi prova.

Färgen är gröngul och moussen intensiv. Liksom förut är doften nötig och jästig, men mindre givande än vi minns. Smaken är speciell, oinsmickrande, inga charmförsök. Syrorna är lite kartiga och det finns en aning jordbeska. Avslutningen är helt knastertorr (vilket är intressant och ger pluspoäng), men tillsammans med den hårda skummande kolsyran blir det nästan baksug! Eftersmaken är mer försvinnande än försvinnande god. Men visst är det aptitretande, visst är det humörhöjande och visst blir kinderna rosiga (dock, bara 12%). Vi spar hälften och provar igen imorgon.

ps. Till grännaknäcke med pont l'eveque smakar vi igen en dag senare. Och se, nu har vinet faktiskt blivit betydligt bättre. Den rena gröna äppelfrukten kommer igenom fint i doft och smak. Tar man till vispen får man en ännu mjukare upplevelse. Vi tror att tre dagar i kylen skulle bli toppen, alternativt faktiskt lagring i ett par år.

NV Crémant de Jura (Domaine Jacques Tissot, Arbois, Jura)

tisdag, juni 19, 2007

1999 Castello di Fonterutoli


Du sökte ett vin, du fann ett trä, du är besviken... Vi är inne i en plågsam fas med omvärdering av våra en gång så älskade chiantiviner. Just nu behöver vi en uppenbarelse av gudomligt slag för att lägga undan fler toppviner från chianti classico. Till ost provar vi detta mogna exempel. Doften har stall, mineraler, örter, blommor, torkade och sura körsbär och en aning portvinslika inslag. Men över alltsammans ligger doft och smak av - eketrä.

Smaken är förstås rund, mogen, intensiv. Och träig. Det är helt enkelt inte särskilt kul med vin som smakar trä. Vi är ambivalenta till vidare lagring som lösning på problemet, eftersom resten av vinet börjar bli så pass färdigt. Men vi har inte mycket att välja på, vi lagrar och hoppas på det bästa. "Disappointed?" (quote sommelier Mario Moroni om nittiosjuorna). När det gäller integration av ny ek ligger bordeaux hästlängder före.

ps. 97an vi öppnade först var korkad...suck. Den får bli rödvinssås eller nåt. TCA försvinner som tur är vid matlagning.

1999 Castello di Fonterutoli Chianti Classico (Mazzei in Fonterutoli, Castellina in Chianti, Toscana)

2005 Domaine Guyon Les Dames de Vergy


Ibland är vinets roll att spela andrafiolen. Så är det ikväll, vi lagar bergtunga à la meunière: vänd i mjöl, stekt i smör, med lika smörstekta champinjoner, och så persilja och några droppar kalvfond. Därtill bräserad fänkål, haricots verts och färskpotatis. Direkt när vi drack det här vinet i början av april, tänkte vi att meunière måste vara en bra matchning.

Först ut i vinets doft har vi vanilj, sedan kommer primärfruktiga skogsbär med inslag av geléråtta, som för tankarna till maceration carbonique, och till slut övertoner av barrskog. En fruktigt beaujolaislik stil fast slankare och med högre syra än gamayvinerna därifrån. Kanske inte så mycket av elegansen man gärna vill förknippa med bourgogne, men väl kylt är vinet helt rätt till maten.

2005 Les Dames de Vergy Hautes Côtes-de-Nuits (Domaine Dominique Guyon, Aloxe-Corton, Bourgogne)

måndag, juni 18, 2007

1996 Joh. Jos. Prüm Graacher Himmelreich Auslese


Varför äta efterrätt när man kan dricka den? När vi ändå talar om efterrätter är det den perfekt balanserade syran i de finaste svenska jordgubbarna man kommer att tänka på, och den läckra mognaden i en riktigt lyckad äppelpaj. Doften är ursnygg, skiffermineralisk, med avvägd petroleumkaraktär, och förutom den tidiga sommarens allra vackraste blomning bjuds äppelpaj med vaniljglass. I munnen är vinet fortfarande relativt ungt, med tydlig sprits på tungspetsen, otroligt vitala syror, balanserad sötma och en superlång intensiv eftersmak av mogna äpplen. Elegans och fräschör på allra högsta nivå, sommaren förvandlad till ett finstilt ungdomselixir att njuta på egen hand i skymningen. Det är bara smaken som berusar, vinet håller 7,5% alkohol. S myntade begreppet lyckovin på vår första resa till Mosel för elva år sedan. Och det är en rätt bra beskrivning...

ps. Dagen efter har doften mer drag av bensin, och nya inslag är övermogen melon och spad från konserverad ananas. Men syrorna i munnen är fortfarande äpplets.

1996 Graacher Himmelreich Auslese (Weingut Joh. Jos. Prüm, Wehlen, Mosel-Saar-Ruwer)

2004 Pio Cesare Barbera d'Alba


Sax, sten och påse... den leken blir rätt aktuell när man ställer olika viner av samma typ mot varandra. Det är uppenbart att Pio Boffas standardbarbera är ett enklare vin, alldeles direkt efter Alfiero Boffas mer utvecklade vingårdsbarbara. Men den skinande frukten är det som vanligt inget fel på, tillkortakommandet handlar om komplexitet, elegans och längd. Inget att hänga läpp för, det här är som vanligt och förväntat ett mycket gott vin på sin ambitionsnivå. Beställer vi fler, så kommer det förhoppningsvis snart in i ordinarie sortimentet.

2004 Pio Cesare Barbera d'Alba

2003 Alfiero Boffa Barbera d'Asti La Riva



Vi grillar fläskkarré med couscous royale och blandad sallad. Under det senaste året har vi provat två av Alfiero Boffas vingårds-barberor från 2003, detta är den tredje. Vi får en mycket snygg, genomluftad fatkaraktär med torkade körsbär och viol, lite brända toner, örter och fin blommighet. Smaken har hög syra med mogen saftighet, påtagligt matorienterad bitterhet av salvia, och en väl sammansatt helhet där inget sticker ut. Faten är fint integrerade. Alla tre vinerna har varit eleganta upplevelser, som vi gärna vill rekommendera. Vidare lagring känns inte nödvändig, även om några år säkert går bra. Närhelst man längtar efter den typiskt italienska syrastrukturen - look no further!

2003 Barbera d'Asti Superiore Nizza La Riva (Azienda Agricola Vigne Uniche di Alfiero Boffa, San Marzano Oliveto, Piemonte)

2005 E Guigal Côtes-du-Rhône Rosé



Här är vi bra nära definitionen för god fransk rosé som vi vill ha den. Alltså inte den kravlösa saftvarianten eller sötaktiga fruktbomben, utan ett vin som bjuder motstånd till maten. Druvorna brukar komma från omgivningarna av byn Sablet öster om Avignon. Hälften grenache med 40% cinsault och 5% vardera av mourvèdre och syrah. Skördeuttaget var lågt, endast 30 hl/hektar.

Doften är mandeltonad, som... ehh, solkräm... nej, det var visst näsan som var nyinsmord! Här finns hallon, röda vinbär och sydfransk garrigue som sig bör. Den goda smaken överraskar med sin intensitet, här finns en rejäl fruktkärna med bra bitterhet och viss eldighet (dock inte mer än 13%). Eftersmaken är påtagligt lång för vintypen, och denna rosé har kraften att stå upp till det mesta i matväg. Det bjuder motstånd och ger utdelning även i små klunkar. Ändå är vinet läskande, och en skål pistagenötter räcker gott som tilltugg. Vi gillar det bättre än mången Tavel som ofta har högre alkoholhalt. Även om vinet skördades för två år sedan finns inga tendenser till trötthet, istället en förträfflig mognadsutveckling. Att detta pålitliga vin inte finns i ordinarie sortimentet är en gåta. Så tveka inte, in med beställningen!

2005 Côtes-du-Rhône Rosé (E Guigal, Ampuis, Rhône)

söndag, juni 17, 2007

2004 Celliers d'Orfée Cuvée Sextant Corbières


Vi tände kolgrillen direkt efter ankomsten, och äter nu ryggbiff från den lokale handlarens fina köttdisk, med bönsallad och grönsallad. Denna mörka sydfransos har en god doft: rik på vanilj från faten, medelhavsörter och regnvåt grusig cykelväg kantad av blommande jasminträd. Vi får en mineralisk, mättad, rund smak med hyfsad koncentration, präglad av mörk syrahfrukt, med inslag av mörka körsbär. Fatlakritsen är rätt påtaglig, och efterhand kommer mer och mer av kryddor. Vinet är välbalanserat och gott till grillat kött, och utmärkt för sitt pris. Går dessutom fortfande att få tag på!

2004 Cuvée Sextant Corbières (Celliers d'Orfée, Vignerons du Mont Ténarel d'Octaviana, Ornaisons, Corbières, Roussillon)

2006 Vins Skalli Esprit du Silène Rosé


Vi har förflyttat oss och vårt vindrickande sextiofem mil söderut, och efter bilresan startar vi kvällen med sydfransk rosé till hackade oliver på mörkt bröd. 2006 Esprit du Silène är gjort på grenache och syrah från omgivningarna av byn Saint-Pons de Mauchiens, i området Pezenas-Val d'Herault. Metoden är saignée (den först avrunna saften) från egendomens röda vin. Doften spänner från smultron via jordgubbar till aningar av blodapelsin och blodgrape, med inslag av örter. Smaken är saftig, lite tunn, lätt, läskande, välgörande torr, inte för fruktig, med balanserad alkohol (12,5%). En liten grapebitterhet förlänger avslutningen. Serverat väl kylt är det en oklanderlig, lättsam sydfransk rosé som vi gärna dricker igen i sommar.

2006 Esprit du Silène Côteaux du Languedoc Rosé (Domaine de Silène des Peyrals, Les Vins Skalli, Languedoc)

fredag, juni 15, 2007

2004 Joh. Jos. Prüm Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett



Det intressantaste i dagens "smygsläpp" är ett koppel rieslingar från en av Mosels allra bästa producenter, Dr. Manfred Prüm på Weingut Joh. Jos. Prüm. Efter våra spännande smakprov nyligen av 2004 Graacher Himmelreich Spätlese, var vi förstås sugna på att fiska upp ett par flaskor ur detta stim. Förutom kvällens vin och 1996 Himmelreich Auslese, släpptes även Sonnenuhr Spätlese och Himmelreich Auslese från den fina årgången 2005 (öppna dem för all del inte innan 2010). En samling riktiga storheter alltså, så lycka till med jakten.

2004 var en lite svalare årgång, och i glaset ser vinet ungt, klart och oskyldigt ut med en hel del små koldioxidpartiklar. Doften är rätt blyg, aningen kryddig, med lite gröna örtiga toner, fläderblom och sockerdricka. Smaken är mycket ren och god, lätt, med bra balans mellan halvtorr karaktär och bra syra i eftersmaken. Efterhand kommer en aning honung, persika och passionsfrukt i doften och visar vägen mot framtiden. I stilen liknar den Egon Müllers 2004 Scharzhofberger Kabinett, men ett snäpp enklare. Ingen av dessa båda nollfyror är dock lika imponerande som ovannämnda 2004 Himmelreich, som hade en betydligt mer uttalad och speciell doftprofil.

2004 Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett (Weingut Joh. Jos. Prüm, Bernkastel-Wehlen, Mosel-Saar-Ruwer)

onsdag, juni 13, 2007

2006 Weingut Hirsch Riesling Zöbing


Den som liksom vi blivit förtjusade av den tyskinspirerade rieslingstilen från Weingut Hirsch har nu möjligheten att prova nya årgången 2006 av vår favoritapéritif från förra halvåret. Doften är finlemmad, nu med sirliga drag av fruktsoda och sockerdricka. Här finns mer av gröna toner än förra året, och inte dess supermogna citrus. Smaken är inte lika intensiv, mindre av fullt utmognad frukt. Det är ändå ett mycket gott vin i den stil vi förväntat av årgången, med de höga aptitretande syrorna på plats - om än inte samma klockrena fullträff som sist.

Priset i BS har tyvärr gått motsatt väg, fyrtiotre kronor plus, och därför blir 2005 Wegeler Pur just nu vår bästa rekommendation som riesling-apéritif, med hedersomnämnanden till 2004 JL Wolf Jesuitengarten och 1994 "Berres" Erdener Herrenberg i ung respektive mogen stil.

2006 Riesling Zöbing (Weingut Hirsch, Kammern/Langenlois, Kamptal)

tisdag, juni 12, 2007

2004 Thelema Cabernet Sauvignon


Vi var bara tvungna att öppna en flaska till av det här vinet efter det senaste nedslående smakprovet. Till hemlagade hamburgare med dijonmajonnäs, lök, tomat med mera är det här helt rätt vin. Vi får direkt en bättre doftupplevelse än sist: rättfram, med aningen stall, läder, rök, rostade fat, tät ung svartvinbärsfrukt, lagerblad, enbär, pepparmynta och eucalyptus. Inget att klaga på där, fin sydafrikansk cab helt enligt boken. Smaken är ung, god, med frisk syra, hyggligt koncentrerad frukt i mitten, inte alltför söt och alltså klart mer än drickbar. Slutsatsen är att den förra flaskan var ett måndagsexemplar. Puh... vi behöver alltså inte byta lådan - utan tar några i sommar och spar resten till nästa, och blir några över, så ska de nog klara sig ett tag till.

2004 Thelema Cabernet Sauvignon (Thelema Vineyards, Helshoogte, Stellenbosch

måndag, juni 11, 2007

2003 Jacques Tissot Arbois Poulsard



Vi har en förkärlek för Jura efter våra tur- och returbesök för några år sedan. Så egensinnigt, så vackert, så perfekt för en snabb visit. Det medeltida Arbois är som ett mini-Beaune, med stadsmur, marknad, alpina influenser, lokala vinhandlare och massor av historia. Bara lite mer hanterligt än Beaune...

När vi besökte vinodlare i Alsace hade vi glada och uppskattande samtal om de ljusröda poulsardvinerna från Jura. Vi njöt flera svala flaskor på altanen strax ovanför stranden i provençalska Le Rayol. Så det är verkligen roligt att SB äntligen släppt en bra poulsard.

Vinet är uppseendeväckande med sin ljust tegelröda, transparenta uppenbarelse. Nästan orange påminner färgen om gammal bourgogne eller fin konjak. Mycket intressant, god, parfymerad, blommig, moget bourgognelik doft, med tomatplanta, örter, massor av nypon, apelsin och en aning kryddnejlika. Smaken är verkligt god, saftig, örtig, mogen och läskande, med runda syror och givande eftersmak.

Druvorna tycks ha mognat ut perfekt i det varma året, inget snålt, tunt och ogint står att finna. Behaglig värme, ändå måttliga 12,5% alkohol - som gjort för varma dagar. Så läckert! Serverat lätt kylt är det ett sant originellt - och på våra breddgrader hittills obesjunget - sommarvin, som lär väcka en hel del uppmärksamhet vem man man än bjuder. Kostar €6 i Arbois.

ps. Drag av gamla jordgubbar, kräftspad och jura-oxidation står också att finna. Intressant vin med många aspekter...

2003 Arbois Poulsard (Domaine Jacques Tissot, Arbois, Jura)

2004 Pio Cesare Barbera d'Alba


Vi lagar hemgjorda köttbullar med fin gräddsås, haricots verts och färskpotatis. Som matsällskap återkommer vi till detta trevliga vin - så nära komplementet lingonsylt man kan komma. Fina lingonsyror, god saftig generös körsbärsfrukt, lite kärnbitterhet och avrundande fatkaraktär. Läskande friskt och lättsamt, i en stil man bara vill ha mer av framöver.

2004 Barbera d'Alba (Pio Cesare, Alba, Piemonte)

söndag, juni 10, 2007

2005 Pio Cesare Piodilei Langhe Chardonnay


Ikväll smakar vi på Pio Cesares svar på meursault. Vi drack ett glas Piodilei för några år sedan i en vinmeny på Grossmanns Gässlingen, salig i åminnelse. Vad vi åt skulle vi också gärna minnas, eftersom det var himmelskt gott. Vi kan säga det med säkerhet, eftersom det gäller allt vi någonsin åt där. Vinet minns vi som en kul ekchardonnay med en del mognad. Till och med namnet är kul. I kväll äter vi i alla fall prosciutto, galiamelon och insalata caprese.

Vinet uppvisar en ljust halmgul färg med fina tårar av glycerol i glaset. Doften ger smör, melon, liljekonvalj och lite parfym. Smaken är runt melontonad, fullt utjäst, med bra intensitet och rejäl längd. Det finns en viss eksträvhet, och en bitterhet i slutet som vi gillar. Snyggt integrerade 14%, som ändå lämnar efter sig en viss alkoholvärme i eftersmaken. Det är riktigt gott och matvänligt, men bör absolut lagras några år för att fördjupas i färg, doft och smak. Hur som helst sju resor roligare än ordinarie sortimentets 2004 Pierre Bouzerau Meursault, om än inte lika klassiskt som 02an från Domaine Matrot, eller Remi Jobards 2004 Clos du Cromin. Men nu är det ju faktiskt chardonnay från piemonte vi talar om... så en annan referens kan vara Lidia från La Spinetta, och den brukar hustypiskt fläska på med ännu mer av ek och frukt.

2005 Piodilei Langhe Chardonnay (Pio Cesare, Alba, Piemonte)

lördag, juni 09, 2007

2004 Pio Cesare Barbera d'Alba Fides


Det här vinet är rena godisbutiken. Färgen är tät och mörk. Det doftar av bittermandel, kryddor, vaniljglass, smörkola, mörk choklad och fruktgodis. Fruktsmakerna spänner över hallon, körsbär och plommon. En del örter finns visst också med. Den goda, kraftfulla smaken har hög syra, godisfrukt, någon eksträvhet, viss bitterhet och en lakritstonad eftersmak. Det är typiskt för Pio Cesare, här med ganska rundhänt uppfostran i rostade ekfat. Bra utväxling för pengarna, men det klockrena fyndet är återigen den hundringen billigare standardbarberan i BS.

2004 Fides Barbera d'Alba (Pio Cesare, Alba, Piemonte)

2004 Thelema Cabernet Sauvignon


Efter att på nytt ha smakat på Thelemas nollfyra, igår efter mat och idag till lammkotletter, måste vi med viss besvikelse revidera de goda intrycken från första mötet. Ett gott och användbart grillvin denna sommar och ett par till, så tyckte vi åtminstone då. Men denna flaska är inte i alls klass med den förra, inte heller med närmaste konkurrenterna Waterford eller Rust en Vrede. Frukten är inte tillräckligt tät i mittsmaken, och vi upplever vinet snällt och jolmigt, med drag av kokt svartvinbärsdryck. Även om det finns syror, saknas bärande tanninstruktur, och vinet är i sötaste laget. Det är ungt, men vi vågar oss ändå inte på att lagra - det kommer ju inte att bli bordeaux bara för att man sparar det. För att göra ytterligare en jämförelse är loire-francen Les Perruches ett klart roligare ungt cabernetvin, där fruktsötman balanseras av lagerblad och malörtsbitterhet. Vi ger detta vin en chans till, kanske i duell med Waterfords cab - innan vi returnerar resten av flaskorna. Systemet praktiserar ju tre veckors öppet köp om kvittot finns kvar.

2004 Thelema Cabernet Sauvignon (Thelema Mountain Vineyards, Helshoogte, Stellenbosch)

fredag, juni 08, 2007

2003 Pio Cesare Barbaresco


Det här är ett av de intressantaste av junis nysläpp i vår mun. Vi tyckte att 1999 var fullständigt förödande god, och årgång 2000 kom inte långt efter. Efter en dubbeldekantering med en bra stund i karaffen är det dags. En mycket god doft stiger ganska villigt upp ur glaset, med hallon, katrinplommon, torkade körsbär, nypon, nickelpastill, blommor, örter, söt piptobak, sötlakrits och vanilj. Smaken är påtagligt kryddig för detta vin, med salmiak, brända toner, bekant fatkaraktär och en nickelliknade frukt. Syrorna är som vanligt välbalanserade. En smula eldighet förlänger eftersmaken.

Till italiensk tomatbaserad matlagning med basilika, vitlök, mascarpone, svamp, balsamico och svartpeppar är det ingen tvekan om drickbarheten idag. Men efter maten blir de påtagligt uttorkande tanninerna märkbara, och frukten är faktiskt fortfarande rätt knuten. Årgången är nog, trots att det smakar långt mer än bra, inte riktigt i klass med de ovannämnda. Det är återigen intressant att se hur även detta vin från Pio Cesare är mer hustypiskt än druvtypiskt. Förvillande många drag återfinns i redan den saftiga standardbarberan för en tredjedel av priset! Sval servering förstärker den vitvinslika fräschören, men stänger förstås också till lite. Hårfint med tempereringen! Några års lagring ger med största sannolikhet ett än positivare intryck...

ps. Ett dygn senare har vinet efterjäst, trots att det stått i kylen. Nu möter tungspetsen stickiga små bubblor och en försämrad karaktär. Märklig flaska, inte helt stabil alltså...


2003 Barbaresco (Pio Cesare, Alba, Piemonte)

torsdag, juni 07, 2007

1988 Domaine Rougeot


Vi provar två halvpannor med näradöden-upplevelser. Som att dricka mumier funna i Titanics lastutrymmen, tycker S. Alltså lite chockartat till att börja med. T tycker nog att de är rätt intressanta, åtminstone Volnayvinet är också direkt ganska bra. Korkarna är i förvånansvärt gott skick, och det finns ett lätt sediment i flaskbotten. Båda vinerna är helt transparenta och ljusbruna i färgen. Dofterna bjuder på mycket avrundade, multnade drag av russin, fikon, plommon och kryddor. Allmänna oxidationstoner med inslag av sherry och madeira, som faktiskt försvinner med luft. Russinvatten, tycker S.

I munnen är Volnay-Santenots rund och mjuk, inte vidare tät, fortfarande på något sätt syrlig och stram med smak av det ovannämnda, samt urgammal jordgubbssaft, och stannar ett tag i munnen. Inte helt tokigt ändå... Pommarden är en lite svårare, tuffare historia. Först bjuder doften, förutom russin, på lite frånstötande drag av ammoniak som av övermogen brie, med fräna stall, aningen avlopp och vinägertoner. Doften utveckas positivt efter vädring, efterhand kommer mer av örter och muscovadosocker, och de otäckare dragen försvinner. Smaken är en smula stabilare än Santenots, och till slut helt och fullt drickbar. Särskilt Pommarden har lite sandiga tanniner kvar, och är aningen mer vital.

S befarar att gammal mög av detta slag är svårt huvudvärksframkallande. T är mer av den uppfattningen att det är nog precis vad de inte är - och avslutningsvis vaknade alltså båda upp ur sin komadvala. Två saker är helt klara, vinerna bör dels ha luftats ett tag och dels ha viss källarsvalka för att ge en hyfsad drickupplevelse. Glöm mat eller tilltugg, och drick vinerna för sig själva.

ps. Läs vår vän Holgers intryck på Mina Viner

1988 Volnay-Santenots Premier Cru (Domaine Rougeot, Meursault, Bourgogne)

1988 Pommard Cuvée Henri Rougeot (Domaine Rougeot, Meursault, Bourgogne)

onsdag, juni 06, 2007

1994 Erdener Herrenberg Riesling Auslese


En intressant detalj med de mogna moselrieslingar som emellanåt släpps på systemet, är att det ofta rör sig om änkepartier. En strävsam vinodlare går i mål, och vissa av källarens viner säljs vidare till uppköpare. På korken till detta vin kan vi läsa: Gutsabfüllung Weingut C. H. Berres, Ürzig an der Mosel. Alfred Berres hade producerat hela fyrtio årgångar när 26-årige sonen Marcus, med oenologexamen från Geisenheim, tog över 2004. Men detta är ingen sorglig historia - stafettpinnen går vidare. I gårdens webstore, med imponerande sortiment, kan nu även svenskar glatt beställa fin riesling från Mittelmosel till aptitretande priser. Nåväl, ikväll dricker vi historia. Doften är stor och moget honungslik, med övermogna äpplen och persika, kåda från barrträd, champinjoner och stora fat, aningen terpentin och trasselsudd. Smaken är mycket givande i samma stil som doften, intensivt äpplig, lätt för en auslese, syrorna är avrundade men ändå höga, och helt ok i denna flaska. Vi öppnade en för några dagar sedan. Där hade vinet tyvärr avlidit och hamnat i himlen för hädangångna rieslingar. Vi tror att man får räkna med ett rätt stort bortfall bland flaskorna, men de som lever gör det med stil. Vi drack en 1976a från Erden till en charkuteritallrik i Zeltingen, så därför rekommenderar vi den kombinationen. Annars räcker det bra med en hängmatta i sommar.

ps. Nästa flaska är ännu godare och intensivare, med klockrena höga citrussyror inte olika Rose's lime. Inte ens en isbit spär ut upplevelsen. Om resten är lika bra, får vi många fina sommarkvällar...

1994 Erdener Herrenberg Riesling Auslese (Dr. Pauly-Bergweiler, Bernkastel-Kues, Mosel-Saar-Ruwer)

2001 Domäne Wachau Singerriedel Riesling Smaragd


Här har vi en rejäl österrikisk mat-riesling i klassisk stil, inte det minsta insmickrande. Doften ger allmänna mognadstoner, med dopbestick av silver (Häxans silverputs är nog med på ett hörn), övermogen galiamelon och grön sparris. Smaken är god, bred, snustorr och kompromisslös. Frukten är lite gammeldags - återhållsam, snudd på knuten, med aningen bitter eftersmak. Först tänkte vi på wienerschnitzel som det perfekta sällskapet. Men ikväll blir det massor av pillade räkor på toast med majonnäs, och därefter hel rödtunga kokt i ugn vid låg temperatur. Det funkar fint. Flaskan var öppnad, återförsluten och nu drucken två dagar senare. Alltså är vidare lagring en god idé.

ps. Sista flaskan var outstanding i juli 2009.

2001 Singerriedel Riesling Smaragd (Freie Weingärtner Wachau, Dürnstein, Wachau)

tisdag, juni 05, 2007

2005 Sepp Moser Riesling Gebling


Sepp Mosers odlingar i Rohrendorf ligger i utsökta branta söderlägen med kalkrik lössjord, just där floden Krems förenar sig med Donau. Varma dagar och kalla nätter ger en lång mognadssäsong med skörd så sent som i slutet av oktober. Vi hade nyligen möjligheten att prova 2005 Riesling Gebling på Gondolens vinbar, och nu finns denna fina årgång att köpa i vinbutikerna. Vinet är tätt och guldgult med gröna skiftningar. Doften är mycket generös och förförisk, med honung, persika, vanilj, mandel, lätt kryddighet och pomeransskal. Smaken ger sötmogen rieslingfrukt, intensivt fruktig, lätt aromatisk, alkoholdriven (14%), med balanserande syra och en lång avslutning. Fortfarande ungt och grönt, är vinet ändå helt tillgängligt nu. Lagringspotentialen finns förstås, och inte olikt Schloss Gobelsburgs 2005 Heiligenstein - eller Bründlmayers Alte Reben - lovar detta vinet en blandning av guld och gröna skogar.

2005 Riesling Gebling (Sepp Moser, Rohrendorf, Kremstal)

måndag, juni 04, 2007

2005 Georg Breuer Rottland vs. Roseneck


Ikväll är det bäddat för en av årets mer spännande jämförelser. Vi bullar upp med grön sparris och stekt lax med hollandaise, färskpotatis och grön sallad. Men först alltså en jämförande provning. I den fina årgången har vinerna fått maximalt uttryck av sina respektive lägen.

Båda vinerna är mycket ljust guldgula med gröna skiftningar. Rottland har en intensiv, nästan kryddig doft med klockren citrus, mogen kiwi och efterhand riktigt tydlig ananas. Roseneck ger en stor och parfymerad doft av litchie, med blommiga inslag av rosor, kvitten, skumbanan och myskliknade krydda. Båda vinernas frukt vilar på en fin bädd av ståliga mineraler.

Rottland har supersnygga höga mogna syror med karaktär av ananas, verkligen goda och redan förvånansvärt drickfärdiga. Mycket bra fokus i mitten, följt av en lång givande eftersmak. Roseneck ger bredare, något lägre men också klart hårdare, inte fullt lika eleganta syror. Smaken är mer komplex och matorienterad. Till den stekta laxen känns vinet fruktigt och lite aromatiskt med vissa associationer till gewurztraminer, eller mandelblommiga viner från rhône. Som ni förstår är båda vinerna stora upplevelser på hög nivå, men i vår mun är Rottland favoriten med sin otroligt läckra syraprofil. Det är också det enda av de fyra bergvinerna som fortfarande går att få tag på...

2005 Rüdesheim Berg Rottland Riesling QbA (Georg Breuer, Rüdesheim, Rheingau)

2005 Rüdesheim Berg Roseneck Riesling QbA (Georg Breuer, Rüdesheim, Rheingau)

söndag, juni 03, 2007

2003 Barone Ricasoli Casalferro


Mogen Casalferro har gett oss en hel del fina upplevelser med inslag av merlot (årgångarna 96, 97, 98 och 99) och inte minst till ost. Som ungt vin är det oftast en oborstad tuffing, med mycket framträdande ekfatskaraktär, korinter, örter, rejält med lakrits, vanilj och mörk choklad. Och visst är det är ju gott och rättframt till grillat redan nu, det känns välbekant i sin lätt burdusa internationella profil. Man får som vanligt mycket av allt, inte minst i denna varma årgång. Ikväll tycker vi att det blir i mesta laget av ny ek - men det brukar bevisligen ge med sig med tiden. Då, om kanske fyra-fem år, får man en skönare komplexitet som utdelning för pengarna och väntan.

2003 Casalferro Toscana IGT (Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana)

2004 Alain Graillot Crozes-Hermitage


Vi fortsätter på temat unga syrahviner från norra rhône. Graillots vin är något mer komplext i både doft och smak än de två fina föregångarna. Mer av örter, inslag av vanilj, men också stramare, med tuffare fatlakritstoner, malörtsbitterhet och inte riktigt lika direkt och lättsamt pang på i syrahfrukten. Vinet är helt enkelt i yngsta laget. Här finns komponenter i vinet som behöver tid att förenas, så några år i källaren rekommenderas absolut. Envisas man att dricka nu får det bli till grillbiffen eller köttgrytan. Lufta ordentligt och låt det inte bli alltför svalt.

ps. Efter ett dygn i öppen flaska får vi en fingervisning om vart vinet är på väg. Intressanta mognadstoner av färsk söt piptobak och runda sötfruktiga plommon med inslag av oxidation och associationer till mogen hermitage, bekräftar att vi nog inte behöver vänta i evigheter, utan snarare några år, på att vinet ska ge sitt bästa.

2004 Crozes-Hermitage (Alain Graillot, Les Chenes Verts, Pont de l'Isère, Rhône)

2004 Domaine Faury Saint-Joseph


Kul att återkomma till det här nysläppet igen efter ett par dagar. I utomhusmiljö vid grillen är rökigheten vi skrev om i förrgår helt självklar, och dominerar inte. När vinet serveras svalt utomhus är det i stället den fina syrahfrukten som hamnar i förgrunden, och vinet är en storlek större och fylligare jämfört med 2005 Les Launes. Riktigt gott. Alla vänner av syrah från norra rhônedalen bör skynda sig, för nu är det bråttom om man vill ha mer.

2004 Saint-Joseph (Philippe Faury, La Ribaudy, Chavanay, Rhône)

2005 Delas Crozes-Hermitage Les Launes


Vi drar ihop en grillkväll på gården, och smakar först på den nya årgången av Les Launes till rökt italiensk korv - angelino. Alla är överens om att vinet är riktigt gott. Redan när vi häller upp visar sig vinet i denna version ovanligt visköst, med fina tårar längs glasens sidor som vi förtjust kommenterar. Doften är ovanligt kryddig för detta vin, med inslag av lagerblad, och fruktigheten är rik och tillgänglig i doften. 03ans rökta korv hittar i inte i år. Serverad hyfsat svalt ger det en primär och typisk syrahkaraktär, med bra intensitet i smaken, och vinet är suveränt lättdrucket med lätta tilltugg. Härligt att ha en fin årgång av detta goda vin lätt tillgänglig under det kommande året.

2005 Crozes-Hermitage Les Launes (Delas Frères, Saint-Jean de Muzols, Tournon, Rhône)

2005 Hugel Riesling


Hugel är ett av de äldsta och mest renommerade vinhusen i Alsace, och man är inte minst berömda för sina fina vendanges tardives. Vi provade en hel del av sortimentet med Etienne Hugel på Vinordic 2003 och det var mycket givande. Basrieslingen på inköpta druvor har dock varit en besvikelse under flera senare år, liksom även vid det provningstillfället.

Till balkonglunchen ger vi en ny chans till årgång 2005, som bör ha haft goda förutsättningar. Doften är mycket ung och hårt knuten, stålig och väldigt typisk för alsace. Ger ifrån sig lite mandel, men åtminstone denna flaska finner vi inte vara helt ren. Den heltorra smaken har hårda syror, återhållen frukt och är helt matkrävande, dessutom alldeles för ung idag. Är vinet stramt och elegant eller bara stramt? Vi lutar åt det senare. Bör absolut lagras, men frågan är om det är värt besväret? Satsa i så fall på de högre stegen i kvalitet, "Tradition", "Jubilée" och "Hommage à Jean Hugel".

ps. Var vinet inte en aning svettigt, inte helt rent? Kan det vara den förrädiska smygkorken som får oss se vinets ogina sida?

2005 Riesling "Hugel" (Hugel, Riquewihr, Alsace)

lördag, juni 02, 2007

2005 Louis Jadot Couvent de Jacobins Rouge


Sommarens röda? I en fin årgång glänser även basvinerna. Doften har förförisk frukt, med hallon, jordgubb och blåbär. Gröna omogna toner och torra fat ser vi inget av. Istället skiner pinot noir-frukten på ett underbart sätt, likt nickelpastiller i munnen. Smaken är lite kryddig, med en perfekt balanserad syra som gör att vinet är mycket gott på egen hand, eller som ackompanjemang till mycket av det vi vill äta i sommar. Grillade kycklingspett med tabouleh som ikväll - visst, sjötunga meunière - japp, precis lika bra. Fyll i resten själva.

2005 Couvent de Jacobins Bourgogne Rouge (Louis Jadot, Beaune, Bourgogne)

2004 J.L. Wolf Jesuitengarten Riesling


Absolut ren ung rieslingdoft med massor av sten och svala mineraler i täten. Frukten är tyskt sirlig med mild karaktär av gröna äpplen, päron och mandarin. I munnen får vi först en kul sprits av koldioxid som snabbt vädras bort, sen mineraler. Syrorna är milda men friska, och den eleganta, steniga och grönt äppliga frukten är helt ljuvlig. Aningen av pfalzisk jordbeska i den limefriska avslutningen är så diskret att den inte stör de fina smakintrycken. Vinet fungerar perfekt att dricka för sig själv på balkongen idag, och kommer dessutom att utvecklas fint med tiden.

ps. I juni 2011 drack vi den sista flaskan, lagom mango-mogen utan att tappa stunsen. De allra bästa och mest mineralstinna uppvisningarna gjorde vinet i december 2009.

2004 Forster Jesuitengarten Riesling Spätlese Trocken (J.L. Wolf, Wachenheim/ Weinstrasse, Pfalz)